Rygg- och kattant på väg upp...

Sterling kursade idag.

Det var inte bara detta faktum som fick mig att leta efter mina flygbiljetter, jag tänkte att det är nog BÄST att skriva ut dem redan idag, för om jag inte gör det så kommer det bli något vajsing på datorn eller mailen i morgon och i övermorgon vilket kommer att göra att jag står på Landvetter och inte kommer med flyget.

Illa nog är att jag inte har en giltig idhandling för mig och Infant Anton. Mitt hopp står dock till personnummersystemet.

Anyhooo, när jag öppnade min mail fick jag en chock. Eller inte när jag ÖPPNADE mailen utan en sisådär en kvart efteråt. Ty då hade jag ögnat igenom alla mail och mina biljetter stod ej att finna. Jag tittade och jag tittade, men inte fan fanns där några biljetter.

Smått gråtande inombords knäppte jag mina händer och bad att kansliet skulle ha bokat Sterlingbiljetter, ty då vore det ju inte MITT fel att jag och Infant Anton var strandade i södern medans seminariet stod utan mig i det nordliga norr.

Jag sände ett panikmail till kansliet där jag blottade min strupe, efter kontorstid, men jag ville göra det DIREKT.
"JAG HAR SUPIT BORT MITT BILJETTMAIL" erkände jag. "BOKNINGSNUMMER - NÅGON" befallde jag. (Nä - jag använde inte dessa ord bokstavligen. Jag körde väl en något mer nedtonad variant, men jag nämnde ordet PANIK, i alla fall)

Och så kollade jag IGEN. Jag VISSTE att jag fått biljettmailet någon gång efter den 25:e för då fick jag ett mail som svar på mitt "Jag har redan bokat biljetter, men jag löser boendet själv"-mail där det poängterades att jag minsann skulle bo där alla andra bodde, antydande att jag hade tänkt att vräka mig på något lyxhotell som var lyxigare än det lyxhotell de andra skulle bevista. Alternativt så ville ordföranden betona att jag inte alls behövde bo i armodet hos svärisarna.

Inget biljettmail.

Jag tittade igen.

Och igen.

Och igen.

Jag gick ut i vardagsrummet med gråten i halsgropen och lekte Björnen Sover med min son. Han uppskattar det. Han tycker att Björnen Sover är skitkul. Han FUSKAR i Björnen Sover. Man tror inte att det är möjligt, men han gör verkligen det. Han ställer sig upp redan på FÖRSTA "men man kan dock, men man kan dock" och så står han och väntar. På att bli överfallen. Så han fattar nog inte reglerna helt och hållet.

Barnet skrattade så att han kiknade. Min iskalla själ tinade lite grand.
"Sterling" tänkte jag och korsade fingrarna och gick tillbaks till datorn för det fanns några dispensansökningar att ta ställning till på mailen också.

OCH så var biljetten där! Ett sådant mirakel! Och det VAR inte Sterling! Nu är jag således på väg till Umä. På fredag kväll.

Problemet är bara det att det material jag gjort för föreläsningen tar 2 och en halv timme att läsa igenom. Om man läser allt i en enda mening, utan paus. Typ; Duharettansvaratthålladinkattundersådantillsynsommedhänsyntilldessnaturochövrigaomständigheterbehövsförattförebyggaattdenorsakarskadorelleravsevärdaolägenhetteromdinkattförstörnågotsåärduansvarigförattersättaskadan.

Vem som helst kan förstå att det knappast går ihop med vare sig ett pedagogiskt förhållningssätt ELLER den avsatta timmens föreläsning. MEN, och det måste jag säga, jag har åstadkommit en fantastiskt fin Powerpointpresentation... Nu skall jag bara försöka hitta ett USB-minne till min fina presentation på 102 bilder och hålla tummar och tår för att det kommer att finnas en dator och en kanon i Umä.

Jag har inte tvättat. Jag har däremot lite ågren för vad jag skall ha PÅ mig. Nu är jag presenterad med "yrke jurist". Betyder det att jag inte kan ha på mig jeans och tischa? Jag skall tala för en massa kattmänniskor. Betyder det att jag måste ha något leopardfärgat? Skall jag således ha på mig lilla svarta powersuiten med en leopardfärgad scarf runt halsen?

Är det kallt i Umä?

Vad skall jag stryka i min presentation?

Kommer min rygg att palla flyget upp och flyget ner med Infant Anton i knät?

Det skall snöa fan och blåsa på östkusten på fredag - tänk om det blir förseningar! Hur kommer Infant Anton att klara det?

Det börjar bli läge att ta itu med frågor som dessa. Frågan är bara när. Ty på jobbet är jag mer skållad än en mandel i sockerlag. Har blåslampan under mig. MEN får ändå inget gjort ty allt bara xploderar i ansiktet på mig.

Talade med föredetta kollegan E på telefon idag. Anledningen till att jag i panik ringde honom var att han en gång i tiden jobbade på en annan avdelning vilkas råd jag var i desperat behov av men som jag inte kunde få tag på. E vet dock alltid på råd. Han hade gått hem tidigare från sitt jobb där han får bordsstandar och t-shirts för att han var tvungen att hamra. I hans bostadsrättsförening är det ett förbud att hamra från klockan 16.00 på vardagar. Han hade fått skäll för att ha överträtt detta förbud tidigare. Detta, och vad som gällde vid skriftliga medgivanden från föräldrar fick jag veta när jag ringde honom.

Det slog mig att jag SAKNAR kollegan E.