Dagens inlägg är helt befriad från ironi.
Till anhöriga till personen med samma namn som det bolag jag har legat i tvist med vill jag framföra en helt oreserverad och ärlig ursäkt. Min mening har aldrig varit att svartmåla någon nu levande eller avliden person på ett otillbörligt sätt. Min förhoppning är att ni förstår att jag inte avsett en fysisk person utan den juridiska personen med samma namn. Jag inser att användandet av namnet kan upplevas sårande och jag skall gå tillbaks i bloggen och ersätta varje inmatat namn som avser bolaget med ”Bolaget”. Detta är förhoppningsvis klart under kvällen.
Efter att ha funderat på om jag skall ta bort vissa inlägg eller stänga ner bloggen har jag kommit fram till följande.
Den här bloggen är en petitess, skriven för en handfull människor. Under det år jag bloggat har jag haft ca 3500 besökare, dvs cirka tio varje dag. Av dessa är jag en besökare varje gång jag loggat in. Jag har bloggat under hela min föräldraledighet, och även om den vänder sig till mina vänner, så har den ändock en funktion som dagbok för mig. Det jag har skrivit har varit med sanningen överensstämmande. När jag har skrivit om fysiska personer (som inte är kända) har jag använt deras förnamn (ibland med epitet, ibland med smeknamn) men de personerna kan inte på något lätt sätt identifieras för dem som inte är personligt bekant med mig. Jag har heller inte skrivit något osakligt osmickrande eller sårande om någon eller utanför deras yrkesutövning.
Att ett ombud till bolaget och att en av bolagets anställda nu känner sig ledsna över att bli omnämnda i bloggen är tråkigt. Jag ämnar därför ändra även de ord som åsyftar dem till ”Ombudet” resp ”den Anställde” (eller någon böjningsform) samt ta bort epiteten eftersom jag inte tycker om att göra andra människor illa berörda eller sårade. Jag kommer dock inte att göra några stora förändringar i texten eller ta bort hela inlägg. Anledningen till det är att jag anser mig ha rätt att dryfta den tvist jag just vunnit i Svea Hovrätt efter att Hyresnämnden fattat ett beslut till min fördel. Bloggens karaktär gör det uppenbart för alla och envar att det rör sig om min subjektiva åsikt, om än grundad på objektiva händelser, anklagelser och skrivelser.
Min förhoppning är att jag senast måndag morgon är klar med rensningen av dessa namn i bloggen. Jag hoppas på överseende med detta, men det är en betydande textmassa att gå igenom för att finna de (i sammanhanget) få inläggen som rör de två namn som nu åsyftas och min prioritet är bolagsnamnet.
Jag vill dock avslutningsvis poängtera att jag har tagit väldigt illa vid mig för väldigt mycket under det dryga år tvisten pågått. Jag skilde mig. Jag och min exmake skrev ett bodelningsavtal. Bodelningsavtalet åberopades först 3,5 år senare. Det var det tvisten skulle handla om. Istället kom det från bolagets sida anklagelser av diverse karaktär, anklagelser som inte hade någon som helst förankring i verkligheten. Det vet alla som känner mig, det vill säga, det vet bland annat de som läser min blogg. Det värsta är att även bolaget hade skäl att veta men ändå körde på. Eftersom denna tvist, som ju faktiskt riskerade att sätta mig och min son på gatan, av naturliga skäl upptog en hel del av min vardag är det inte konstigt att den omnämns då och då. Visst är det kanske ett slag under bältet att påpeka människors språkliga tillkortakommanden (särskilt som jag är medveten om mina egna) och visst kan det kanske anses otillbörligt att ifrågasätta andra människors arbetsmetoder och kompetens. Samtidigt, sett i ljuset av det inträffade, så är det inget konstigt att man i affekt ibland närmar sig den låga nivå man själv bemöts av.
fredag 29 februari 2008
torsdag 28 februari 2008
Radioångest
Första eftermiddagen på min första arbetsdag för nästan fyra veckor sedan satt jag i bilen och lyssnade på ett infernaliskt dåligt radioprogram.
P3. Me like P3. Me lyssnar inte på något annat än P3. Denna eftermiddag var det dock så smärtsamt dåligt att jag trodde att jag upplevde Worst-of-hall-of-fame från Kristinehamns högstadienärradiostation.
"Jau eär liede lissen idaug" sade en tjej. "Jau haur blievet DOMPAD" fortsatte hon. "Min soåm teur äer haur jaug in bista kuompis soum jaug kan prauta meid. Jaug trour att jaug ringörrrr till hoonom" Så gjorde hon det.
"Jaug haur blievet DOMPAD" sade hon till sin kompis.
"Vilken tur" sade kompisen. "Du är sååååå mycket mer värd" eller något liknande. Därefter fortsatte denna privata och HELT ointressanta konversation hur länge som helst.
Jag led.
Idag när jag skulle från jobbet satt samma erbarmligt tråkiga brud (som för övrigt förgiftar många av mina hemfärder nuförtiden) och diskuterade med sin programledarväninna.
"Jaug äer liiide lissen idaug" sade hon. "Jaug kinner mäj glaudare neu in näer jaug komm till jobbit feur deit eir jeu många som ringorrr och säjjor att jaug ska blei glau" Hennes programledarväninna höll med.
"Deit bleir jo intte beettre auv att jaug bleiv DOMPAD for ett taug seidan" sade hon sedan och jag VRÅLADE i bilen;
FÖR I HELVETE BRUDJÄVEL - GET OVER IT!
Förbjud dessa högstadieskåningar att någonsin sända radio NÅGON GÅNG MER! Jag är dock tacksam över att jag slapp den unga killen som också brukar vara med. Han har kanske inte blivit dumpad, men det ENDA han kan tala om är att han gillar att arbeta med MEEEEEEDIA och att det är roligt att göra RAAADIO och att hahahadärfickallasomintetroddeatthanskullekunnaarbetamedRADIO.
(Illörr, rittare saugt, faest maed liede, liede breutning seom intö äör äöropäisk, disseutom; Deit äör reöligt att arrbeida meid MEIADIA åo särrsskilt mied RAODIO.)
Och att han har otur med brudar.
(Illörr seum haun shälv sulle säöja: Euteur meid breudarna.)
Tråkiga, tråkiga, TRÅKIGA redovisningar över hur han inte får till det avlöser varandra.
JAG VET ATT DU ARBETAR MED RADIO. DU FÅR INTE LIGGA ÄNDÅ. GET OVER IT!
Var är Hej Domstol eller Mammas nya kille? Roll on? Sänd vad fan som helst, men bespara mig från dessa prepubertala ynglingar utan talang, humor eller ideér! Måste man kvotera in Malmöredaktionen? Är det nepotism? NÅGON begåvad skåning torde väl ändå stå att finna? Jag är ingen bakåtsträvare. Inte alls. Men någon måtta får det ändå vara. Jag betalar faktiskt sedan ett par år tillbaks radiolicens (heter det det fortfarande - eller heter det bara tv-licens nu?) så budgeten borde ju ha ÖKAT på senaste tid. (I alla fall sedan Hassan och Hej domstol)
Ge mig vad jag betalar för! Kör Cirkus Kiev åtta eftermiddagar i veckan - gärna repriser!!!
I övrigt; jag fållade upp mina byxor med häftapparaten när jag kom till jobbet i morse.
Och så var det Eriks sista dag på jobbet. På måndag är det Nya Eriks första dag på jobbet. Jag skall lära honom allt jag kan.
"Skapa ett monster" frågade Erika.
"Jupp" sade jag.
P3. Me like P3. Me lyssnar inte på något annat än P3. Denna eftermiddag var det dock så smärtsamt dåligt att jag trodde att jag upplevde Worst-of-hall-of-fame från Kristinehamns högstadienärradiostation.
"Jau eär liede lissen idaug" sade en tjej. "Jau haur blievet DOMPAD" fortsatte hon. "Min soåm teur äer haur jaug in bista kuompis soum jaug kan prauta meid. Jaug trour att jaug ringörrrr till hoonom" Så gjorde hon det.
"Jaug haur blievet DOMPAD" sade hon till sin kompis.
"Vilken tur" sade kompisen. "Du är sååååå mycket mer värd" eller något liknande. Därefter fortsatte denna privata och HELT ointressanta konversation hur länge som helst.
Jag led.
Idag när jag skulle från jobbet satt samma erbarmligt tråkiga brud (som för övrigt förgiftar många av mina hemfärder nuförtiden) och diskuterade med sin programledarväninna.
"Jaug äer liiide lissen idaug" sade hon. "Jaug kinner mäj glaudare neu in näer jaug komm till jobbit feur deit eir jeu många som ringorrr och säjjor att jaug ska blei glau" Hennes programledarväninna höll med.
"Deit bleir jo intte beettre auv att jaug bleiv DOMPAD for ett taug seidan" sade hon sedan och jag VRÅLADE i bilen;
FÖR I HELVETE BRUDJÄVEL - GET OVER IT!
Förbjud dessa högstadieskåningar att någonsin sända radio NÅGON GÅNG MER! Jag är dock tacksam över att jag slapp den unga killen som också brukar vara med. Han har kanske inte blivit dumpad, men det ENDA han kan tala om är att han gillar att arbeta med MEEEEEEDIA och att det är roligt att göra RAAADIO och att hahahadärfickallasomintetroddeatthanskullekunnaarbetamedRADIO.
(Illörr, rittare saugt, faest maed liede, liede breutning seom intö äör äöropäisk, disseutom; Deit äör reöligt att arrbeida meid MEIADIA åo särrsskilt mied RAODIO.)
Och att han har otur med brudar.
(Illörr seum haun shälv sulle säöja: Euteur meid breudarna.)
Tråkiga, tråkiga, TRÅKIGA redovisningar över hur han inte får till det avlöser varandra.
JAG VET ATT DU ARBETAR MED RADIO. DU FÅR INTE LIGGA ÄNDÅ. GET OVER IT!
Var är Hej Domstol eller Mammas nya kille? Roll on? Sänd vad fan som helst, men bespara mig från dessa prepubertala ynglingar utan talang, humor eller ideér! Måste man kvotera in Malmöredaktionen? Är det nepotism? NÅGON begåvad skåning torde väl ändå stå att finna? Jag är ingen bakåtsträvare. Inte alls. Men någon måtta får det ändå vara. Jag betalar faktiskt sedan ett par år tillbaks radiolicens (heter det det fortfarande - eller heter det bara tv-licens nu?) så budgeten borde ju ha ÖKAT på senaste tid. (I alla fall sedan Hassan och Hej domstol)
Ge mig vad jag betalar för! Kör Cirkus Kiev åtta eftermiddagar i veckan - gärna repriser!!!
I övrigt; jag fållade upp mina byxor med häftapparaten när jag kom till jobbet i morse.
Och så var det Eriks sista dag på jobbet. På måndag är det Nya Eriks första dag på jobbet. Jag skall lära honom allt jag kan.
"Skapa ett monster" frågade Erika.
"Jupp" sade jag.
onsdag 27 februari 2008
Kräk
Fanfanfanfanfanfan.
Jag satt med min son i soffan och han åt ur sin lilla nappflaska och var så trött och så go och så mysig och SÅ
kräktes han.
Jag har inga rena byxor tills i morgon.
Eller rättare sagt; jag har en massa rena byxor. Men inga som passar. Jag har hittat ett par som jag i vart fall kan andas i. Men fållen har släppt på dem - ett projekt sedan ett par år tillbaks. Ingen vlieseline. Fan.
Jag måste köpa nya kläder. I storlek jättestor. Prestigeförlust. Alternativt måste jag gå ner i vikt.
Idag fick jag förresten inget direkt svar på frågan hur länge man kan hänga upp och ned. Jag blev däremot medveten om att den magiska gränsen går EFTER två dygn.
Jag satt med min son i soffan och han åt ur sin lilla nappflaska och var så trött och så go och så mysig och SÅ
kräktes han.
Jag har inga rena byxor tills i morgon.
Eller rättare sagt; jag har en massa rena byxor. Men inga som passar. Jag har hittat ett par som jag i vart fall kan andas i. Men fållen har släppt på dem - ett projekt sedan ett par år tillbaks. Ingen vlieseline. Fan.
Jag måste köpa nya kläder. I storlek jättestor. Prestigeförlust. Alternativt måste jag gå ner i vikt.
Idag fick jag förresten inget direkt svar på frågan hur länge man kan hänga upp och ned. Jag blev däremot medveten om att den magiska gränsen går EFTER två dygn.
tisdag 26 februari 2008
Tur
Vilken tur att det var en repris på Grannfejden, på ett utomordentligt tråkigt grannbråk dessutom, för min son är på särdeles dåligt snorishumör. Söt som socker. Men sur.
Fast inte när han ser en kamera.
Fast inte när han ser en kamera.Tired, müde, trött
Tisdagar och torsdagar och söndagar, det är Heinzimans dagar det. Eller kvällar.
I kväll är jag trött som ett djur. Min djupt snorige son lägges i sin säng och skriker "OOOOOOUÄÄÄÄÄH" fram tills att jag går dit. Då upphör han om jag plockar upp honom och lägger mig och gosar i sängen med honom. Han snorar ner mig och ger mig tusen kletiga pussar.
Vilket inte Ellis gillar, ty Ellis vill ha sin beskärda del av goss.
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" vrålar Ellis från hallen och hoppar på dörrhandtaget tills jag går dit och fräser "EEEEEEELLIS" med min barskaste stämma. Då upphör han och ställer sig på bakbenen och lägger framtassarna på min höft. "Kurrkurrkurr" säger Ellis när man kliar honom bakom örat.
"OOOOOOUÄÄÄÄÄH" hörs från sovrummet. Jag lämnar Katten Ellis i hallen och går in till min son i sovrummet, plockar upp honom och lägger mig och gosar i sängen med honom. Han snorar ner mig och ger mig tusen kletiga pussar. Och sparkar mig och visar upp sina nya snurratrix.
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" vrålar Ellis från hallen och hoppar på dörrhandtaget.
"EEEEELLIS" fräser jag med min allra barskaste stämma, men ganska tyst, min förhoppning är ju att barnet skall somna. Ellis entrar sovrummet och hoppar upp på sängen.
"COCA" säger barnet och försöker lägga en snorig puss på Ellis flank. Ellis tröttnar och återvänder till hallen.
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" vrålar Ellis från hallen.
Jag lägger barnet i hans egen säng och går för att ge Ellis lite godis.
"OOOOOOUÄÄÄÄÄH" hörs från sovrummet.
Du fattar grejen.
Grannfejden börjar strax! Kanske om jag tar upp Anton och sjunger rororo-sången samtidigt som jag bläddrar så kan jag se delar!
Angående min egen lilla grannfejd - referat finnes på Hyresgästföreningens hemsida, såg jag idag. Idag såg jag vidare att min fantastiska hyresvärd har bytt portlås. Ny, jättefin, med nya jättefina namnskyltar. Guess wot? Det är inte mitt namn på vår lägenhets skylt... (nope - ingen särskrivning. Det är lägenhetens skylt, inte en lägenhetsskylt.) Jag emotser med spänning hyreslapparna. Och ett samtal från min fantastiska hyresvärd. Eller rättare sagt - jag förmodar att det inte kommer att komma något samtal. Men jag tänker då inte ringa till dem heller.
I övrigt har Mauds livvakt misslyckats med att avliva en ren. Inte för att jag är rendödarmästaren, men det känns ganska taffligt att misslyckas med en sådan sak. Särskilt om man använder vapen. Har du sett "Mina jag och Irene"? Killen sitter säkert och filar på ett svenskt manus till remaken - "Mina jag och Maud". Istället för en ko använder man en ren. Det hela var således en planerad repetition.
Hur bra är man på att livvakta när man inte ens kan skjuta ihjäl en ren på en halv meters avstånd? Den enda terrorist livvakten lyckas oskadliggöra är Jabba de Hutt och endast under förutsättning av att han inte tål punktering och att livvakten står på 20 centimeters avstånd. Och varför, varför satte han inte mynningen mot pannan på djuret? (Nej, jag anklagar inte, jag undrar...) Eller var skottet som träffade bara ett varningsskott?
Hur länge kan man hänga upp och ner? I morgon får jag svaret. (Svaret stod inte att finna på länken till Flashback, men det kanske jag sade? Vem kunde någonsin tro att Flashbackanvändarna inte skulle ge seriösa svar på seriösa frågor...)
I kväll är jag trött som ett djur. Min djupt snorige son lägges i sin säng och skriker "OOOOOOUÄÄÄÄÄH" fram tills att jag går dit. Då upphör han om jag plockar upp honom och lägger mig och gosar i sängen med honom. Han snorar ner mig och ger mig tusen kletiga pussar.
Vilket inte Ellis gillar, ty Ellis vill ha sin beskärda del av goss.
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" vrålar Ellis från hallen och hoppar på dörrhandtaget tills jag går dit och fräser "EEEEEEELLIS" med min barskaste stämma. Då upphör han och ställer sig på bakbenen och lägger framtassarna på min höft. "Kurrkurrkurr" säger Ellis när man kliar honom bakom örat.
"OOOOOOUÄÄÄÄÄH" hörs från sovrummet. Jag lämnar Katten Ellis i hallen och går in till min son i sovrummet, plockar upp honom och lägger mig och gosar i sängen med honom. Han snorar ner mig och ger mig tusen kletiga pussar. Och sparkar mig och visar upp sina nya snurratrix.
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" vrålar Ellis från hallen och hoppar på dörrhandtaget.
"EEEEELLIS" fräser jag med min allra barskaste stämma, men ganska tyst, min förhoppning är ju att barnet skall somna. Ellis entrar sovrummet och hoppar upp på sängen.
"COCA" säger barnet och försöker lägga en snorig puss på Ellis flank. Ellis tröttnar och återvänder till hallen.
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH" vrålar Ellis från hallen.
Jag lägger barnet i hans egen säng och går för att ge Ellis lite godis.
"OOOOOOUÄÄÄÄÄH" hörs från sovrummet.
Du fattar grejen.
Grannfejden börjar strax! Kanske om jag tar upp Anton och sjunger rororo-sången samtidigt som jag bläddrar så kan jag se delar!
Angående min egen lilla grannfejd - referat finnes på Hyresgästföreningens hemsida, såg jag idag. Idag såg jag vidare att min fantastiska hyresvärd har bytt portlås. Ny, jättefin, med nya jättefina namnskyltar. Guess wot? Det är inte mitt namn på vår lägenhets skylt... (nope - ingen särskrivning. Det är lägenhetens skylt, inte en lägenhetsskylt.) Jag emotser med spänning hyreslapparna. Och ett samtal från min fantastiska hyresvärd. Eller rättare sagt - jag förmodar att det inte kommer att komma något samtal. Men jag tänker då inte ringa till dem heller.
I övrigt har Mauds livvakt misslyckats med att avliva en ren. Inte för att jag är rendödarmästaren, men det känns ganska taffligt att misslyckas med en sådan sak. Särskilt om man använder vapen. Har du sett "Mina jag och Irene"? Killen sitter säkert och filar på ett svenskt manus till remaken - "Mina jag och Maud". Istället för en ko använder man en ren. Det hela var således en planerad repetition.
Hur bra är man på att livvakta när man inte ens kan skjuta ihjäl en ren på en halv meters avstånd? Den enda terrorist livvakten lyckas oskadliggöra är Jabba de Hutt och endast under förutsättning av att han inte tål punktering och att livvakten står på 20 centimeters avstånd. Och varför, varför satte han inte mynningen mot pannan på djuret? (Nej, jag anklagar inte, jag undrar...) Eller var skottet som träffade bara ett varningsskott?
Hur länge kan man hänga upp och ner? I morgon får jag svaret. (Svaret stod inte att finna på länken till Flashback, men det kanske jag sade? Vem kunde någonsin tro att Flashbackanvändarna inte skulle ge seriösa svar på seriösa frågor...)
fredag 22 februari 2008
Hänga upp och ned
På jobbet idag visade sig internetpolicyn från sin absolut bästa sida. Jag behövde veta hur länge en människa kan hänga upp och ner utan att dö. Jag sökte därför på "Hänga upp och ned".
Den översta länken hette "Hur länge kan man hänga upp och ned". LÄMPLIGT tänkte jag. Och klickade. Jag fick veta att sidan jag sökt stred mot policyn och att jag var en ond människa och medarbetare.
Ja, ja. Jag klickade vidare på länkarna. De som jag fick öppna var inte särskilt givande.
Jag ändrade sökord. Tortyrmetod, tänkte jag. Det är ett bra ord. Guess wot? Länken "Hur länge kan man hänga upp och ned" var överst även här. Fuck. Tänkte jag. Jag klickade på den andra mest populära länken och fann mig själv på något föräldraforum där det konstaterades att barnskrik mitt i natten är den jävligaste av alla tortyrformer.
"I alla fall näst efter att hänga upp och ned" muttrade jag, och fortsatte mitt sökande.
Den översta länken hette "Hur länge kan man hänga upp och ned". LÄMPLIGT tänkte jag. Och klickade. Jag fick veta att sidan jag sökt stred mot policyn och att jag var en ond människa och medarbetare.
Ja, ja. Jag klickade vidare på länkarna. De som jag fick öppna var inte särskilt givande.
Jag ändrade sökord. Tortyrmetod, tänkte jag. Det är ett bra ord. Guess wot? Länken "Hur länge kan man hänga upp och ned" var överst även här. Fuck. Tänkte jag. Jag klickade på den andra mest populära länken och fann mig själv på något föräldraforum där det konstaterades att barnskrik mitt i natten är den jävligaste av alla tortyrformer.
"I alla fall näst efter att hänga upp och ned" muttrade jag, och fortsatte mitt sökande.
Förvånande nog anser min arbetsledning i alla fall att ett föräldraforum är mer arbetsrelaterat än tortyrstudier.
Till slut, efter att ha försökt komma åt ytterligare kanske tio förbjudna sidor, hittade jag en fin liten lista på tortyrmetoder.
Batongslag på fotsula, Grekland
Cheera
Elchocker
Falaka
Gatlopp (även som avrättningsmetod)
Ghotna
Judasvaggan
Järnjungfru
Kinesisk vattentortyr, Kina
Krossa glasstav i urinrör, Chile
La Barra
Skeda ut öga, Chile
Skenavrättning
Spread-eagled/Palestinian hanging
Sträckbänk
Stympning
Submarino
Tumbindning
Tumskruv
Våldtäkt
Whirligig
Se även relaterade avrättningsmetod.
Till slut, efter att ha försökt komma åt ytterligare kanske tio förbjudna sidor, hittade jag en fin liten lista på tortyrmetoder.
Batongslag på fotsula, Grekland
Cheera
Elchocker
Falaka
Gatlopp (även som avrättningsmetod)
Ghotna
Judasvaggan
Järnjungfru
Kinesisk vattentortyr, Kina
Krossa glasstav i urinrör, Chile
La Barra
Skeda ut öga, Chile
Skenavrättning
Spread-eagled/Palestinian hanging
Sträckbänk
Stympning
Submarino
Tumbindning
Tumskruv
Våldtäkt
Whirligig
Se även relaterade avrättningsmetod.
Att hänga upp och ned är, som du säkert redan sett, inte uppräknat. Det närmsta jag kom var La Barra. Men inte fan stod det något om hur länge man kan hänga i La Barra innan kroppen säger stopp och belägg för gott.
Frustrationen spred sig. Så jag gick in på avrättningsmetoderna för att rensa skallen lite.
Några avrättningsmetoder:
Arkebusering
Bränna på bål
Elektriska stolen
Fall utan fallskärm
Garrottering
Gasning i gaskammare
Gatlopp - straff/avrättningsmetod i analogi med kölhalning
Giftinjektion
Giljotinering
Halshuggning
Halster
Huvudkrossning
Hängning
Indiansk avrättning
Indiansk avrättning II
Kokas levande
Korsfästning
Kölhalning - mer ett straff än en avrättningsmetod
Levande begravd
Ling-chy
Murvältning
Pressas till döds
Pålning
Päron
Rista blodörn
Rysk roulette - utförs inte alltid frivilligt, tro det eller ej
Rådbråkning
Rökas till döds
Spiktunna
Sprängning
Stegling
Stening
Svält
Tysk roulette
Dödas genom vattenbrist
Ätas av vilda djur
Frustrationen spred sig. Så jag gick in på avrättningsmetoderna för att rensa skallen lite.
Några avrättningsmetoder:
Arkebusering
Bränna på bål
Elektriska stolen
Fall utan fallskärm
Garrottering
Gasning i gaskammare
Gatlopp - straff/avrättningsmetod i analogi med kölhalning
Giftinjektion
Giljotinering
Halshuggning
Halster
Huvudkrossning
Hängning
Indiansk avrättning
Indiansk avrättning II
Kokas levande
Korsfästning
Kölhalning - mer ett straff än en avrättningsmetod
Levande begravd
Ling-chy
Murvältning
Pressas till döds
Pålning
Päron
Rista blodörn
Rysk roulette - utförs inte alltid frivilligt, tro det eller ej
Rådbråkning
Rökas till döds
Spiktunna
Sprängning
Stegling
Stening
Svält
Tysk roulette
Dödas genom vattenbrist
Ätas av vilda djur
Det är fantastiskt vad folk kan hitta på för att jävlas med varandra. Jag ber den uppmärksamme läsarinnan (det är du det, Jenny) att observera att "Hänga upp och ned" inte är upptaget på denna lista heller.
Vad är "tysk roulette" frågade jag mig och klickade på länken och fick följande förklaring: Tysk roulette, galghumoristisk beteckning på avrättning med automatvapen (även med endast en patron laddad är ju oddsen minst sagt risiga).
Äntligen fanns det något att le åt denna dag! (susning.nu är källan till denna visdom.)
Åter till sökandet på den eviga frågan; hur länge kan man hänga upp och ner utan att dö.
Om några borde veta borde det vara Illustrerad vetenskap, tänkte jag. Och seglade utan problem in på deras hemsida. Jag fann följande frågor om "människan".
.
Vad sker med en människa i vakuum?
Varför hjälper en solfjäder när det är varmt?
Föds det fler pojkar än flickor?
Hur uppstår födelsemärken?
Varför kan man inte kittla sig själv?
Kan alla lära sig att sjunga?
Hur långt hår kan människan få?
Varför ger glass huvudvärk?
Ger morötter bra mörkerseende?
Varför faller små barn så lätt i sömn när de åker bil?
Kan man ha dyskalkyli?
Vad är svävande prickar för ögonen?
Kan mat tas upp till 100 procent?
Varför väsnas människobarn?
Varför klär bergsbestigare av sig?
Har tvillingar samma avtryck?
Varför sticker myggor alltid samma offer?
Vilket sätt att dö på är mest behagligt?
Går det att drömma en hel dröm på några sekunder?
Kan man minnas sina första steg?
Hur många olika ansiktsuttryck kan människor ha?
Vad består en människa av?
Finns det ett samband mellan längd och inkomst?
Är saltvatten drickbart?
Varför känns 30 grader varmt?
Kan människor ha svans?
Kan alla lära sig sjunga?
Vilken ålder är den optimala att föda i?
Kan man få för mycket vatten?
Varför blir man trött av att tänka mycket?
Hur gör kroppen energi av mat?
Varför stoppar barn allting i munnen?
Varför har vi olika blodgrupper?
Varför är djur av samma art så lika?
Är vissa kroppsdelar helt överflödiga?
Hur många steg tar vi varje dag?
Varför är skottsår så farliga?
Kan man vänja sig vid att dricka mycket?
Hur små kan nyfödda vara?
Hur kan en cell i kroppen röra sig?
Varför är spädbarn så hjälplösa?
Hur hög värme tål man?
Är det möjligt att förbättra sin intelligens?
Drömmer spädbarn?
Är det möjligt att kontrollera sitt hjärta?
Hur "bred" kan rösten vara?
Varför får vi påsar under ögonen?
Varför fryser man, när febern ökar?
Skall man dricka även om man inte är törstig?
Har hjärnan större kapacitet än en superdator?
Varför gråter vi människor?
Kan människor överleva nedfrysning?
Tänker döva i ord?
Går människor i ide?
Kan man vänja sig vid att tåla kyla?
Varför har män skägg?
Har människan levt i vatten?
Överlever en tjock person svält bättre än en smal?
Har människan en klocka inbyggd i kroppen?
Varför kan män få barn hela livet, när kvinnor inte kan?
Varför har vi mardrömmar?
Kan tvillingar ha olika pappor?
Varför växer hår inte i samma tempo?
Kysser man mest åt ena hållet?
Varför äter man alltid stark mat i tropikerna?
Talar vi i sömnen?
Hur undgår karateexperter skador?
Har människans ögonbryn någon funktion?
Hur kan en tatuering hålla?
Kan verkligen vem som helst hypnotiseras?
Varför får kvinnor menstruation samtidigt?
Varför trillar vi inte ur sängen?
Varför är vissa A-människor och andra B-människor?
Kan shampoo reparera skadat hår, som reklamen lovar?
Vad är skönhet?
Kan vi fortsätta att förbättra rekorden inom idrotten?
Varför är operasångare som regel kraftiga?
Kan man sova för mycket?
Varför gråter man alltid, när man hackar lök?
Blir vi hela tiden klokare?
Vision eller vanvett?
Är kvinnor mer seglivade än män?
Vad orsakar de svarta ränderna under ögonen?
Varför är de flesta högerhänta?
Varifrån kommer kyssen?
Vad menas med en nära dödenupplevelse?
Behöver vi mjälten?
Föds vi kräsna?
Varför skrynklas huden i badet?
Vad är normalvikt?
Hur håller spädbarn andan under vatten?
Hur förvandlar man ormgift till motgift?
Varför blir man törstig av choklad?
M /K? Gränsen har upphävts
Varför har vissa människor olika färg på ögonen?
Vilken funktion har människans kroppshår?
Ny scanning avslöjar sjukdom före födseln
Vår dolda värld
Är kvinnor känsligare för kyla än män?
Hur hittar sädescellerna fram till ägget?
Har vi kvalster i ansiktet?
Varför får man vita fläckar, när man solar i solarium?
Funkar rynkcremer?
Orsakas förkylning av kyla eller virus?
Hur gör man klickljud?
Varför kommer man ihåg så lite från den tidiga barndomen?
Varför måste vi sova?
Vilken är fördelen med att vara ljushyad?
Bryter man på teckenspråk?
Använder vi alla våra hjärnceller?
Varför rycker jag till med benen, precis innan jag somnar?
Varför ger blixten röda ögon?
Hur många av våra gener har vi gemensamma med aporna?
Kan man nysa utan att blunda?
Vad sker med en människa i vakuum?
Varför hjälper en solfjäder när det är varmt?
Föds det fler pojkar än flickor?
Hur uppstår födelsemärken?
Varför kan man inte kittla sig själv?
Kan alla lära sig att sjunga?
Hur långt hår kan människan få?
Varför ger glass huvudvärk?
Ger morötter bra mörkerseende?
Varför faller små barn så lätt i sömn när de åker bil?
Kan man ha dyskalkyli?
Vad är svävande prickar för ögonen?
Kan mat tas upp till 100 procent?
Varför väsnas människobarn?
Varför klär bergsbestigare av sig?
Har tvillingar samma avtryck?
Varför sticker myggor alltid samma offer?
Vilket sätt att dö på är mest behagligt?
Går det att drömma en hel dröm på några sekunder?
Kan man minnas sina första steg?
Hur många olika ansiktsuttryck kan människor ha?
Vad består en människa av?
Finns det ett samband mellan längd och inkomst?
Är saltvatten drickbart?
Varför känns 30 grader varmt?
Kan människor ha svans?
Kan alla lära sig sjunga?
Vilken ålder är den optimala att föda i?
Kan man få för mycket vatten?
Varför blir man trött av att tänka mycket?
Hur gör kroppen energi av mat?
Varför stoppar barn allting i munnen?
Varför har vi olika blodgrupper?
Varför är djur av samma art så lika?
Är vissa kroppsdelar helt överflödiga?
Hur många steg tar vi varje dag?
Varför är skottsår så farliga?
Kan man vänja sig vid att dricka mycket?
Hur små kan nyfödda vara?
Hur kan en cell i kroppen röra sig?
Varför är spädbarn så hjälplösa?
Hur hög värme tål man?
Är det möjligt att förbättra sin intelligens?
Drömmer spädbarn?
Är det möjligt att kontrollera sitt hjärta?
Hur "bred" kan rösten vara?
Varför får vi påsar under ögonen?
Varför fryser man, när febern ökar?
Skall man dricka även om man inte är törstig?
Har hjärnan större kapacitet än en superdator?
Varför gråter vi människor?
Kan människor överleva nedfrysning?
Tänker döva i ord?
Går människor i ide?
Kan man vänja sig vid att tåla kyla?
Varför har män skägg?
Har människan levt i vatten?
Överlever en tjock person svält bättre än en smal?
Har människan en klocka inbyggd i kroppen?
Varför kan män få barn hela livet, när kvinnor inte kan?
Varför har vi mardrömmar?
Kan tvillingar ha olika pappor?
Varför växer hår inte i samma tempo?
Kysser man mest åt ena hållet?
Varför äter man alltid stark mat i tropikerna?
Talar vi i sömnen?
Hur undgår karateexperter skador?
Har människans ögonbryn någon funktion?
Hur kan en tatuering hålla?
Kan verkligen vem som helst hypnotiseras?
Varför får kvinnor menstruation samtidigt?
Varför trillar vi inte ur sängen?
Varför är vissa A-människor och andra B-människor?
Kan shampoo reparera skadat hår, som reklamen lovar?
Vad är skönhet?
Kan vi fortsätta att förbättra rekorden inom idrotten?
Varför är operasångare som regel kraftiga?
Kan man sova för mycket?
Varför gråter man alltid, när man hackar lök?
Blir vi hela tiden klokare?
Vision eller vanvett?
Är kvinnor mer seglivade än män?
Vad orsakar de svarta ränderna under ögonen?
Varför är de flesta högerhänta?
Varifrån kommer kyssen?
Vad menas med en nära dödenupplevelse?
Behöver vi mjälten?
Föds vi kräsna?
Varför skrynklas huden i badet?
Vad är normalvikt?
Hur håller spädbarn andan under vatten?
Hur förvandlar man ormgift till motgift?
Varför blir man törstig av choklad?
M /K? Gränsen har upphävts
Varför har vissa människor olika färg på ögonen?
Vilken funktion har människans kroppshår?
Ny scanning avslöjar sjukdom före födseln
Vår dolda värld
Är kvinnor känsligare för kyla än män?
Hur hittar sädescellerna fram till ägget?
Har vi kvalster i ansiktet?
Varför får man vita fläckar, när man solar i solarium?
Funkar rynkcremer?
Orsakas förkylning av kyla eller virus?
Hur gör man klickljud?
Varför kommer man ihåg så lite från den tidiga barndomen?
Varför måste vi sova?
Vilken är fördelen med att vara ljushyad?
Bryter man på teckenspråk?
Använder vi alla våra hjärnceller?
Varför rycker jag till med benen, precis innan jag somnar?
Varför ger blixten röda ögon?
Hur många av våra gener har vi gemensamma med aporna?
Kan man nysa utan att blunda?
Är människan den enda art som är brunstig hela året?
Kan man bli gråhårig från en dag till en annan?
Vad orsakar hicka?
Är det nödvändigt att borsta tänderna?
Kurrar magen för att man är hungrig?
Varför är det så många män som blir skalliga?
Varför lever kvinnor längst?
Varför växer håret fortare på semestern?
Varför växer naglarna fortast på fingrarna?
Varför får man ett blåmärke?
Varför blir man trött av att sova länge?
Varför är avföring i regel brun?
Är sötningsmedel farliga?
Kan man bli trött av frisk luft?
Kan man bli gråhårig från en dag till en annan?
Vad orsakar hicka?
Är det nödvändigt att borsta tänderna?
Kurrar magen för att man är hungrig?
Varför är det så många män som blir skalliga?
Varför lever kvinnor längst?
Varför växer håret fortare på semestern?
Varför växer naglarna fortast på fingrarna?
Varför får man ett blåmärke?
Varför blir man trött av att sova länge?
Varför är avföring i regel brun?
Är sötningsmedel farliga?
Kan man bli trött av frisk luft?
Hur djupt kan människor dyka?
Alla dessa frågor får sitt svar, men det är tydligen bara jag i hela världen som vill ha svar på frågan "Hur länge kan man hänga upp och ned". Man kan tycka att det borde vara intressantare än varför bajs är brunt eller om det är nödvändigt att borsta tänderna.
Jag blev ledsen. Jag vet ju att det finns en gräns. Att man inte får hänga upp och ned alltför länge för då åker allt blod ner i hjärnan och så döööööör man. Det är en evig sanning. Lika sann som att man inte får svälja tuggummi eller springa med saxar.
(Här måste jag berätta om den dyktripp jag var ute på med en kille från Hufvudstaden en gång för lääääänge sedan, i Thailand. Killen hade värsta ärret på magen. Jag frågade vad han gjort. Han frågade om min mamma hade sagt åt mig att inte svälja tuggummin. Jag svarade jakande. Det visade sig att DETTA VAR KILLEN SOM DET HÄNDE! Det har alltså hänt på riktigt. Han var en sju, åtta år, var på barnkalas, käkade popcorn och ostbågar och chips och hade svalt ett tuggummi. Och av någon outgrundlig anledning så slutade det i en jätteklump av ostbågar och popcorn och chips och tuggummi i hans tarmar. True story. Enligt killen i alla fall. Hans flickvän verifierade den på så sätt att hon i alla fall hade hört storyn från killens mor.)
Nåväl, jag vet ju att det finns en magisk gräns. Men jag kommer aldrig att få veta var den går.
Stormen hade dragit in när jag anlöpte hemmet. Inget kul alls. Jag hoppas på bättre väder i morgon för jag vill gå och gunga med min son, som är den sötaste ungen i hela världen. Och som jag umgås med alltför sällan. Han blir riktigt, riktigt glad när jag kommer hem från jobbet nuförtiden. Idag köpte jag ett par elefantskor på Lindex åt honom på väg hem från jobbet. Lindex briljerar vad gäller barnkläder.
Alla dessa frågor får sitt svar, men det är tydligen bara jag i hela världen som vill ha svar på frågan "Hur länge kan man hänga upp och ned". Man kan tycka att det borde vara intressantare än varför bajs är brunt eller om det är nödvändigt att borsta tänderna.
Jag blev ledsen. Jag vet ju att det finns en gräns. Att man inte får hänga upp och ned alltför länge för då åker allt blod ner i hjärnan och så döööööör man. Det är en evig sanning. Lika sann som att man inte får svälja tuggummi eller springa med saxar.
(Här måste jag berätta om den dyktripp jag var ute på med en kille från Hufvudstaden en gång för lääääänge sedan, i Thailand. Killen hade värsta ärret på magen. Jag frågade vad han gjort. Han frågade om min mamma hade sagt åt mig att inte svälja tuggummin. Jag svarade jakande. Det visade sig att DETTA VAR KILLEN SOM DET HÄNDE! Det har alltså hänt på riktigt. Han var en sju, åtta år, var på barnkalas, käkade popcorn och ostbågar och chips och hade svalt ett tuggummi. Och av någon outgrundlig anledning så slutade det i en jätteklump av ostbågar och popcorn och chips och tuggummi i hans tarmar. True story. Enligt killen i alla fall. Hans flickvän verifierade den på så sätt att hon i alla fall hade hört storyn från killens mor.)
Nåväl, jag vet ju att det finns en magisk gräns. Men jag kommer aldrig att få veta var den går.
Stormen hade dragit in när jag anlöpte hemmet. Inget kul alls. Jag hoppas på bättre väder i morgon för jag vill gå och gunga med min son, som är den sötaste ungen i hela världen. Och som jag umgås med alltför sällan. Han blir riktigt, riktigt glad när jag kommer hem från jobbet nuförtiden. Idag köpte jag ett par elefantskor på Lindex åt honom på väg hem från jobbet. Lindex briljerar vad gäller barnkläder.
tisdag 19 februari 2008
Rensning ger glädje...
Jag var tvungen att rensa min mailbox. Först försvinner allt - och sedan kommer tameffan allt tillbaks. Vet inte vilket som var värst. I alla fall har jag kommit ned till sommaren, och såg ett mail som du besvarat den 4 juni, ämnesraden hette "Då är det kanske dagen d, då" - och eftersom jag i ett tillstånd av feberrus plötsligt inbillade mig att jag kanske sände detta innan jag åkte till Östra, fast det var dagen innan, beslöt jag mig för att läsa innan jag raderade. Eller sparade.
Så, due till min dåliga hälsa och tillika som ett utslag av nostalgi påminner jag dig om vad jag skrev den 30 maj 2007.
Det enda vattnet som gått är förrförra veckans Ellisprojekt då han med vilje välte en hel tillbringare vatten. Den enda leverans som kommit är vårt bredband. Vilket jag är djupt tacksam för, men lite, lite ledsen för att det inte kom tidigare. För i eftermiddag är det dags för besöket på Östra som KAN innebära att jag är förälder i morgon eller så.
Inatt vaknade jag av fruktansvärda smärtor i nedre delen av ryggen, i buken och i höfterna. Och i nacken. TJOHO tänkte jag, Hassan har ändrat sig - det blir ingen igångsättning, det blir inget snitt, det blir en naturlig orgie i blod, svett och smärta. Kände mig glad. Tittade ned.
Ellis och Emma hade bildat en formidabel berlinmur som effektivt begränsade min tillgång till sovplats. Den tredjedels 90 cm säng jag förfogade över disponerades med nacken mot väggen, benen uppdragna i en vriden fosterställning och ryggen krökt som ett s. JÄVLA katter, tänkte jag och kunde på grund av stelhet inte röra mig. Nästa tanke var "Men det innebär att de gillar sin mamma", vilket följdes av tanken "Men VA FAAAAAAAAAAAN är jag för JÄÄÄÄÄÄÄVLA mes - inte ens i SÖMNEN kickar jag katterna åt helvete. Jag är den största toffel jorden uppbringat" vilket följdes av tanken "Men det innebär å andra sidan att jag är en i grunden snäll och hänsynstagande person vilket måste vara en god kvalitet som förälder" vilket tre sekunder senare gav mig ångest eftersom jag är en curlingförälder.
Nåväl - klockan var fyra och det var ju bara och ligga kvar, ihopknölad, fram tills att Esther kom skuttandes och väckte Hans vid halv fem, Hans såg mitt predikament och flyttade på Emma som blev sur, jag kunde sträcka ut mig, varpå mina inbillade värkar övergick till ett vanligt ryggont och sedan låg jag där och kände efter och kände efter och kände efter. Men icke. Det blir ingen unge för mig. Om man inte antingen trycker mig full med hormoner (HU - har hört att det är helvetet på jorden och något man måste undvika till varje pris) eller snittar upp mig á la när lammen tystnar, vilket jag föreställer mig bara är marginellt bättre än att bli "gelad" och få utgöra ett pedagogiskt exempel på att "min kropp fungerar som den skall, ty jag är KVINNA". DESSUTOM slutar 25% av alla igångsättningar likförbannat i kejsarsnitt och detta har ju varit mitt värsta skräckscenario hela tiden, så.... Idag på Östra skall Anna visa lite stake. Lite ryggrad. (Dessvärre är jag ju KVINNA, vilket innebär att jag per definition saknar stake OCH mina katter har medelst sängkidnappning brutit det som fanns kvar av min av graviditet redan uttunnade ryggrad) Men jag skall i alla fall försöka få dem att skära i mig.
Dessvärre tror jag dock att jag med hundra procents säkerhet kan säga att jag inte kan dyka upp på lördag. Jag gick till Willys innan Köpte en påse laktrits och hallonbåtar. Satte en hallonbåt i halsen på vägen hem. Hostade hysteriskt. Hostade till den grad att jag nu har en halv hallonbåt i min bihåla. Vilket inte känns bra alls. Kom hem. Kände mig trött. Ont. Aj. Ellis vrålade, så jag tog på honom selen och gick ut på gården där jag stod som en idiot och såg på en katt som upptäckte den minimala ytan igen. Och igen. Och igen Men hans upptäcksfärder var alltid i behörigt avstånd från någon stol. När jag efter en halvtimme kom upp till lägenheten var jag tvungen att sätta mig, och jag sitter fortfarande efter denna vansinnigt fysiskt krävande förmiddag.
Får väl se om det här mailet studsar tillbaks. Lyckas alltid skriva fel på någon liten bokstav....
Hör av mig om något någonsin händer.
I övrigt denna dag...
På jobbet har jag definitivt kommit ifrån alla rutiner. Jag gör som jag alltid gjort, typ, och så frågar jag någon om det är ok. Det är det aldrig. Så då gör jag som den personen säger. Så frågar jag någon annan om det är ok. Det är det aldrig. Fick lite panik idag och fick fram en rutinbeskrivning som var dold på chefens rum, eftersom den inte lyckats implementeras, enligt en av upphovsmännen. Jag skall dyrka denna rutinbeskrivning som en sydamerikansk guddom. Det är det enda handfasta jag har att hålla mig fast vid.
Rumsbokningen i Oslo går, för att uttrycka det megapositivt, sådär. Mitt enda hopp står nu till KFUM, alla andra hatar katter i Oslo. Men om man nu inte får supa till så måste de väl tillåta att man lutar sig tillbaks i något ulligt, gulligt och fluffigt i form av en katt om alkodimman är verboten?
(Esther är btw något för fluffig just nu. Hon ser ut som en halvperser eller något annat skräp... Får väl dra över henne med en trimmer eller nåt)
Slutkläm: Jag är SJUUUUUUUUUUK. Det är synd om mig!
Så, due till min dåliga hälsa och tillika som ett utslag av nostalgi påminner jag dig om vad jag skrev den 30 maj 2007.
Det enda vattnet som gått är förrförra veckans Ellisprojekt då han med vilje välte en hel tillbringare vatten. Den enda leverans som kommit är vårt bredband. Vilket jag är djupt tacksam för, men lite, lite ledsen för att det inte kom tidigare. För i eftermiddag är det dags för besöket på Östra som KAN innebära att jag är förälder i morgon eller så.
Inatt vaknade jag av fruktansvärda smärtor i nedre delen av ryggen, i buken och i höfterna. Och i nacken. TJOHO tänkte jag, Hassan har ändrat sig - det blir ingen igångsättning, det blir inget snitt, det blir en naturlig orgie i blod, svett och smärta. Kände mig glad. Tittade ned.
Ellis och Emma hade bildat en formidabel berlinmur som effektivt begränsade min tillgång till sovplats. Den tredjedels 90 cm säng jag förfogade över disponerades med nacken mot väggen, benen uppdragna i en vriden fosterställning och ryggen krökt som ett s. JÄVLA katter, tänkte jag och kunde på grund av stelhet inte röra mig. Nästa tanke var "Men det innebär att de gillar sin mamma", vilket följdes av tanken "Men VA FAAAAAAAAAAAN är jag för JÄÄÄÄÄÄÄVLA mes - inte ens i SÖMNEN kickar jag katterna åt helvete. Jag är den största toffel jorden uppbringat" vilket följdes av tanken "Men det innebär å andra sidan att jag är en i grunden snäll och hänsynstagande person vilket måste vara en god kvalitet som förälder" vilket tre sekunder senare gav mig ångest eftersom jag är en curlingförälder.
Nåväl - klockan var fyra och det var ju bara och ligga kvar, ihopknölad, fram tills att Esther kom skuttandes och väckte Hans vid halv fem, Hans såg mitt predikament och flyttade på Emma som blev sur, jag kunde sträcka ut mig, varpå mina inbillade värkar övergick till ett vanligt ryggont och sedan låg jag där och kände efter och kände efter och kände efter. Men icke. Det blir ingen unge för mig. Om man inte antingen trycker mig full med hormoner (HU - har hört att det är helvetet på jorden och något man måste undvika till varje pris) eller snittar upp mig á la när lammen tystnar, vilket jag föreställer mig bara är marginellt bättre än att bli "gelad" och få utgöra ett pedagogiskt exempel på att "min kropp fungerar som den skall, ty jag är KVINNA". DESSUTOM slutar 25% av alla igångsättningar likförbannat i kejsarsnitt och detta har ju varit mitt värsta skräckscenario hela tiden, så.... Idag på Östra skall Anna visa lite stake. Lite ryggrad. (Dessvärre är jag ju KVINNA, vilket innebär att jag per definition saknar stake OCH mina katter har medelst sängkidnappning brutit det som fanns kvar av min av graviditet redan uttunnade ryggrad) Men jag skall i alla fall försöka få dem att skära i mig.
Dessvärre tror jag dock att jag med hundra procents säkerhet kan säga att jag inte kan dyka upp på lördag. Jag gick till Willys innan Köpte en påse laktrits och hallonbåtar. Satte en hallonbåt i halsen på vägen hem. Hostade hysteriskt. Hostade till den grad att jag nu har en halv hallonbåt i min bihåla. Vilket inte känns bra alls. Kom hem. Kände mig trött. Ont. Aj. Ellis vrålade, så jag tog på honom selen och gick ut på gården där jag stod som en idiot och såg på en katt som upptäckte den minimala ytan igen. Och igen. Och igen Men hans upptäcksfärder var alltid i behörigt avstånd från någon stol. När jag efter en halvtimme kom upp till lägenheten var jag tvungen att sätta mig, och jag sitter fortfarande efter denna vansinnigt fysiskt krävande förmiddag.
Får väl se om det här mailet studsar tillbaks. Lyckas alltid skriva fel på någon liten bokstav....
Hör av mig om något någonsin händer.
I övrigt denna dag...
På jobbet har jag definitivt kommit ifrån alla rutiner. Jag gör som jag alltid gjort, typ, och så frågar jag någon om det är ok. Det är det aldrig. Så då gör jag som den personen säger. Så frågar jag någon annan om det är ok. Det är det aldrig. Fick lite panik idag och fick fram en rutinbeskrivning som var dold på chefens rum, eftersom den inte lyckats implementeras, enligt en av upphovsmännen. Jag skall dyrka denna rutinbeskrivning som en sydamerikansk guddom. Det är det enda handfasta jag har att hålla mig fast vid.
Rumsbokningen i Oslo går, för att uttrycka det megapositivt, sådär. Mitt enda hopp står nu till KFUM, alla andra hatar katter i Oslo. Men om man nu inte får supa till så måste de väl tillåta att man lutar sig tillbaks i något ulligt, gulligt och fluffigt i form av en katt om alkodimman är verboten?
(Esther är btw något för fluffig just nu. Hon ser ut som en halvperser eller något annat skräp... Får väl dra över henne med en trimmer eller nåt)
Slutkläm: Jag är SJUUUUUUUUUUK. Det är synd om mig!
måndag 18 februari 2008
En vandring i dödskuggans dal
Välkommen till årets VM-kval till syndigast i världen om. Den gångna veckan har varit rafflande. Den självklara kandidaten till Sveriges representant, tvååriga och hjärtsjuka Lena har under den senaste veckan framgångsrikt by-passopererats, fått en gigantisk godispåse, fått ett mittuppslag i Läkartidningen, återfunnit sin bortsprungna hundvalp samt vunnit en weekendresa till Eurodisney. Detta gör att hon har förlorat ledningen och förmodligen är ute ur tävlingen.
De kandidater vi nu har är två som den senaste veckan har stärkt sina positioner samt en nykomling på banan.
Vi har dels Tito som det varit synd om större delen av 2007 och som ökat på sin offerroll under hela början av 2008. I förra veckan avancerade han och ser i nuläget ut att vara den hetaste kandidaten.
Tito har, som vi alla vet, varit ett, självutnämnt oskyldigt, offer i ett otal rättsprocesser under de gångna åren. Dessvärre har han blivit dömd vid ungefär hälften av de gånger han hamnat i en rättsprocess. Vilket ju naturligtvis är ett utslag av en stor orättvisa, eftersom få brottslingar blir ertappade varje gång de begår brott och än mindre blir dömda i hälften av fallen även om de är skyldiga. Tito har ju även förlorat en stor del av sin vikt under häktestiden eftersom maten inte var god.
I helgen inträffade något av en storskräll. Carola som legat långt bak i startfältet efter sitt gripande vittnesmål mot Tito som några, inklusive hennes ex, hade mage att ifrågasätta, gick endast vidare till "Andra Chansen". På grund av en förkylning veckan innan framträdandet i Västerås hann hon inte heller träna bort de 23 extrakilon som satt sig företrädelsevis på hennes överarmar, midja och vader. Detta har gjort att hon flyttat fram sina positioner och är nu en säker pallplatstagare, om än inte vinnare i syndigast i Sverige om. Men räcker det till ett deltagande till syndigast i världen om?
