Mitt barn var sjukt. Jag var stressad, jag var trött, jag var såååå frustrerad över att jag inte heller idag kunnat göra en hel dag på jobbet och att när jag väl är där så blir det liksom aldrig något gjort för det är alltid något som exploderar i ansiktet.
Überdagisfrökenförskolepedagogen, som var den som inte köpte "tröttsometttroll-teorin" tipsade om att köpa lite glass. För att muntra upp oss.
Vi gick hem. Barnet hade bara "orkat" "smaka" på maten på dagis. Han hade fått fisk och potatis. "Han ville inte äta AAAAALLS" sade Überdagisfrökenförskolepedagogen till mig. "Fisk och potatis" förtydligade hon.
Jag mötte Dagisfrökenförskolepedagogen som är ansvarig för den gröna gruppen, det vill säga den min son tillhör, i hallen på väg ut. Jag suckade och sade att jag väl fick försöka trycka i honom liiiiiite mat. "Han åt ju all fisk" sade dagisfrökenförskolepedagogen, "men han gillar ju inte potatis i vanliga fall heller".
Trött som ett troll, trött som ett troll, trött som ett troll, for genom mitt huvud. Inte sjuk. Blott trött som ett troll.
Avaffan, tänkte jag. Det är GLASS för godnessake - inte knark. Så jag kilade in på Willys och köpte vanilj och jordgubbsglass och sådan där retrofruktsallad på burk som förgyllde mina barndoms måltider. Avaffan tänkte jag vidare, ungen är ju SJUUUUK, så jag slängde in en rulle Mariekex också. Willys egna Mariekex. Bara för att ungen är sjuk och således skall förgylla sina sjuka ögonblick med lite guldkant på tillvaron så behöver man ju inte lyxa till det ALLT för mycket.
Väl hemma delade vi på den mat jag hade tänkt att intaga på jobbet. Korv stroganoff och makaroner. Uphottat med lite mamma scan-köttbullar för att vi båda skulle bli mätta och belåtna. Barnet åt mer än vad jag gjorde. Barnet satte i sig enorma mängder glass och fruktsallad. SAMT en festis. Jag slog sockerdemondåligasamvetet i huvudet med en glassked.
Glamourös känner jag mig. Verkligen inte. Trött som ett troll. Det är jag det. Klockan är nästan nio och barnet ligger och babbelibabblar i sin säng. Han är inte trött som ett troll, ty han somnade efter lunchen. Det gjorde jag med. Han vaknade halv sex. Det gjorde jag med. Så nu är han väl trött som Linda Rosing en tisdagseftermiddag efter en hård helg i morgon också.
En medelålders ryggtant, boende i hyresrätt tillsammans med massa katter, som trycker i sin unge mängder med socker och FÄRDIGKÖTTBULLAR och låter ungen vara uppe halva nätterna och fullkomligt saboterar en normal dygnsrytm, det är jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar