Alltid redo

Mina väskor är inte packade, men min Powerpointpresentation är nere på 40 bilder, samtliga laddade på mitt USBminne och mailade till backup.

Jag har döpt mina 40 bilder till "showversion" - det tyckte jag lät coolt.

Mina biljetter är funna.

Min tvätt hänger på tork.

Jag har fortfarande inte en susning om vad jag skall säga, egentligen, men det ger väl sig.

Jag har mailat till mina kollegor i kattsvängen och vi har bestämt date, klockan nio på lördag morgon för förberedelser.

DESSUTOM har jag förberett mig för den stora arbetsrelaterade resan på måndag - alla hålltider och dagordningar och färdlistor är klara. Vi skall till STENUNGSUND, minsann. Bo på STENUNGSBADEN, minsann. Och tala VISIONER.

Men innan jag sätter mig på planet i morgon så skall jag gå till jobbet. Där skall jag svettas, minsann, ty jag är lite bizzi där med. Har jag nämnt det?

Därefter skall sonen hämtas klockan tolv på dagis. Den friske sonen. Sonen, som fick beröm av Überdagisfrökenförskolepedagogen idag. Synd att man inte får skriftliga omdömen förrän... vad är det i? Sjuan? För sent, i alla fall. Jag vill ha mina skriftliga omdömen NU, ty min son är bäst i klassen...

Ok, tanten SADE inte det. Hon sade att min son var så GO och så LÄTT och så TRYGG och att allt flöt så BRA med honom. Inskolningen hade gått så FANTASTISKT bra, SÅÅÅÅ mycket lättare än med många andra. Och att han var VAKEN och att han LÄRDE sig snabbt. Och att han var GLAD.

Det där med "trygg" och "glad" tog jag verkligen åt mig av. Ty det är ju en liiiiiten reflektion av mig som morsa, eller hur? Allt annat är liksom en del av personligheten, men ärligt talat - jag hade kunnat fucka upp Albert Einstein (eller var han uppfuckad?) så att han kissade på sig av nervositet och ångest om jag hade varit en kass mamma. Det är nog inte lika lätt att ta åt sig äran för att ungen är INTELLIGENT och VAKEN. (Även om jag ju vet att det är mig han har ärvt det från...)

Hur som helst. Det verkar som att Pester börjar löpa. Mycket lämpligt. Det betyder att när hon MÅSTE bli påsatt så är jag i Umä. Och katten och hennes partner är här. Nu är det för sent att ringa hankattsägaren och i morgon har jag ju knappast tid. Men jag får väl ta mig tid. Om jag hämtar ongen vid tolv, som var sagt, så kan jag ringa till S, hoppas att han också bara jobbar halvdag, slänga in Pester i transportburen, åka till Majorna och dessutom hoppas att inte S har några andra planer i helgen och därefter packa mina då förhoppningsvis torra kläder i väskan och flyga till Umä. I en obekväm flygstol. Med en krängande ettochetthalvtåring i knäet och ett icke ännu läkt diskbråck.

Fan, nu har det gått mer än tre veckor sedan första smällen i ryggen. PSYKOSOCIALA ORSAKER - säger socialstyrelsen.

Men jag är inte sjukskriven. Nä. För jag är ingen ryggtant. Nä.

Om åtta besökare tickar min besöksräknare över 10000-strecket. Det du! Med hänsyn till att det i dagarna har angivits i media att bloggarna är de nya maktmänniskorna så är jag alltså en människa med makt nu, efter denna dramatiska händelse. Det är Reinfeldt, Linda Rosing, Blondinbella och så jag.

Och - Mikebike. Naturligtvis.