Den stora skrällen består av en tretti-, trettioårig småbarnsmor från Göteborg. Efter att hennes son varit på öppna förskolan med sin far under den gångna veckan och umgåtts med "Snoris" och hans föräldrar har modern sig en förkylning av bibliska mått. (Sonen, som lyckas med konststycket att lukta frukt ur munnen då han vaknar på morgonen har en konstant stril av ofärgat, ickesegt snor ur sina näsborrar.) Natten till måndagen, då hennes tredje arbetsvecka inleddes, vaknade hon klockan 2.45 av en smärta hon tidigare aldrig känt. Hennes hals höll på att döda henne och hennes huvud var medhjälpare. Detta bör ses mot bakgrund av ett extremt värkarbete under natten till den 5 juni förra året och en efterföljande konvalcens, samt barnsängsfeber. Hon vacklade ur sängen och letade i sina gamla handväskor, liksom en heroinist som panikslaget söker sina fickor på en smula droger. Till sist fann hon det hon letade efter - fyra huvudvärkstabletter av okänt datum, samt bafucin som gick ut för fyra år sedan och de fantastiska thailändska halstabletterna, som även de gick ut under 2004. Och nässpray, som inte går ut förrän om en vecka.
Här går vi över till reklam - Dequadin, aka Dequalinium Chloride, är guds gåva till mänskligheten. Kanske inte när den är fyra år för gammal, men ändock. Inte bara halsont grejjar den på ett nafs. Nänä, under mina försök att se om det på något vis är skadligt att intaga fyra år förgammalt Dequandin har jag fått veta att dequaliniumklorid minsann funkar mot leukemi samt är ett fantastiskt läkemedel mot urinvägsinfektioner hos gravida som riskerar att få missfall. Så, vad är då en biverkning i form av illamående som inte står uppräknad på läkemedlets hemsida? (http://www.netdoctor.co.uk/medicines/100000720.html) - Nu är ju MINA gjorda av GlaxoWellcome, men ändå. Same shit. Jag undrar dock, och har undrat länge, varför inte denna undermedicin finns att tillgå i Sverige.
Åter till tävlingen syndigast i världen om. I morse vaknade modern efter att ha drömt en mardröm där hennes sambo kvaddat en silverfärgad merca som taket slets av på. Sonen satt fastspänd i sitt babyskydd som blivit alltför litet. Eftersom familjen vistades på okänd ort fick sonen inte den läkarvård han annars skulle givits. Han visade inga direkta tecken på skador, men ändå, ÄNDÅ, vem är väl modern att diagnosticera komplicerade ryggfrakturer?
Modern gled med värkande huvud upp och tog de två resterande huvudvärkstabletterna av okänd ålder. Därefter stapplade hon in i badrummet och fann till sin förfäran, inte en, utan TVÅ finnar på näsan. Ansiktet i övrigt var vansinnigt svullet. Nu var hennes huvudvärkstablettförråd slut.
Ojojoj, nu får vi en rapport ifrån domaren. TITO HAR BLIVIT DISKVALIFICERAD! Tydligen spelade han rasistkortet en gång för mycket! Detta i kombination med det dubbla medborgarskapet var spiken i kistan. Tito lägger dock in en protest. Han påstår att det faktum att han diskvalificerats på grund av ivrigt användande av rasistkortet är ett utslag av orättfärdig rasism, och att detta per se ÖKAR hans syndigast i världen om. Domarna konfererar.
NU verkar det hända något! Domarna är oense! OENSE! Marklund lyfter det röda kortet. Butt protesterar. Skugge vägrar att ta ställning för hon är rädd att någon skall bli arg på henne. Vad kommer Bodström att säga? Nu letar han i fickan.. RÖTT KORT! Mina damer och herrar - detta innebär slutet för Titos svenska deltagande! Han kommer förmodligen dock att ingå i Chiles landslag, det kan vi nästan räkna med.
Då återstår bara två tävlanden, modern och Carola. Avsaknaden av huvudvärkstabletter under en heldag på arbetsplatsen ger poäng till modern. Att anledningen till att hon inte kunde bli hemma denna dag endast är att det är måndag, och måndagssjuka inte räknas, samt att hon inte vill vara sjuk den första månaden på jobbet talar till hennes för- såväl nackdel. Är det poänggivande att vara dum? Är det poänggivande att vara plikttrogen? Är det poängavdrag för att man riskerar att smitta sina kollegor? Här vill småbarnsmamman själv inflika att hon medvetet hållit sig i så hög grad av karantän hon kunnat denna måndag och att det har gått ganska ypperligt.
Domarna överlägger. Skugge är säker på sitt omdöme. Eftersom modern är förkyld har hon levt ett icke-hygieniskt leverne. Detta kan aldrig belönas. Det är inte synd om modern. Om modern hade bytt disktrasa varje gång och slängt sin son i sterilisatorn efter varje besök på öppna förskolan så hade det inte hänt. Enligt Skugges förmenande är det därför inte synd om modern. Bodström erinrar Skugge om att Carola minsann gått upp mer än modern i vikt det senaste året, och att detta också är självförvållat. Carola har ju till och med en personlig tränare! Skugge ser inte lika säker ut längre. Hennes fetmafobi tycks vinna över hennes bacillskräck! Och eftersom modern har ett litet barn OCH yrkesarbetar OCH fadern är hemma med sonen så byter hon sida. Mina damer och herrar - Skugge har nu ställt sig på moderns sida! Det är något av en revolution!
Modern drabbas dock av ytterligare bakslag i tävlingen. När hon kom hem från arbetet hade mannen i hennes liv införskaffat både värktabletter och halstabletter från apoteket Biet. Och planerat middagen.
Men eftersom Carola finner tröst i Gud, har en personlig tränare OCH har funnit en ny "vän" som hon dansade med på efterfesten i Västerås, samt förmodligen kommer att gå vidare från "Andra Chansen" anser domarna att det i ett helhetsperspektiv är mest syndigast i Sverige om modern. En rättvis dom, får vi väl säga.
Folkets jubel!!!!
De kandidater vi nu har är två som den senaste veckan har stärkt sina positioner samt en nykomling på banan.
Vi har dels Tito som det varit synd om större delen av 2007 och som ökat på sin offerroll under hela början av 2008. I förra veckan avancerade han och ser i nuläget ut att vara den hetaste kandidaten.
Tito har, som vi alla vet, varit ett, självutnämnt oskyldigt, offer i ett otal rättsprocesser under de gångna åren. Dessvärre har han blivit dömd vid ungefär hälften av de gånger han hamnat i en rättsprocess. Vilket ju naturligtvis är ett utslag av en stor orättvisa, eftersom få brottslingar blir ertappade varje gång de begår brott och än mindre blir dömda i hälften av fallen även om de är skyldiga. Tito har ju även förlorat en stor del av sin vikt under häktestiden eftersom maten inte var god.
I helgen inträffade något av en storskräll. Carola som legat långt bak i startfältet efter sitt gripande vittnesmål mot Tito som några, inklusive hennes ex, hade mage att ifrågasätta, gick endast vidare till "Andra Chansen". På grund av en förkylning veckan innan framträdandet i Västerås hann hon inte heller träna bort de 23 extrakilon som satt sig företrädelsevis på hennes överarmar, midja och vader. Detta har gjort att hon flyttat fram sina positioner och är nu en säker pallplatstagare, om än inte vinnare i syndigast i Sverige om. Men räcker det till ett deltagande till syndigast i världen om?
Den stora skrällen består av en tretti-, trettioårig småbarnsmor från Göteborg. Efter att hennes son varit på öppna förskolan med sin far under den gångna veckan och umgåtts med "Snoris" och hans föräldrar har modern sig en förkylning av bibliska mått. (Sonen, som lyckas med konststycket att lukta frukt ur munnen då han vaknar på morgonen har en konstant stril av ofärgat, ickesegt snor ur sina näsborrar.) Natten till måndagen, då hennes tredje arbetsvecka inleddes, vaknade hon klockan 2.45 av en smärta hon tidigare aldrig känt. Hennes hals höll på att döda henne och hennes huvud var medhjälpare. Detta bör ses mot bakgrund av ett extremt värkarbete under natten till den 5 juni förra året och en efterföljande konvalcens, samt barnsängsfeber. Hon vacklade ur sängen och letade i sina gamla handväskor, liksom en heroinist som panikslaget söker sina fickor på en smula droger. Till sist fann hon det hon letade efter - fyra huvudvärkstabletter av okänt datum, samt bafucin som gick ut för fyra år sedan och de fantastiska thailändska halstabletterna, som även de gick ut under 2004. Och nässpray, som inte går ut förrän om en vecka.
Här går vi över till reklam - Dequadin, aka Dequalinium Chloride, är guds gåva till mänskligheten. Kanske inte när den är fyra år för gammal, men ändock. Inte bara halsont grejjar den på ett nafs. Nänä, under mina försök att se om det på något vis är skadligt att intaga fyra år förgammalt Dequandin har jag fått veta att dequaliniumklorid minsann funkar mot leukemi samt är ett fantastiskt läkemedel mot urinvägsinfektioner hos gravida som riskerar att få missfall. Så, vad är då en biverkning i form av illamående som inte står uppräknad på läkemedlets hemsida? (http://www.netdoctor.co.uk/medicines/100000720.html) - Nu är ju MINA gjorda av GlaxoWellcome, men ändå. Same shit. Jag undrar dock, och har undrat länge, varför inte denna undermedicin finns att tillgå i Sverige.
Åter till tävlingen syndigast i världen om. I morse vaknade modern efter att ha drömt en mardröm där hennes sambo kvaddat en silverfärgad merca som taket slets av på. Sonen satt fastspänd i sitt babyskydd som blivit alltför litet. Eftersom familjen vistades på okänd ort fick sonen inte den läkarvård han annars skulle givits. Han visade inga direkta tecken på skador, men ändå, ÄNDÅ, vem är väl modern att diagnosticera komplicerade ryggfrakturer?
Modern gled med värkande huvud upp och tog de två resterande huvudvärkstabletterna av okänd ålder. Därefter stapplade hon in i badrummet och fann till sin förfäran, inte en, utan TVÅ finnar på näsan. Ansiktet i övrigt var vansinnigt svullet. Nu var hennes huvudvärkstablettförråd slut.
Ojojoj, nu får vi en rapport ifrån domaren. TITO HAR BLIVIT DISKVALIFICERAD! Tydligen spelade han rasistkortet en gång för mycket! Detta i kombination med det dubbla medborgarskapet var spiken i kistan. Tito lägger dock in en protest. Han påstår att det faktum att han diskvalificerats på grund av ivrigt användande av rasistkortet är ett utslag av orättfärdig rasism, och att detta per se ÖKAR hans syndigast i världen om. Domarna konfererar.
NU verkar det hända något! Domarna är oense! OENSE! Marklund lyfter det röda kortet. Butt protesterar. Skugge vägrar att ta ställning för hon är rädd att någon skall bli arg på henne. Vad kommer Bodström att säga? Nu letar han i fickan.. RÖTT KORT! Mina damer och herrar - detta innebär slutet för Titos svenska deltagande! Han kommer förmodligen dock att ingå i Chiles landslag, det kan vi nästan räkna med.
Då återstår bara två tävlanden, modern och Carola. Avsaknaden av huvudvärkstabletter under en heldag på arbetsplatsen ger poäng till modern. Att anledningen till att hon inte kunde bli hemma denna dag endast är att det är måndag, och måndagssjuka inte räknas, samt att hon inte vill vara sjuk den första månaden på jobbet talar till hennes för- såväl nackdel. Är det poänggivande att vara dum? Är det poänggivande att vara plikttrogen? Är det poängavdrag för att man riskerar att smitta sina kollegor? Här vill småbarnsmamman själv inflika att hon medvetet hållit sig i så hög grad av karantän hon kunnat denna måndag och att det har gått ganska ypperligt.
Domarna överlägger. Skugge är säker på sitt omdöme. Eftersom modern är förkyld har hon levt ett icke-hygieniskt leverne. Detta kan aldrig belönas. Det är inte synd om modern. Om modern hade bytt disktrasa varje gång och slängt sin son i sterilisatorn efter varje besök på öppna förskolan så hade det inte hänt. Enligt Skugges förmenande är det därför inte synd om modern. Bodström erinrar Skugge om att Carola minsann gått upp mer än modern i vikt det senaste året, och att detta också är självförvållat. Carola har ju till och med en personlig tränare! Skugge ser inte lika säker ut längre. Hennes fetmafobi tycks vinna över hennes bacillskräck! Och eftersom modern har ett litet barn OCH yrkesarbetar OCH fadern är hemma med sonen så byter hon sida. Mina damer och herrar - Skugge har nu ställt sig på moderns sida! Det är något av en revolution!
Modern drabbas dock av ytterligare bakslag i tävlingen. När hon kom hem från arbetet hade mannen i hennes liv införskaffat både värktabletter och halstabletter från apoteket Biet. Och planerat middagen.
Men eftersom Carola finner tröst i Gud, har en personlig tränare OCH har funnit en ny "vän" som hon dansade med på efterfesten i Västerås, samt förmodligen kommer att gå vidare från "Andra Chansen" anser domarna att det i ett helhetsperspektiv är mest syndigast i Sverige om modern. En rättvis dom, får vi väl säga.
Folkets jubel!!!!
söndag 17 februari 2008
Besök av tandfen
Min son har fått en hörntand! Ett litet vitt risgryn på höger sida! Han kommer se ut som en vampyr om några dagar. En vampyr med en tand. Men ändå.
Gäst hos vuxenvärlden
Idag sitter jag och funderar på avdragsrätt för pensionsförsäkringar inför bokslut. I övrigt har jag, eller snarare min käre sambo, begagnat oss av tvättstugan för att tvätta lakan. En spännande dag, således, men vi behöver ju vila upp oss efter gårdagens explosiva melodifestival.
Så du den inte? Kort referat;
Kvällen inleddes med att John Farnham visade upp resultatet av sin extrema facelift - därefter framförde han sin gamla slagdänga "You´re the voice" fast med en ny text. Därefter kom Jacob Hellman och sjöng en liten visa. (Men jag måste understryka att jag GILLADE den, billiga jag.) Därefter kom en flicksnärta hämtad ur g-laget i Moskvas diskofabrik. Per Gessles oäkta son framförde en liten bit han snott ihop efter att ha tjuvkikat i pappas hemliga gömmor. Därefter inträffade något.
Först trodde jag att det var rödvinet som gjorde att jag såg dubbelt. TVÅ Mikor? Jag gnuggade mina ögon och slog mig själv i ansiktet och såg att det inte ALLS var Mika. Det var två skalliga tvillingar on crack som hade mekat ihop en helt ny text till Grace Kelly. Jag pustade ut och lutade mig tillbaks och lyssnade på Celine Dion möter åttitalsfilmssoundtrack i Mariah Careys frisyr.
Nästa nummer var ett gäng balkaneser som kommit med av samma anledning som den ryska flicksnärtan. Producenterna av tävlingen vet att det enda sättet att vinna någonting är att förryska/förbalkanisera sig. Det gick ju riktigt bra. Att kombinera Kebabpizza, Slivovitza och ett gäng glada "Ooopa" är ett vinnande koncept. Kanske. Bara man kunde övertyga "Det svenska Folket" om att rösta. Men det kanske behövs ett ännu mer folkligt identifikationsmedel än Kebabpizza för att övertyga. Man kanske skulle valt "Kebabpizza Explorer"? Eller "Kebabpizza och baginboxvodka från tysklandsfärjan"? Men särskilt det senare är ganska svårt att få en bra melodi till...
Så kom la grand finale. Som vi hade väntat, svenska folket och jag! Nu skulle schlagersm avgöras. Nu skulle musikvärlden förändras för evigt. Nu skulle Carola och Andreas bli magiska!!!! Spänningen var så tät att man kunde skära den med kniv.
Men, vad hände!
The Edge spelade ett av sina vanliga riff. Bono sjöng ganska rutinmässigt en duett med Tina Turner som anlagt samma frisyr som Jennifer Aniston, men hon hade lånat min kropp och satt på sig en gammal trasa från -05. Till och med texten var en solklar U2-ripoff. Pinsamt. På riktigt. Jag säger inte att jag var BESVIKEN utan snarare FÖRVÅNAD. Snacka om att kejsaren var naken....
Jag mådde som en liten prinsessa när den i förväg utsedda vinnarlåten nu kommer att få gå vidare till "Andra chansen". Vilken förnedring för La Carola! Vilken NESA! Ingen glädje är så sann som skadeglädjen. Naturligtvis hade det varit BÄTTRE om Kebabpizzan hade puttat ut Carola/Andreas helt och hållet, men vi lever inte i en perfekt värld. Och jag vet ju att Carola och Andreas med största sannolikhet kommer att åka till... vart det nu är... och "representera" Sverige. Men det var kul ändå.
Herregud, vad har moderskapet gjort med mig? Jag sitter en lördagskväll och tittar på Melodifestivalen. Jag har åsikter om Melodifestivalen, som till och med kvarstår nästan ett dygn efteråt! Ibland saknar jag mitt gamla liv, då, när jag fortfarande hade min mentala hälsa intakt. Å andra sidan ger moderskapet mig alibi för att kolla på Antikrundan. Vilket jag ju inte kunnat dryfta öppet tidigare. MEN sorgen över att ha förlorat Outsiders är dock verklig. Jag missar det heeeela tiden! Jag framstår som en präktig typ när det de facto bara är tillfälligheter och trötthet som får mig att missa hur feta människor gör det iklädda groddräkter.
Igår var min lillebror här och hälsade på. Han fick se vilken präktig fru jag blivit. Jag höll på med veckans Anton-storkok och jag bjussade inte på någon mat alls. Lillebror och Heinz spelade tvspel medans vi vuxna, och med det menar jag mig själv och Katten Esther, låg i soffan med Anton och läste bok. Ro ro ro- boken och Leksaksboken. Flera gånger. En gränsande till surrealistisk upplevelse. Hur i helvete kan jag vara mamma? Hur gick det till?
Så du den inte? Kort referat;
Kvällen inleddes med att John Farnham visade upp resultatet av sin extrema facelift - därefter framförde han sin gamla slagdänga "You´re the voice" fast med en ny text. Därefter kom Jacob Hellman och sjöng en liten visa. (Men jag måste understryka att jag GILLADE den, billiga jag.) Därefter kom en flicksnärta hämtad ur g-laget i Moskvas diskofabrik. Per Gessles oäkta son framförde en liten bit han snott ihop efter att ha tjuvkikat i pappas hemliga gömmor. Därefter inträffade något.
Först trodde jag att det var rödvinet som gjorde att jag såg dubbelt. TVÅ Mikor? Jag gnuggade mina ögon och slog mig själv i ansiktet och såg att det inte ALLS var Mika. Det var två skalliga tvillingar on crack som hade mekat ihop en helt ny text till Grace Kelly. Jag pustade ut och lutade mig tillbaks och lyssnade på Celine Dion möter åttitalsfilmssoundtrack i Mariah Careys frisyr.
Nästa nummer var ett gäng balkaneser som kommit med av samma anledning som den ryska flicksnärtan. Producenterna av tävlingen vet att det enda sättet att vinna någonting är att förryska/förbalkanisera sig. Det gick ju riktigt bra. Att kombinera Kebabpizza, Slivovitza och ett gäng glada "Ooopa" är ett vinnande koncept. Kanske. Bara man kunde övertyga "Det svenska Folket" om att rösta. Men det kanske behövs ett ännu mer folkligt identifikationsmedel än Kebabpizza för att övertyga. Man kanske skulle valt "Kebabpizza Explorer"? Eller "Kebabpizza och baginboxvodka från tysklandsfärjan"? Men särskilt det senare är ganska svårt att få en bra melodi till...
Så kom la grand finale. Som vi hade väntat, svenska folket och jag! Nu skulle schlagersm avgöras. Nu skulle musikvärlden förändras för evigt. Nu skulle Carola och Andreas bli magiska!!!! Spänningen var så tät att man kunde skära den med kniv.
Men, vad hände!
The Edge spelade ett av sina vanliga riff. Bono sjöng ganska rutinmässigt en duett med Tina Turner som anlagt samma frisyr som Jennifer Aniston, men hon hade lånat min kropp och satt på sig en gammal trasa från -05. Till och med texten var en solklar U2-ripoff. Pinsamt. På riktigt. Jag säger inte att jag var BESVIKEN utan snarare FÖRVÅNAD. Snacka om att kejsaren var naken....
Jag mådde som en liten prinsessa när den i förväg utsedda vinnarlåten nu kommer att få gå vidare till "Andra chansen". Vilken förnedring för La Carola! Vilken NESA! Ingen glädje är så sann som skadeglädjen. Naturligtvis hade det varit BÄTTRE om Kebabpizzan hade puttat ut Carola/Andreas helt och hållet, men vi lever inte i en perfekt värld. Och jag vet ju att Carola och Andreas med största sannolikhet kommer att åka till... vart det nu är... och "representera" Sverige. Men det var kul ändå.
Herregud, vad har moderskapet gjort med mig? Jag sitter en lördagskväll och tittar på Melodifestivalen. Jag har åsikter om Melodifestivalen, som till och med kvarstår nästan ett dygn efteråt! Ibland saknar jag mitt gamla liv, då, när jag fortfarande hade min mentala hälsa intakt. Å andra sidan ger moderskapet mig alibi för att kolla på Antikrundan. Vilket jag ju inte kunnat dryfta öppet tidigare. MEN sorgen över att ha förlorat Outsiders är dock verklig. Jag missar det heeeela tiden! Jag framstår som en präktig typ när det de facto bara är tillfälligheter och trötthet som får mig att missa hur feta människor gör det iklädda groddräkter.
Igår var min lillebror här och hälsade på. Han fick se vilken präktig fru jag blivit. Jag höll på med veckans Anton-storkok och jag bjussade inte på någon mat alls. Lillebror och Heinz spelade tvspel medans vi vuxna, och med det menar jag mig själv och Katten Esther, låg i soffan med Anton och läste bok. Ro ro ro- boken och Leksaksboken. Flera gånger. En gränsande till surrealistisk upplevelse. Hur i helvete kan jag vara mamma? Hur gick det till?
torsdag 14 februari 2008
Bondbrud
I morse när jag skulle ut till bilen hade vintern kommit. I år igen. Just när man trodde att risken var över, att man var säker och man hade klarat sig helskinnad finner man sig stå på Hedens parkering och skrapa rutan. Me no like.
Ute i skogen låg isen tjock på guldfiskdammen i den japanska trädgården. Igår tittade jag efter vitsippor, denna naturens kompensation för hyfsade lunchställen och tillgänglighet till civilisation. Idag försöker jag glädjas åt att några fästinglarver förmodligen dör kölddöden och att kanske en och annan mördarsnigel finner sitt öde. Och att solen skiner från en klarblå himmel!
Efter jobbet åkte jag en snabbis till min lilla lott. Jorden var fortfarande stenhård, mina vitlökar hade inte kommit upp alls, mina vårlökar hade delvis grävts upp av ett ondskefullt djur (en snigel, I´m sure... Som lämnat har- och rådjursbajs som villospår) och det var mycket döda blad på jordgubbarna. Lite väl mycket ogräs också. The Anal One hade naturligtvis en vansinnigt välrensad liten lott, med kliniskt rena bäddar och trädgårdstomtar som stod på patrull. Bah. Inget rustikt i pedanteri!
Jag var högeligen förvånad över att han inte var där. Solen sken ju fortfarande!
Blå Congo. Jag vet att det inte är den optimala potatissorten, för det berättade Morfar innan han dog. Inte så att det var det sista han väste till mig på sin dödsbädd, men nästan. Tydligen var Blå Congo ganska vanlig på förtiotalet, under kriget. Jag frågade morfar om varför men fick inte något mer uttömmande svar än att det undrade han också. För att potatis är blå är inget man tar hänsyn till i ransoneringstider. Tydligen blir Blå Congo sjuka hur lätt som helst, de är ömtåliga, de ger kass utdelning och kräver massa gödsling. Men, likväl, de var vanliga under krigsåren. Morfar avrådde bestämt från att ens ÄTA Blå Congo, så mycket avskydde han sorten. Nåväl, jag vill HA blå potatisar.
Men förra året när jag kollade på sättpotatis fanns Blå Congo endast att tillgå i "samlingsboxar" för exklusiva potatissorter, tillsammans med massa andra fjantiga potatissorter. Varje box kostade typ 200 spänn. Eller så kunde man köpa sättpotatis från dyra frökataloger. Då kostade ett kilo Blå Congo sättpotatis också 200 spänn.
För 200 spänn får man en jävla massa Blå Congo på påse.
Dessutom vill jag inte bedriva någon yrkesmässig odling av potatis. Jag vill bara ha en tio, tolv plantor. Frågan är då om man kan köpa en påse Blå Congo, äta hälften och använda hälften som sättpotatis. Jag behöver ju inte ett helt kilo! Och jag sparar sisådär 150 spänn.
Nu står det ju emellertid i alla trädgårdsböcker att man INTE skall använda köpepotatis som sättpotatis, eftersom (och det är nu min logik inte kan användas);
1. Den är besprutad och således inte ekologisk,
2. Den bär på sjukdomar och svamp.
Om den är besprutad så bär den väl förihelvete inte på sjukdomar? Svampen är väl en ganska berättigad farhåga, men om sättpotatisen man köper av-svampifieras genom UV-ljus borde man väl kunna be någon man känner med sådan där UV-ljusvattenrening kunna fixa ett halvt kilo potatis? Alternativt skulle man kunna skita i det eftersom min lilla lott ju inte i framtiden kommer att härbärgera en massa potatis på just det stället i vilket fall som helst.
Ah, jag vet inte. Jag vet bara att potatis kommer att uppta en alltför stor del av min lott. Tillsammans med kronärtskockorna så utgör de ett konkret hot för mitt tomat- och squashbestånd.
Mina kronärtskockor växer alltför fort. De har lagt sig ner. Inte bra. Inte bra alls. Jag vet inte hur jag skall rädda upp dem. Jag vet icke heller någon bra handelsträdgård som säljer kronärtskocksplantor. Vad jag vet är att varje planta skall placeras med en meters mellanrum från andra kronärtskocksplantor, alltså tar 10 plantor lika många kvadrat. Det är ganska mycket utrymme. Särskilt om man tar med en riskberäkning om att mördarsniglarna käkar upp samtliga och att detta sker i maj/juni när det nästan är för sent att använda tio kvadrat till andra grödor. Men jag vill ju HA kronärtskockor.
Allra helst vill jag utöka squashlandet. Kanske ha fler sorter än tidigare? Auberginer? De kräver kanske växthus? Räcker det med täckduk, måhända? 
Tomater. Jag vet inte vad jag skall ha för sort. Det sket ju sig fullkomligt förra året, tomaterna ruttnade på gren. Kanske berodde det på vädret. Kanske berodde det på svamp. Kanske berodde det på att de växte trångt. I år tänker jag bara ha några få tomatplantor. Företrädelsevis cocktailtomater, de gav ju en fantastisk avkastning förrförra året.
Jag måste köpa en ny röd-vinbärsbuske. Min gamla dog förra året. Jag skall även spara barnmatsburkar så jag har något att lägga min sylt och marmelad i i år. Rabarberna skall användas till max. Krusbären skall ICKE ruttna i kylskåpet i år. Jordgubbssylt skall mekas.
Annikapannika hade fantastiska bondbönor förra sommaren. DET vill jag ha i år. Och lila bönor (som inte skall ruttna bort i kylen och i landet). Det blev ju hur mycket som helst! Det hade säkert blivit hur mycket sockerärter och spritärter och gula bönor också om inte de där jävla sniglarna hade käkat upp alltihop. Å andra sidan hade ju allt ruttnat bort i landet eller i kylen i vilket fall som helst.
Ute i skogen låg isen tjock på guldfiskdammen i den japanska trädgården. Igår tittade jag efter vitsippor, denna naturens kompensation för hyfsade lunchställen och tillgänglighet till civilisation. Idag försöker jag glädjas åt att några fästinglarver förmodligen dör kölddöden och att kanske en och annan mördarsnigel finner sitt öde. Och att solen skiner från en klarblå himmel!
Efter jobbet åkte jag en snabbis till min lilla lott. Jorden var fortfarande stenhård, mina vitlökar hade inte kommit upp alls, mina vårlökar hade delvis grävts upp av ett ondskefullt djur (en snigel, I´m sure... Som lämnat har- och rådjursbajs som villospår) och det var mycket döda blad på jordgubbarna. Lite väl mycket ogräs också. The Anal One hade naturligtvis en vansinnigt välrensad liten lott, med kliniskt rena bäddar och trädgårdstomtar som stod på patrull. Bah. Inget rustikt i pedanteri!
Jag var högeligen förvånad över att han inte var där. Solen sken ju fortfarande!
Blå Congo. Jag vet att det inte är den optimala potatissorten, för det berättade Morfar innan han dog. Inte så att det var det sista han väste till mig på sin dödsbädd, men nästan. Tydligen var Blå Congo ganska vanlig på förtiotalet, under kriget. Jag frågade morfar om varför men fick inte något mer uttömmande svar än att det undrade han också. För att potatis är blå är inget man tar hänsyn till i ransoneringstider. Tydligen blir Blå Congo sjuka hur lätt som helst, de är ömtåliga, de ger kass utdelning och kräver massa gödsling. Men, likväl, de var vanliga under krigsåren. Morfar avrådde bestämt från att ens ÄTA Blå Congo, så mycket avskydde han sorten. Nåväl, jag vill HA blå potatisar.Men förra året när jag kollade på sättpotatis fanns Blå Congo endast att tillgå i "samlingsboxar" för exklusiva potatissorter, tillsammans med massa andra fjantiga potatissorter. Varje box kostade typ 200 spänn. Eller så kunde man köpa sättpotatis från dyra frökataloger. Då kostade ett kilo Blå Congo sättpotatis också 200 spänn.
För 200 spänn får man en jävla massa Blå Congo på påse.
Dessutom vill jag inte bedriva någon yrkesmässig odling av potatis. Jag vill bara ha en tio, tolv plantor. Frågan är då om man kan köpa en påse Blå Congo, äta hälften och använda hälften som sättpotatis. Jag behöver ju inte ett helt kilo! Och jag sparar sisådär 150 spänn.
Nu står det ju emellertid i alla trädgårdsböcker att man INTE skall använda köpepotatis som sättpotatis, eftersom (och det är nu min logik inte kan användas);
1. Den är besprutad och således inte ekologisk,
2. Den bär på sjukdomar och svamp.
Om den är besprutad så bär den väl förihelvete inte på sjukdomar? Svampen är väl en ganska berättigad farhåga, men om sättpotatisen man köper av-svampifieras genom UV-ljus borde man väl kunna be någon man känner med sådan där UV-ljusvattenrening kunna fixa ett halvt kilo potatis? Alternativt skulle man kunna skita i det eftersom min lilla lott ju inte i framtiden kommer att härbärgera en massa potatis på just det stället i vilket fall som helst.
Ah, jag vet inte. Jag vet bara att potatis kommer att uppta en alltför stor del av min lott. Tillsammans med kronärtskockorna så utgör de ett konkret hot för mitt tomat- och squashbestånd.
Mina kronärtskockor växer alltför fort. De har lagt sig ner. Inte bra. Inte bra alls. Jag vet inte hur jag skall rädda upp dem. Jag vet icke heller någon bra handelsträdgård som säljer kronärtskocksplantor. Vad jag vet är att varje planta skall placeras med en meters mellanrum från andra kronärtskocksplantor, alltså tar 10 plantor lika många kvadrat. Det är ganska mycket utrymme. Särskilt om man tar med en riskberäkning om att mördarsniglarna käkar upp samtliga och att detta sker i maj/juni när det nästan är för sent att använda tio kvadrat till andra grödor. Men jag vill ju HA kronärtskockor.
Allra helst vill jag utöka squashlandet. Kanske ha fler sorter än tidigare? Auberginer? De kräver kanske växthus? Räcker det med täckduk, måhända? 
Tomater. Jag vet inte vad jag skall ha för sort. Det sket ju sig fullkomligt förra året, tomaterna ruttnade på gren. Kanske berodde det på vädret. Kanske berodde det på svamp. Kanske berodde det på att de växte trångt. I år tänker jag bara ha några få tomatplantor. Företrädelsevis cocktailtomater, de gav ju en fantastisk avkastning förrförra året.Jag måste köpa en ny röd-vinbärsbuske. Min gamla dog förra året. Jag skall även spara barnmatsburkar så jag har något att lägga min sylt och marmelad i i år. Rabarberna skall användas till max. Krusbären skall ICKE ruttna i kylskåpet i år. Jordgubbssylt skall mekas.
.
Lök och morötter och rädisor. Löken gick ju sådär förra året. Man kan ju definitivt ifrågasätta logiken i att köpa sättlök för femti spänn och skörda ett kilo. Men det är tydligen bra att ha lök för att morötterna inte skall få bugs. Men å andra sidan blev ju morötterna konstiga förra året också. Inte alls goda. Bittra. Och så skrumpnade de ihop på ett dygn. Rädisorna blev förvuxna och inte alls goda.
.
Nä, jag tror nästan att jag skiter i dem.
.
Å andra sidan vill jag ju att Antonklanton skall få äta rå morot direkt från landet. Och rädisor KAN ju plockas oftare än en gång per säsong. I september. Mangolden är i alla fall icke mer. Helt jävla onödig gröda. Förra året blev den inte ens dekorativ. Nope.
Annikapannika hade fantastiska bondbönor förra sommaren. DET vill jag ha i år. Och lila bönor (som inte skall ruttna bort i kylen och i landet). Det blev ju hur mycket som helst! Det hade säkert blivit hur mycket sockerärter och spritärter och gula bönor också om inte de där jävla sniglarna hade käkat upp alltihop. Å andra sidan hade ju allt ruttnat bort i landet eller i kylen i vilket fall som helst.
Men i år är det ta mig tusan nya (spad-) tag! Ingen stor mage. Ingen barnsängsfeber! Ingen misslyckad amning som ändå måste försöka upprätthållas - blott en glad odalkvinna som har två kvällar i veckan då hon får förströ sig med att rensa ogräs och gödsla och så och skörda och vattna och bli smutsig!
.
Under förutsättning att:
1. lotten finns kvar. På grund av postens miss med eftersändningen så missade jag ju att betala i tid. Tanten ringde mig förvisso, och jag betalade, men jag har inte fått någon kallelse till årsmötet, så jag är inte helt hundra.
2. sniglarna lyckas hållas inom kontroll. Inatt drömde jag om hur jag riggade snigelfällor. Men jag har ju så svårt att döda guds små skapelser, även om de kommer i formen av en slemmig decimeterlång snigel!
Och främst -
3. vintern tar slut
Under förutsättning att:
1. lotten finns kvar. På grund av postens miss med eftersändningen så missade jag ju att betala i tid. Tanten ringde mig förvisso, och jag betalade, men jag har inte fått någon kallelse till årsmötet, så jag är inte helt hundra.
2. sniglarna lyckas hållas inom kontroll. Inatt drömde jag om hur jag riggade snigelfällor. Men jag har ju så svårt att döda guds små skapelser, även om de kommer i formen av en slemmig decimeterlång snigel!
Och främst -
3. vintern tar slut
.
I övrigt: Anton var på öppna förskolan igår. Han hade tydligen skitkul. Han fick en kompis som Hans döpte till "Snoris" så vi får väl se om Anton är fortsatt frisk. Han träffade sin första bully. Han lekte med ett skallerägg och sjöng.
tisdag 12 februari 2008
J´accusse - eller hur det stavas
Tito fälldes.
Jag trodde faktiskt inte att han skulle göra det. Men så blev det. Så nu FÅR man säga att han är skyldig som synden.
Tito är skyldig som synden.
http://www.expressen.se/nyheter/1.1044220/jag-tanker-aldrig-acceptera-detta
Tito är skyldig som synden.
Naturligtvis tycker Tito inte det. Han tycker att det är syndigast i världen om honom. I vanlig ordning tycker han en himla massa. Han tycker att det är orättvist. Att domaren är köpt. Att rättegången var uppgjord. Och så naturligtvis, hur kunde jag glömma - domaren är rasist.
" Är domaren köpt? Har domaren kommit överens med åklagaren? Eller är han bara en rasist? Folk har frågat mig om detta beror på att jag blir behandlad så här bara för att jag är en så kallad svartskalle. Jag är övertygad om att det är så."
Som grädde på moset så ser han sin roll i de stora sammanhangen:
"Det är den största rättsskandalen i Sverige genom tiderna."
(Jag kanske skall maila min store guru Jan Guillou för att höra om han är av samma uppfattning. Både IB och Geijer har han ju lite koll på. Sedan tänker jag lite på Haijby-affären också. Krukmakareaffären. Kejne. Visserligen i början på förra seklet, men ändå. Och när jag ändå är igång. Hur var domarna mot killarna som tog ihjäl Gustav III formulerade? Ähhhh, jag vet inte. Tito kanske har rätt.)
Tito är skyldig som synden. Du kanske tycker att jag upprepar mig? Men man FÅR faktiskt säga det nu.
I Aftonbladet säger Tito "Jag förstod det när det en av nämndemännen kastades ut från rättegången. Då hade de redan bestämt sig" Hr Tito hade förmodligen missat den där grejjen om VARFÖR nämndemannen i fråga "kastades ut" - han var för mycket emot sexualbrottslingar. Och gick han inte självmant? Eller, vänta nu... Det är naturligtvis en del av den stora rasistiska operakonspirationen.... I själva verket är den sparkade nämndemannen en person med enormt högt rättspatos som var den enda som vågade gå emot den säkert perukiförde domaren. Jag är säker på att han nu "försvunnit" och ersatts av en annan person som har tagit den rättrådige nämndemannens identitet. Han bryter NATURLIGTVIS på ett ondskefullt språk - antingen ryska eller på arabiska- när han genom mungipan väser "Jag befriades uppdraget efter egen begäran för att inte bli anklagad för jäv" som jag tror han sade direkt efteråt.
Jag har orerat om det tidigare, men jag är inte helt övertygad om att Titos återkommande vistelser i rättegångssalar beror på hans hud- och hårfärg. Faktiskt. Det KAN bero på andra saker.
Åttaåringar får oftast inte spontanherpes.
Grannar åker inte på andra grannars motorhuvar helt frivilligt i de flesta fall
Barnflickor säger inte att de har blivit våldtagna om de bara har legat och myst i de allra flesta fall.
Jag förstår att Jenny Beltran får en tår i sina nästan-juristögon när hon nu skall bistå sin lille rättshaverist i överklagandet. Dessvärre känns det inte alls självklart att han döms i nästa instans. Det kändes ju inte ens självklart att han skulle dömas nu. Så risken finns att Titos tro på rättssverige kommer att återupprättas. Han kommer att få den enda riktiga domen - han kommer att bli frikänd, och därigenom förklaras oskyldig. Hipp hipp hurra. Med lite tur kommer dock det fullkomligt genomkorrumperade och genomruttna rättssverige fortsätta köpa sina rasistiska domare och Tito kommer få ytterligare en felaktig dom. Eller hur det nu är.
För Titos skull så hoppas jag att den chilenska delegationen skriver ett skarpt fördömande av den svenska orättvisan till FN. För det var ju därför de var där.För att säkerställa Titos rätt. Jag hoppas, oh, vad jag hoppas att inte även de chilenska tjänstemännen fallit för den svenska rasistpolitiken. Det kan ju faktiskt hända att Fredde R har ringt upp El Presidente och hotat med att inleda en pan-europeisk bojkott av chilenska viner. Och då ligger ju Tito risigt till. Men det får vi väl ändå inte tro! (Fredde ser ju i och för sig ut som en kille som gillar franska viner...) Jag väntar med spänning på en interkontinental storkris, med EU på ena sidan och Chile på andra.
Hur som helst är jag ÖVERTYGAD om att paret Butt/Sjödin kastat sig på telefonen för att värva lille Tito till sin klubb för de oskyldigt dömda. Butt har ju redan skrivit en initierad liten pamplett om fallet. http://www.sourze.se/Målet_mot_Tito_Våldtäktsanmälan_efter_85_år_10626222.asp
Är du oskyldigt anklagad? Vill du veta hur du skall gå tillväga? Söker du en advokat?
http://www.rsorg.se/
Här samlas de alla!
Tänk på att för varje oskyldig som döms går en gärningsman fri!
(Vilket innebär att det inte var BUTT som våldtog fjortisarna - det var någon annan som såg likadan ut. Det var inte ANNA som pucklade på ordningsvakten, det var en lookalike från MUF)
I övrigt:
Jag är kändis. På allvar. På Pointlex finns jag nu, tjalalallala. Vilket innebär att även Bolaget och Ombudet är exponerade. Tja-la-la-lalala. Tjalalalala.
Klanton rockade tydligen på babysimmet idag. Så klart.
Han fick sova med Coca inatt. Coca var i princip torr. Anton var överlycklig.
Jag trodde faktiskt inte att han skulle göra det. Men så blev det. Så nu FÅR man säga att han är skyldig som synden.
Tito är skyldig som synden.
http://www.expressen.se/nyheter/1.1044220/jag-tanker-aldrig-acceptera-detta
Tito är skyldig som synden.
Naturligtvis tycker Tito inte det. Han tycker att det är syndigast i världen om honom. I vanlig ordning tycker han en himla massa. Han tycker att det är orättvist. Att domaren är köpt. Att rättegången var uppgjord. Och så naturligtvis, hur kunde jag glömma - domaren är rasist.
" Är domaren köpt? Har domaren kommit överens med åklagaren? Eller är han bara en rasist? Folk har frågat mig om detta beror på att jag blir behandlad så här bara för att jag är en så kallad svartskalle. Jag är övertygad om att det är så."
Som grädde på moset så ser han sin roll i de stora sammanhangen:
"Det är den största rättsskandalen i Sverige genom tiderna."
(Jag kanske skall maila min store guru Jan Guillou för att höra om han är av samma uppfattning. Både IB och Geijer har han ju lite koll på. Sedan tänker jag lite på Haijby-affären också. Krukmakareaffären. Kejne. Visserligen i början på förra seklet, men ändå. Och när jag ändå är igång. Hur var domarna mot killarna som tog ihjäl Gustav III formulerade? Ähhhh, jag vet inte. Tito kanske har rätt.)
Tito är skyldig som synden. Du kanske tycker att jag upprepar mig? Men man FÅR faktiskt säga det nu.
I Aftonbladet säger Tito "Jag förstod det när det en av nämndemännen kastades ut från rättegången. Då hade de redan bestämt sig" Hr Tito hade förmodligen missat den där grejjen om VARFÖR nämndemannen i fråga "kastades ut" - han var för mycket emot sexualbrottslingar. Och gick han inte självmant? Eller, vänta nu... Det är naturligtvis en del av den stora rasistiska operakonspirationen.... I själva verket är den sparkade nämndemannen en person med enormt högt rättspatos som var den enda som vågade gå emot den säkert perukiförde domaren. Jag är säker på att han nu "försvunnit" och ersatts av en annan person som har tagit den rättrådige nämndemannens identitet. Han bryter NATURLIGTVIS på ett ondskefullt språk - antingen ryska eller på arabiska- när han genom mungipan väser "Jag befriades uppdraget efter egen begäran för att inte bli anklagad för jäv" som jag tror han sade direkt efteråt.
Jag har orerat om det tidigare, men jag är inte helt övertygad om att Titos återkommande vistelser i rättegångssalar beror på hans hud- och hårfärg. Faktiskt. Det KAN bero på andra saker.
Åttaåringar får oftast inte spontanherpes.
Grannar åker inte på andra grannars motorhuvar helt frivilligt i de flesta fall
Barnflickor säger inte att de har blivit våldtagna om de bara har legat och myst i de allra flesta fall.
Jag förstår att Jenny Beltran får en tår i sina nästan-juristögon när hon nu skall bistå sin lille rättshaverist i överklagandet. Dessvärre känns det inte alls självklart att han döms i nästa instans. Det kändes ju inte ens självklart att han skulle dömas nu. Så risken finns att Titos tro på rättssverige kommer att återupprättas. Han kommer att få den enda riktiga domen - han kommer att bli frikänd, och därigenom förklaras oskyldig. Hipp hipp hurra. Med lite tur kommer dock det fullkomligt genomkorrumperade och genomruttna rättssverige fortsätta köpa sina rasistiska domare och Tito kommer få ytterligare en felaktig dom. Eller hur det nu är.
För Titos skull så hoppas jag att den chilenska delegationen skriver ett skarpt fördömande av den svenska orättvisan till FN. För det var ju därför de var där.För att säkerställa Titos rätt. Jag hoppas, oh, vad jag hoppas att inte även de chilenska tjänstemännen fallit för den svenska rasistpolitiken. Det kan ju faktiskt hända att Fredde R har ringt upp El Presidente och hotat med att inleda en pan-europeisk bojkott av chilenska viner. Och då ligger ju Tito risigt till. Men det får vi väl ändå inte tro! (Fredde ser ju i och för sig ut som en kille som gillar franska viner...) Jag väntar med spänning på en interkontinental storkris, med EU på ena sidan och Chile på andra.
Hur som helst är jag ÖVERTYGAD om att paret Butt/Sjödin kastat sig på telefonen för att värva lille Tito till sin klubb för de oskyldigt dömda. Butt har ju redan skrivit en initierad liten pamplett om fallet. http://www.sourze.se/Målet_mot_Tito_Våldtäktsanmälan_efter_85_år_10626222.asp
Är du oskyldigt anklagad? Vill du veta hur du skall gå tillväga? Söker du en advokat?
http://www.rsorg.se/
Här samlas de alla!
Tänk på att för varje oskyldig som döms går en gärningsman fri!
(Vilket innebär att det inte var BUTT som våldtog fjortisarna - det var någon annan som såg likadan ut. Det var inte ANNA som pucklade på ordningsvakten, det var en lookalike från MUF)
I övrigt:
Jag är kändis. På allvar. På Pointlex finns jag nu, tjalalallala. Vilket innebär att även Bolaget och Ombudet är exponerade. Tja-la-la-lalala. Tjalalalala.
Klanton rockade tydligen på babysimmet idag. Så klart.
Han fick sova med Coca inatt. Coca var i princip torr. Anton var överlycklig.
måndag 11 februari 2008
Coca på badsemester
När allt är som det skall. När allt är som vanligt. När allt är lugnt. Coca Koala är på badsemester.
Igår, strax innan familjen Matz skulle komma till oss och fika med medhavt fikabröd hade sonen tagit en liten nap. När han åter stack upp sin lilla skalle ur criben var den alldeles blöt.
"Vad falls" sade den häpne fadern. "Har barnet svettats blott i pannan"
En luktkontroll visade att den våta pannan föranleddes av återanvänd Farmargryta. Primär nedslagsplats visade sig dock vara Coca. Detta var, om ej droppen, så kaskaden som fick bägaren att rinna över för den inte alls av Linda Skugge inspirerade modern. (Linda Skugge har skrivit YTTERLIGARE en helt rubbad krönika där hon med emfas försvarar sin bacillskräck och åter påpekar att alla som inte byter disktrasa varje dag utgör en hälsofara och borde dras efter hästar - eller förresten, inte hästar, de är säkert äckliga. SUVar är inte politiskt korrekta, antar jag och förkastas därför säkert också. Dras efter... Hysteriska Lindor? - över Stortorget för att sätta exempel och framför allt, inte smitta ned hennes med alkogel impregnerade små änglar med en förkylning.)
Nu skulle Coca minsann bada! Ty även om jag inte alls håller med Linda så finns det grader i helvetet. Coca hade med råge passerat gränsen.
Coca var så nedkräkt, nedsvettad, neddrägglad, ned. ja, alla sorters ned- som finns när det gäller en leksak. Coca stank.
Coca var så full av främmande ämnen att han skulle kunna användas som bränslepellets för en fyrbarnsfamiljsvilla. I en hel månad.
Han var så full av gammal nutra och annan barnmat att han skulle kunna skänkas till Röda Korset, de skulle kunna lägga honom i vattenbad såsom en tepåse och på så sätt utrota svälten hos barnen i Darfur.
Coca tvättades och vreds ur. Coca hade åter fått vita öron. Coca var våt. Mycket våt. I gårkväll när vi gick och lade oss var Coca fortfarande genomsur. Nu hade jag naturligtvis inte hoppats att Coca skulle kunna vara sängbar redan igår, men mitt hopp om att återbörda Coca till spjälsängen inom en vecka var plötsligt mycket svagt. Vilket ju innebär en katastrof då min son är lika Coca Koala-beroende som jag är beroende av Coca Cola.
Coca hänger i baren på semesterorten. Eller något. Klockan 19.35 måndag kväll. Ännu finns tid för honom att torka till.
Vi lade det übertrötta barnet i spjälsängen och jag lade avbytarnalle bredvid. Avbytarnalle är en avbytare i så stor grad att han inte ens har något namn.
Avbytarnalle är jättesöt. Jag vann avbytarnalle på lotteri i somras. Om man betalade 20 spänn fick man välja en tygblomma i starka färger. Dolt på den färgglada blomman fanns ett nummer. Och hade man tur vann man något litet skräp, hade man megatur vann man en avbytarnalle. Om man hade otur fick man behålla blomman.
Nu var det blomman jag ville ha. Men inte fan. Med min tur fick jag naturligtvis avbytarnalle.
Och tanten som sålde lotterna/blommorna blev nästan tårögd, tydligen så tyckte hon att avbytarnalle var en fantastiskt söt nalle till ett fantastiskt sött litet barn. Och att jag hade haft en sådan TUUUUUUR som vunnit avbytarnalle. Vem var väl jag då att säga att barnet hade nallar att gödsla med och att vi inte ville ha hennes fåniga nalle och att vi hellre ville ha den billiga blomman?
Lite lätt ledsen tog jag avbytarnalle och tittade med avundsamhet på alla andra lyckliga familjer som spatserade runt med färgglada tygblommor.
Avbytarnalle sattes på avbytarbänk, det vill säga tvättkorgen i vårt sovrum. Där har han suttit nu i nästan 7,5 månader.
Igår lades han i barnets spjälsäng. Både jag och fadern visste hur avbytare emottas i spjälsängen - med missnöjdhet. Till och med Emma har ratats, förkastats och tvingats iväg. Anton var inte nöjd. Han började med att protestera till oss. Han ville ha Coca. Eller snarare "KA".
Det hjälpte inte. Hur mycket han än påtalade att inget var som vanligt och att han minsann tänkte ställa sig upp fram och ropa efter sin trygghetskoala tills att Coca återbördades så blev responsen blott att vi lade honom ner.
"Ka". "Ka". "KA". "KAAAAA" sade han.
Han började med strategi två - att försöka skälla ut avbytarnalle så att avbytarnalle förstod att han var på fel plats vid fel tid. Han låg åtminstone ner.
"Ka, ka, ka" muttrade sonen och ömsom slängde med avbytarnalle, ömsom petade på avbytarnalles ögon och öron.
"KA".
Därefter somnade han. Jag slöt mina ögon, stolt och nöjd över att det nu visat sig att sonen använt sig av ord för att uttrycka missnöje.
I morse var Coca fortfarande fuktig. Min rädsla för att han aldrig skulle torka hade dock minskat. Coca var inte plaskvåt som jag befarat. När jag kom hem var Coca såvitt jag kunde känna, torr. Däremot tror jag att Coca bör sitta i handdukstorken i natt också ty hans innanmäte är dolt för mina fuktkänsliga fingrar.
Men vågar jag? Tiden börjar rinna ut. Snart är det dags för nattning igen. Men Coca är inte alltigenom torr. Å andra sidan, avbytarnalle funkade ju i natt. Men tänk, hemska tanke, om Anton helt plötsligt föredrar mjuka fina avbytarnalle framför trotjänaren Coca? Tänk om Coca kommer åter från sin badsemester och finner att hans plats i sängen icke längre är?
En ständigt oönskad figur eller kanske en liten gökunge? I övrigt: Igår slog Anton stå-själv-rekord.
söndag 10 februari 2008
Ofrånkomligt
Såklart kollade jag på melodifestivalen. Vad skall man annars göra när man är en ung mor till en åttamånaders?
Tankar och funderingar:
E-type och Poodles:Jag vet inte vem som ringde, men de vill inte ha tillbaks någonting...
Alltså; mycket kan man säga om den käre Martin men han brukar ha en känsla för slingor som sätter sig på huvudet. Kanske var det sångaren i Poodles som snodde alla slingor - och satte i håret. Något så erbarmligt tråkigt åttitalstjafs får man leta efter. Inte ens elden var något att ha. Jag skulle iofs vilja ha E-types t-shirt.
Face-84:
Bangles ringde. De vill ha sitt sound tillbaks, men vill att det saneras först.
"Ärligt talat" sade jag. "Det var tydligen 20 000 bidrag som skickades in"
"Mmmmm" sade Heinz. "Visst är det skrämmande"
Om detta bidrag var ett av de bättre av 20 000 så är eran av svensk musikexport definitivt slut. Och vaddå "Hönsnätsbur"? Scenens hönsnätsbur tävlar i alla fall med trummisbrudens taskiga bee-hive om att vara det enda man kanske kan komma att minnas av uppträdandet.
Velvet
Melodifestivalen ringde. De hälsar välkommen tillbaks.
Jupp. Här har vi en discoschlager. Markoolios ex hade en top som gjorde att hon såg topless ut, men varför, varför, VARFÖR kom inte den här låten vidare? Alla andra har ju gjort det, Afrodite, Måns, Alcazar... Varför inte Velvet? Var det bara för att hon inte kan uttala Deja vû?
Brandur
Textkompaniet ringde. De vill ha kontexten tillbaks.
Men i övrigt fattar jag inte varför alla skrev ner den här lilla sången till fotknölarna. Var det bara för att pojken är en salt kid från Färeöarna? Lullaby indikerar ju att det skall bli sömnigt, men det var INTE den sömnigaste balladen!
Michael Michailoff
Andreas Johnsson ringde. Han vill ha sin originalitet tillbaks.
Här har vi en kille som i förväg liknades vid Robbie Williams. In his dreams, kanske. Michaels, alltså. I Robbies nightmares, kanske. Han såg ju till och med UT som Andreas Johnsson. Fast smalare. Och lät, om möjligt, tråååååkigare.
Amy Diamond
Carola ringde. Hon vill ha sin ungdom tillbaks.
Amy var ju jättegullig. Hon hade ju snott och kombinerat Herreys gyllene skor, Pernillas midjekorta jacka och Carolas poser. Jag var imponerad. Men ärligt talat - om inte flickebarnet varit just ett flickebarn - hur tråkigt får något bli? Men som Heinz påpekade:
Inte ens de onda öststaterna kan med att inte ge en liten flicka några poäng. Så här har vi kanske en vinnare.
Suzzie Tapper
Imovane ringde. De vill ha sin energi tillbaks.
Jääääävlar vad tråkigt. På riktigt. Jääääääääävlar vad tråkigt! Inte ens den där fröknen från Munkedal förra året kan slå tant Suzzie på fingrarna. Såååååå tråkigt. Fantastisk tråkighetsprestation. Till och med kläderna var så tråkiga att man inte ens iddes såga dem. Men, till tantens försvar, hon har en fantastisk röst.
Och så, tillslut och naturligtvis;
Christer
Oktoberfest ringde. De vill att han fortsätter hålla sig borta.
Alltså, jag FATTAR inte. Jo, naturligtvis förstår jag varför låten vann. På riktigt. Ty även jag skrattade så att tårarna sprutade när ompaompa möte latinoplymer och Ingela Pling Forsmans poetiska ådra på engelska ("groovy" är ju ett ofta använt ord....) och flaggkjolarna som fladdrade... Men jag fattar inte Christer.
Jag har aldrig uppfattat honom som något annat än ett tämligen självgott dansbandsfyllo. Jag har aldrig sett tillstymelse av humor hos honom. Nu har jag ju faktiskt försökt att hålla mig ganska långt borta från honom, men ändå... Jag kan väl uppskatta honom som entertainer för våra föräldrars generation, helt klart, men det är inte min tekopp. (Visste du förresten att en tokkärring stämde honom för ett tag sedan för att han lät för mycket som Elvis? Av någon outgrundlig anledning avvisades målet från tingsrätten...)
Men Krille har ju sagt att han TROR på låten. Att det är en "stark" låt. Att han "kan stå för den". HAR killen humor?
lördag 9 februari 2008
U:r secret´s safe with me, Malin!
Idag gråter Malin Berghagen ut i Expressen/GT. Hon berättar om sin hemliga abort.
Jag lovar - jag skall inte säga något till någon! Mina läppar är förseglade!
Istället för melodifestivalen sätter jag på Mange Schmits "Jag talar ut" på hög volym.
Jag lovar - jag skall inte säga något till någon! Mina läppar är förseglade!
Istället för melodifestivalen sätter jag på Mange Schmits "Jag talar ut" på hög volym.
fredag 8 februari 2008
Friday bliss
När jag anlöpte min arbetsplats i morse möttes jag av isande kyla. Bokstavligen. Det var svinkallt. Nu tror du naturligtvis att jag överdriver, men det gör jag inte alls. Ingen värme funkade. Jag satt med utredningskavaj och dunjacka och huttrade, mina fingrar knöt sig av kyla och mina ben och knän smärtade. Max 16 grader. Egentligen konstigt att vi inte blev hemskickade. Det var någon pump som gått sönder någonstans.
Framåt lunch skulle pumpen komma igång. Vid två hade mitt element blivit fisljummet och vid halv fem, när jag gick hem, så var det säkert 18 grader i alla fall. Det var ju tur.
HAHA - där fick Eva H som hånade mig för att jag jobbade i dunjacka under gårdagen! Jag påtalade detta för Eva. (Nackdelen med att ha enhetens näst största fönster är att värmeförlusten drabbade mig lite tidigare än de andra. Men jag var ju först att veta i alla fall.)
I övrigt var det en fredag på jobbet. No more, no less. Det kanske låter blasé efter en nyss fullgjord första vecka, men det är sant. Arbetsveckan är slut, det var inga stora anpassningssvårigheter, jag har till och med lunchat med de vanliga fredagsluncharna. Eller, en något modifierad skara...
Trettio år till! Därefter får jag vila.
De två största nyheterna denna dag är dock dessa:
Slutet av förrförra veckan, början på förra veckan har inträtt. Vi fick idag en ny spis. Plattspis, ingen hällspis. En hällspis hade väl varit att ta i. Så nu har vi fyra fungerande plattor samt barnsäker lucka. Underluckan är ingen lucka utan en utdragslåda utan barnspärr. Lyxmåltider skall tillagas för att fira den nya spisen OCH
Svea hovrätts dom.
Svea Hovrätt har kommit till slutsatsen att Bolaget är dumma, elaka, inkompetenta barnvräkar-wannabes. Svea Hovrätt har vidare kommit till slutsatsen att det har de inte alls rätt att vara - ty jag har rätt till lägenheten. (Eller i vart fall så konstaterade de krasst att Hyresnämnden hade fattat rätt beslut. Men det är ju nästan samma sak.)
OOOOOOH vad jag ser fram emot den Anställdas telefonsamtal! Det skall bli så KUL att kunna dryga sig liiiiiiite. Bara liiiiiite.
I övrigt: Jag upplever det som att folk inte tar mitt nya, positiva förhållningssätt på allvar. De flesta tror att jag är ironisk. Några tror att jag driver med dem. Jag har också fått höra att jag är mindre intellektuellt begåvad. Men, jag menar allvar. Jag tänker sitta och vara positiv.
Framåt lunch skulle pumpen komma igång. Vid två hade mitt element blivit fisljummet och vid halv fem, när jag gick hem, så var det säkert 18 grader i alla fall. Det var ju tur.
HAHA - där fick Eva H som hånade mig för att jag jobbade i dunjacka under gårdagen! Jag påtalade detta för Eva. (Nackdelen med att ha enhetens näst största fönster är att värmeförlusten drabbade mig lite tidigare än de andra. Men jag var ju först att veta i alla fall.)
I övrigt var det en fredag på jobbet. No more, no less. Det kanske låter blasé efter en nyss fullgjord första vecka, men det är sant. Arbetsveckan är slut, det var inga stora anpassningssvårigheter, jag har till och med lunchat med de vanliga fredagsluncharna. Eller, en något modifierad skara...
Trettio år till! Därefter får jag vila.
De två största nyheterna denna dag är dock dessa:
Slutet av förrförra veckan, början på förra veckan har inträtt. Vi fick idag en ny spis. Plattspis, ingen hällspis. En hällspis hade väl varit att ta i. Så nu har vi fyra fungerande plattor samt barnsäker lucka. Underluckan är ingen lucka utan en utdragslåda utan barnspärr. Lyxmåltider skall tillagas för att fira den nya spisen OCH
Svea hovrätts dom.
Svea Hovrätt har kommit till slutsatsen att Bolaget är dumma, elaka, inkompetenta barnvräkar-wannabes. Svea Hovrätt har vidare kommit till slutsatsen att det har de inte alls rätt att vara - ty jag har rätt till lägenheten. (Eller i vart fall så konstaterade de krasst att Hyresnämnden hade fattat rätt beslut. Men det är ju nästan samma sak.)
OOOOOOH vad jag ser fram emot den Anställdas telefonsamtal! Det skall bli så KUL att kunna dryga sig liiiiiiite. Bara liiiiiite.
I övrigt: Jag upplever det som att folk inte tar mitt nya, positiva förhållningssätt på allvar. De flesta tror att jag är ironisk. Några tror att jag driver med dem. Jag har också fått höra att jag är mindre intellektuellt begåvad. Men, jag menar allvar. Jag tänker sitta och vara positiv.
torsdag 7 februari 2008
Drömliv
I natt drömde jag helt sinnessjukt. En sådan där filmdröm, där man vet att man drömmer, allt har särskilda färger, särskilt definierade konturer och där kameravinkeln ändras scen för scen. Denna gång handlade drömmen om återgång i arbete.
Storyline:
Anna har återgått i arbete på myndigheten efter föräldraledighet. Dock har hon fortfarande kontakt med sin gamla arbetsplats och är där för att hälsa på sin goda vän och kollega Å. Å har en massa att göra och eftersom Anna är förtroendevald i ett råd på denna arbetsplats (Kan det vara det kommande årsmötet som spökar?) skall hon göra sin del av högen. Så hon tar ett ärende. Som av någon outgrundlig anledning har azerbajdzjansk anknytning (Helt logiskt på denna arbetsplats?), är en gammal surdeg OCH måste handläggas skyndsamt.
Hon blir inkallad till sin chef (som hon i verkliga livet hade för 7 år sedan på ytterligare en arbetsplats). Hon har stor respekt för denna kvinna som är en av de bättre cheferna hon någonsin haft. (Helt med sanningen överensstämmande.) Mötet sker i hus 4 (på nuvarande arbetsplats, alltså) men i konferensrummet på arbetsplatsen hon arbetade på för 7 år sedan.
Chefen börjar med att säga att detta är en gammal surdeg. Och därefter börjar hon ifrågasätta varför Anna inte har gjort allt rätt från början. Anna konstaterar att hon ju bara ägt ärendet någon timme. Chefen anser inte att detta är en godtagbar ursäkt. DÄREMOT påpekar hon att ärendet är gravt misskött och att Anna nu kommer att anmälas för tjänstefel.
"Men jag kom ju tillbaks från föräldraledigheten IDAG" knystar Anna.
Det biter inte på chefen. Anna blir därför arg och påpekar omöjligheten att kunna åtgärda de tidigare handläggningsbristerna och orättvisan i att hon skall anmälas för de samma. Chefen får ett hysteriskt anfall och vrålar otidigheter, vännen Å kommer rusande och rycker Anna från rummet, någon form av vild jakt påbörjas och sker bland annat på ett kringresande tivoli, men avslutas i en smutsig gränd i närheten av en grön rondell. Skyddsombudet C (i verkligheten skyddsombud på min förra arbetsplats) har försökt att medla men icke. Chefen är psykotisk. Jobbigt. Tur att Anna har sin ordinarie tjänst att återgå till!
Jag vaknade av telefonens knackknack. När jag gick upp spelade Ödessonaten i min skalle igen, den fjärde gången denna vecka. Jag funderade på om jag skulle sätta mig vid orgeln och spela för hela huset. Men jag avstod av två skäl - dels ville jag inte väcka min fantastiskt gullige och rumpputande son och dels kan jag inte ens spela You are my sunshine på orgel, och än mindre Ödessonaten. Men det skulle nog låta bra.
I övrigt denna dag: Kommer du ihåg den skjutne renhållningsarbetaren med arga sopgubbar runt fötterna? Han är tillbaks och uttalar sig om att killen som sköt honom har gripits. Här snackar vi i sanning om en go gubbe!
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=399856
Hans åker skateboard idag också. Jag har således lite qualitytime med min avkomma som var på bvc idag utan mig. Han är ett präktigt exemplar av manligt kön! 73 cm över havet och åttakommatre pannor.
Avslutningsvis konstaterar jag att min arbetsplats nu är i det närmaste komplett. Till och med musmatta har jag grävt fram! Det enda som saknas är en fysisk telefon. Den skall dock installeras i morgon bitti, om inte det kinesiska nyåret sätter p för saken. (FRÅGA inte!) Men eftersom jag har ett telefonnummer så känner jag mig i viss mån kompenserad. Jag har fått ett postfack! Och idag har jag skrivit ett beslut! Och mötat i två timmar på morgonkvisten. Och i morgon är det MUG. Inte illa för en första vecka, inte sant?
Storyline:
Anna har återgått i arbete på myndigheten efter föräldraledighet. Dock har hon fortfarande kontakt med sin gamla arbetsplats och är där för att hälsa på sin goda vän och kollega Å. Å har en massa att göra och eftersom Anna är förtroendevald i ett råd på denna arbetsplats (Kan det vara det kommande årsmötet som spökar?) skall hon göra sin del av högen. Så hon tar ett ärende. Som av någon outgrundlig anledning har azerbajdzjansk anknytning (Helt logiskt på denna arbetsplats?), är en gammal surdeg OCH måste handläggas skyndsamt.
Hon blir inkallad till sin chef (som hon i verkliga livet hade för 7 år sedan på ytterligare en arbetsplats). Hon har stor respekt för denna kvinna som är en av de bättre cheferna hon någonsin haft. (Helt med sanningen överensstämmande.) Mötet sker i hus 4 (på nuvarande arbetsplats, alltså) men i konferensrummet på arbetsplatsen hon arbetade på för 7 år sedan.
Chefen börjar med att säga att detta är en gammal surdeg. Och därefter börjar hon ifrågasätta varför Anna inte har gjort allt rätt från början. Anna konstaterar att hon ju bara ägt ärendet någon timme. Chefen anser inte att detta är en godtagbar ursäkt. DÄREMOT påpekar hon att ärendet är gravt misskött och att Anna nu kommer att anmälas för tjänstefel.
"Men jag kom ju tillbaks från föräldraledigheten IDAG" knystar Anna.
Det biter inte på chefen. Anna blir därför arg och påpekar omöjligheten att kunna åtgärda de tidigare handläggningsbristerna och orättvisan i att hon skall anmälas för de samma. Chefen får ett hysteriskt anfall och vrålar otidigheter, vännen Å kommer rusande och rycker Anna från rummet, någon form av vild jakt påbörjas och sker bland annat på ett kringresande tivoli, men avslutas i en smutsig gränd i närheten av en grön rondell. Skyddsombudet C (i verkligheten skyddsombud på min förra arbetsplats) har försökt att medla men icke. Chefen är psykotisk. Jobbigt. Tur att Anna har sin ordinarie tjänst att återgå till!
Jag vaknade av telefonens knackknack. När jag gick upp spelade Ödessonaten i min skalle igen, den fjärde gången denna vecka. Jag funderade på om jag skulle sätta mig vid orgeln och spela för hela huset. Men jag avstod av två skäl - dels ville jag inte väcka min fantastiskt gullige och rumpputande son och dels kan jag inte ens spela You are my sunshine på orgel, och än mindre Ödessonaten. Men det skulle nog låta bra.
I övrigt denna dag: Kommer du ihåg den skjutne renhållningsarbetaren med arga sopgubbar runt fötterna? Han är tillbaks och uttalar sig om att killen som sköt honom har gripits. Här snackar vi i sanning om en go gubbe!
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=399856
Hans åker skateboard idag också. Jag har således lite qualitytime med min avkomma som var på bvc idag utan mig. Han är ett präktigt exemplar av manligt kön! 73 cm över havet och åttakommatre pannor.
Avslutningsvis konstaterar jag att min arbetsplats nu är i det närmaste komplett. Till och med musmatta har jag grävt fram! Det enda som saknas är en fysisk telefon. Den skall dock installeras i morgon bitti, om inte det kinesiska nyåret sätter p för saken. (FRÅGA inte!) Men eftersom jag har ett telefonnummer så känner jag mig i viss mån kompenserad. Jag har fått ett postfack! Och idag har jag skrivit ett beslut! Och mötat i två timmar på morgonkvisten. Och i morgon är det MUG. Inte illa för en första vecka, inte sant?
måndag 4 februari 2008
The beginning of a new Era
Klockan 6.30 började min telefon knacka loss och tala om för mig att det var dags att inträda i yrkeslivet.
Min son låg och sov i sin säng brevid. Vi har nämligen inte orkat flytta tillbaks sängen till hans eget rum efter helgens mormorvisit. Han låg tvärs över spjälsängen, face down, rump up, med fossingarna utspretande mellan spjälorna - en strumpförsedd och en strumpavdragen. Coca låg brevid. Jag smög som en tiger.
Jag anlände till skogen strax innan åtta efter att ha stört mig såååå på en vit volvo som uppenbarligen framfördes av en idiot. (Jag körde naturligtvis om idioten på ett kanske... inte helt adekvat sätt.) Jag behöver väl inte säga att volvokillen var en av de nyanställda som dessutom var den som gav mig tillträde till lokalerna. Jag är såååå glad att jag inte använde tuta, inte pekade finger eller lade mig i häcken på honom. Det KUNDE jag ju gjort.
Jag drack kaffe med Eva G. Sedan kom Eva H. Vi drack kaffe.
Innan lunch skrev Eva H ut massa domar till mig som jag fick sitta och gå igenom av pedagogiska skäl. Jag gjorde korshänvisningar i både prop och lagbok (jojomensan - båda fick jag redan på morgonen!!!) och antecknade lite fint och satte in i en helt ny pärm.
Precis innan jag gick på lunch fick jag ett passerkort. Strax efter lunch kunde jag komma åt delar av datanätet. (Ingen PKI och ingen mail ännu) Ingen tillifån men väl ett tillifånnummer. Min namnskylt låg inne hos Eva N. I morgon skall jag tydligen få mina ärenden. Bättre än förväntat!
När jag fått tillgång till datorn satte jag mig och tittade på MÖ-domar. (Göteborgsvitsaren i mig har hittat en MASSA "jag har tagit mödom"s-skämt. Men de är inte kul. Så jag avstår.) Så tittade jag på lite domar från undre instans och så tittade jag på lite vägledande beslut. Så tittade jag på min egen blogg och på de fantastiska barnbilder som finns där och ojdå.
Jag råkade ladda ner några kort. Sedan tittade jag på dem ett par gånger till under dagen. Och så visade jag dem några gånger för några stackars förbipasserande som säkert aldrig sett en sååååå gullig unge.
Jag tror att jag kanske råkade nämna Anton någon gång under dagen.
Katterna också.
Jag presenterade mig för några nya kollegor.
"Det är du som har varit mammaledig" sade en ung flicka.
"Jepp" sade jag. Min farhåga att vara hon som är mammaledig men som ingen har sett är således besannad.
En annan ung flicka frågade mig om Anton var mitt enda barn - detta vid fikan då vår gamla kollega S påtalade min sons absoluta charm och skönhet.
"Nä" svarade jag den unga damen. "Jag har en unge till. Men hon är så ful så jag bryr mig inte särskilt mycket om henne"
Mental note upprättades raskt - säg INTE sådana saker till människor du icke känner. De kanske inte uppfattar skämtet. Eller uppskattar det.
På väg hem stannade jag på det stora Coopet och skulle köpa kattsand. Tydligen så stundar en naturkatastrof, ett världskrig eller ett stopp i kattsandsproduktion för hyllorna gapade tomma. Dock ej på leksaksavdelningen!
Istället för en åttakilos säck med Pussi kattsand kom jag hem med en BRIO lära-gå-vagn för 149 spänn. Ett kap!
Min son låg och sov i sin säng brevid. Vi har nämligen inte orkat flytta tillbaks sängen till hans eget rum efter helgens mormorvisit. Han låg tvärs över spjälsängen, face down, rump up, med fossingarna utspretande mellan spjälorna - en strumpförsedd och en strumpavdragen. Coca låg brevid. Jag smög som en tiger.
Jag anlände till skogen strax innan åtta efter att ha stört mig såååå på en vit volvo som uppenbarligen framfördes av en idiot. (Jag körde naturligtvis om idioten på ett kanske... inte helt adekvat sätt.) Jag behöver väl inte säga att volvokillen var en av de nyanställda som dessutom var den som gav mig tillträde till lokalerna. Jag är såååå glad att jag inte använde tuta, inte pekade finger eller lade mig i häcken på honom. Det KUNDE jag ju gjort.
Jag drack kaffe med Eva G. Sedan kom Eva H. Vi drack kaffe.
Innan lunch skrev Eva H ut massa domar till mig som jag fick sitta och gå igenom av pedagogiska skäl. Jag gjorde korshänvisningar i både prop och lagbok (jojomensan - båda fick jag redan på morgonen!!!) och antecknade lite fint och satte in i en helt ny pärm.
Precis innan jag gick på lunch fick jag ett passerkort. Strax efter lunch kunde jag komma åt delar av datanätet. (Ingen PKI och ingen mail ännu) Ingen tillifån men väl ett tillifånnummer. Min namnskylt låg inne hos Eva N. I morgon skall jag tydligen få mina ärenden. Bättre än förväntat!
När jag fått tillgång till datorn satte jag mig och tittade på MÖ-domar. (Göteborgsvitsaren i mig har hittat en MASSA "jag har tagit mödom"s-skämt. Men de är inte kul. Så jag avstår.) Så tittade jag på lite domar från undre instans och så tittade jag på lite vägledande beslut. Så tittade jag på min egen blogg och på de fantastiska barnbilder som finns där och ojdå.
Jag råkade ladda ner några kort. Sedan tittade jag på dem ett par gånger till under dagen. Och så visade jag dem några gånger för några stackars förbipasserande som säkert aldrig sett en sååååå gullig unge.
Jag tror att jag kanske råkade nämna Anton någon gång under dagen.
Katterna också.
Jag presenterade mig för några nya kollegor.
"Det är du som har varit mammaledig" sade en ung flicka.
"Jepp" sade jag. Min farhåga att vara hon som är mammaledig men som ingen har sett är således besannad.
En annan ung flicka frågade mig om Anton var mitt enda barn - detta vid fikan då vår gamla kollega S påtalade min sons absoluta charm och skönhet.
"Nä" svarade jag den unga damen. "Jag har en unge till. Men hon är så ful så jag bryr mig inte särskilt mycket om henne"
Mental note upprättades raskt - säg INTE sådana saker till människor du icke känner. De kanske inte uppfattar skämtet. Eller uppskattar det.
På väg hem stannade jag på det stora Coopet och skulle köpa kattsand. Tydligen så stundar en naturkatastrof, ett världskrig eller ett stopp i kattsandsproduktion för hyllorna gapade tomma. Dock ej på leksaksavdelningen!
Istället för en åttakilos säck med Pussi kattsand kom jag hem med en BRIO lära-gå-vagn för 149 spänn. Ett kap!
Och två påslakanset, det ena orange med apor som påminde om Tolv-apor-apor vilket gjorde det helt ofrivilligt att inhandla detta påslakanset. Min son skall formas i god kultur, och tolv apor är definitivt god kultur. Det andra var ganska basalt med gulligull elefanter och giraffer och apor och... tja...
Barnet hade inte saknat mig alls, verkade det som. Han blev inte särskilt glad att se mig heller.
Blä.
Men efter ett gäng övningskörningar börjar BRIO-vagnen i alla fall vinna popularitet. Får se vad jag kan hitta för pryttel på väg hem i morgon. Vem har sagt att kärlek inte kan köpas för pengar?
söndag 3 februari 2008
The very end of an Era
Aaargh!
På riktigt - ladda med Lagerqvist - dra fram Fröding - damma av Stagnelius. Vid närmare eftertanke - skippa hr L och hr F, dra Stagnelius om och om igen.
I morgon är allt zu Ende. Alles.
I fredags var det glam och stoj på kajskjul 8. I går var det kontemplation och storm. Idag var det utflykt till Uddevalla. (Samt en sista Mamma-son-morgon a la veckodag.)
I morgon är det dags.
I morgon är jag vid vägs ände.
I morgon skall jag ta min lilla skolväska (eller rättare sagt min gamla jobblåda) och sätta mig i bilen och åka till jobbet och så kommer jag att introduceras för massa människor jag inte känner och massa människor som jag känner och så kommer jag få ett rum och så kommer jag att få ett passerkort och en hållare till det, och så kommer datorn inte funka ännu och så kommer min toppenstol att vara stulen av någon ny så jag får sitta på en ökenstol istället (VART tog min fina röda stol vägen? Jag saknade den SÅ förra våren. Tror knappast att den återvänt från sin tjyvgömma) och så kommer jag att gå hem och vara trött och så får jag ALDRIG den här tiden åter.
I övrigt har Linda Fuckning Skugge skrivit en riktigt rubbad krönika idag. Slutsatsen är helt ok men vägen dit är rubbad. Riktigt rubbad. Ärligt talat har den tjejen ett par problem. Hade det inte varit för att jag kommenderades att blogga under min mammaledighet och ej därefter så hade jag nog funnit den såpass rubbad att jag spenderat en kvart på att dissikera den i morgon. Idag är jag alltför uppfylld över att min mammaledighet är schlutt. Borta. Weg. Och i morgon är allt försent.
På riktigt - ladda med Lagerqvist - dra fram Fröding - damma av Stagnelius. Vid närmare eftertanke - skippa hr L och hr F, dra Stagnelius om och om igen.
I morgon är allt zu Ende. Alles.
I fredags var det glam och stoj på kajskjul 8. I går var det kontemplation och storm. Idag var det utflykt till Uddevalla. (Samt en sista Mamma-son-morgon a la veckodag.)
I morgon är det dags.
I morgon är jag vid vägs ände.
I morgon skall jag ta min lilla skolväska (eller rättare sagt min gamla jobblåda) och sätta mig i bilen och åka till jobbet och så kommer jag att introduceras för massa människor jag inte känner och massa människor som jag känner och så kommer jag få ett rum och så kommer jag att få ett passerkort och en hållare till det, och så kommer datorn inte funka ännu och så kommer min toppenstol att vara stulen av någon ny så jag får sitta på en ökenstol istället (VART tog min fina röda stol vägen? Jag saknade den SÅ förra våren. Tror knappast att den återvänt från sin tjyvgömma) och så kommer jag att gå hem och vara trött och så får jag ALDRIG den här tiden åter.
I övrigt har Linda Fuckning Skugge skrivit en riktigt rubbad krönika idag. Slutsatsen är helt ok men vägen dit är rubbad. Riktigt rubbad. Ärligt talat har den tjejen ett par problem. Hade det inte varit för att jag kommenderades att blogga under min mammaledighet och ej därefter så hade jag nog funnit den såpass rubbad att jag spenderat en kvart på att dissikera den i morgon. Idag är jag alltför uppfylld över att min mammaledighet är schlutt. Borta. Weg. Och i morgon är allt försent.
fredag 1 februari 2008
Sista fredagen
So, this is it, då.
Och dagen kunde börjat bättre.
Det blev sent för hela familjen igår. Tårtor skulle meckas, tvätt skulle hängas, tv skulle tittas. Katterna var upptrissade för att de inte fick busa med något de ville busa med, Anton var upptrissad för att han inte fick bränna runt i gåstolen efter klockan nio och vi lade oss seeeent, allesammans.
I morse försov sig den blivande hemmapappan. Den nuvarande hemmamamman somnade om.
Klockan kvart i nio vaknade hon åter av sin sons kvittrande i hans rum. Hon vacklade sig upp och tog barnet på armen, öppnade hans garderob för att hitta kläder för dagen (något som hon AAAAAAALDRIG gör i vanliga fall - ingen aning varifrån det infallet kom) och hon gick in i badrummet för att frigöra sonen från sin morgonkissblöja. Katten Ellis följde med, vilt skrikande, ty han höll på att förgås av hunger.
"Allt i sinom tid" tänkte den ömma fortfarande föräldralediga modern. "Allt i sinom tid - barnet får blöja - barnet sätts i stolen, barnet får ett smörgåskex. Mamma sätter Sinlac-bas, det vill säga H2O i micron, häller upp Lamm i sås till katten, blandar Sinlacen med puré och morgonen kommer att få en hyfsad start trots allt" Tänkte den fortfarande föräldralediga modern, alltså.
Hon böjde sig bort för att få fram en tvättlapp. Det var lite jobbigt att få ur den ur paketet. Hon hör ett strilande ljud - vatten mot papper och vänder sig upp. En stråle står från hennes son.
Barnet i sin pyjamas var genomvåt. Skötbordsunderlägget var genomvått. Katten Ellis var våt och sprang ut ur badrummet i panik. Tvättmedelspaketen var våta. De rena kläderna var våta. Golvet var vått.
"Jehepp" tänkte den fortfarande föräldralediga modern och kände att det här var något som kunde lösas. Hon krånglade ur barnet ur den våta pyjamasen och duschade av honom, svepte in honom i en handduk. Därefter höll hon det nu vilt skrikande barnet på sin höft medan hon duschade av skötbordsunderlaget, torkade golv, tvättmedelspaket och tvättmaskin, slängde in de våta kläderna i samma maskin tillsammans med ytterligare kulörta plagg som tål 60 grader och satte på den. Därefter tog hon en blöja och satte på sonen sittandes. Till barnets garderob (man kan ju inte käka frukost naken i dessa istidens tidevarv) för att hitta nya kläder. Det visade sig att halksockar icke stod att finna.
Hon satte barnet i barnstolen och gav honom det som visade sig vara det absolut sista smörgåsrånet. Barnet var argt, hungrigt och riktigt, riktigt högljutt.
Tre katter, varav den ena var lite blöt på flanken, sprang skrikande runt hennes fötter då hon satte sinlac-basen i micron. Barnet skrek så hon fick spendera de förti sekunderna hos honom istället för att föda sina katter.
Hon letade i lådan efter en bra sinlac-sked. Ingen sådan stod att finna, det fanns bara flata skedar kvar. Men vad göra? Ingen tid fanns för att diska en djup sked lämpad för vattnig gröt.
Sinlacen blandades med aprikospuré. Ingen bra start på dagen, ansåg barnet. HAN VILL HA HAVREGRYNSGRÖT MED ÄPPLE!
Vad gör ett barn som vill ha havregrynsgröt med äpple men som får äcklig sinlac med aprikospuré mer än skriker? KLETAR.
Med en drippdroppande flat sked som gav ifrån sig outtömliga mängder sinlac över barn, bord och kläder (hennes och barnets) försökte modern mata sin son.
Visserligen åt han men hälften skulle geggas runt på den rena bodyn och på bordet. Tårarna sprutade. Han ville ha mer smörgåsrån. Men de var ju slut.
Ellis hoppade på dörrhandtaget i försök att ANTINGEN förmå den fortfarande föräldralediga modern att ge honom mat ELLER fly dit mat fanns. Esther skrek och klöste på en stol. Emma vrålade.
"Jaha" tänkte den fortfarande föräldralediga modern. "Det var den sista morgonen det"
Hon gaskade dock upp sig, och gick till köket för att hämta en clementin. Väl i köket fixade hon mat till katterna. Därefter delade hon en clementin med sin duktige son (som ääääälskar citrusfrukter) och såg med stolthet när han pillade i sig de halva klyftorna, ALLDELES själv.
Och dagen kunde börjat bättre.
Det blev sent för hela familjen igår. Tårtor skulle meckas, tvätt skulle hängas, tv skulle tittas. Katterna var upptrissade för att de inte fick busa med något de ville busa med, Anton var upptrissad för att han inte fick bränna runt i gåstolen efter klockan nio och vi lade oss seeeent, allesammans.
I morse försov sig den blivande hemmapappan. Den nuvarande hemmamamman somnade om.
Klockan kvart i nio vaknade hon åter av sin sons kvittrande i hans rum. Hon vacklade sig upp och tog barnet på armen, öppnade hans garderob för att hitta kläder för dagen (något som hon AAAAAAALDRIG gör i vanliga fall - ingen aning varifrån det infallet kom) och hon gick in i badrummet för att frigöra sonen från sin morgonkissblöja. Katten Ellis följde med, vilt skrikande, ty han höll på att förgås av hunger.
"Allt i sinom tid" tänkte den ömma fortfarande föräldralediga modern. "Allt i sinom tid - barnet får blöja - barnet sätts i stolen, barnet får ett smörgåskex. Mamma sätter Sinlac-bas, det vill säga H2O i micron, häller upp Lamm i sås till katten, blandar Sinlacen med puré och morgonen kommer att få en hyfsad start trots allt" Tänkte den fortfarande föräldralediga modern, alltså.
Hon böjde sig bort för att få fram en tvättlapp. Det var lite jobbigt att få ur den ur paketet. Hon hör ett strilande ljud - vatten mot papper och vänder sig upp. En stråle står från hennes son.
Barnet i sin pyjamas var genomvåt. Skötbordsunderlägget var genomvått. Katten Ellis var våt och sprang ut ur badrummet i panik. Tvättmedelspaketen var våta. De rena kläderna var våta. Golvet var vått.
"Jehepp" tänkte den fortfarande föräldralediga modern och kände att det här var något som kunde lösas. Hon krånglade ur barnet ur den våta pyjamasen och duschade av honom, svepte in honom i en handduk. Därefter höll hon det nu vilt skrikande barnet på sin höft medan hon duschade av skötbordsunderlaget, torkade golv, tvättmedelspaket och tvättmaskin, slängde in de våta kläderna i samma maskin tillsammans med ytterligare kulörta plagg som tål 60 grader och satte på den. Därefter tog hon en blöja och satte på sonen sittandes. Till barnets garderob (man kan ju inte käka frukost naken i dessa istidens tidevarv) för att hitta nya kläder. Det visade sig att halksockar icke stod att finna.
Hon satte barnet i barnstolen och gav honom det som visade sig vara det absolut sista smörgåsrånet. Barnet var argt, hungrigt och riktigt, riktigt högljutt.
Tre katter, varav den ena var lite blöt på flanken, sprang skrikande runt hennes fötter då hon satte sinlac-basen i micron. Barnet skrek så hon fick spendera de förti sekunderna hos honom istället för att föda sina katter.
Hon letade i lådan efter en bra sinlac-sked. Ingen sådan stod att finna, det fanns bara flata skedar kvar. Men vad göra? Ingen tid fanns för att diska en djup sked lämpad för vattnig gröt.
Sinlacen blandades med aprikospuré. Ingen bra start på dagen, ansåg barnet. HAN VILL HA HAVREGRYNSGRÖT MED ÄPPLE!
Vad gör ett barn som vill ha havregrynsgröt med äpple men som får äcklig sinlac med aprikospuré mer än skriker? KLETAR.
Med en drippdroppande flat sked som gav ifrån sig outtömliga mängder sinlac över barn, bord och kläder (hennes och barnets) försökte modern mata sin son.
Visserligen åt han men hälften skulle geggas runt på den rena bodyn och på bordet. Tårarna sprutade. Han ville ha mer smörgåsrån. Men de var ju slut.
Ellis hoppade på dörrhandtaget i försök att ANTINGEN förmå den fortfarande föräldralediga modern att ge honom mat ELLER fly dit mat fanns. Esther skrek och klöste på en stol. Emma vrålade.
"Jaha" tänkte den fortfarande föräldralediga modern. "Det var den sista morgonen det"
Hon gaskade dock upp sig, och gick till köket för att hämta en clementin. Väl i köket fixade hon mat till katterna. Därefter delade hon en clementin med sin duktige son (som ääääälskar citrusfrukter) och såg med stolthet när han pillade i sig de halva klyftorna, ALLDELES själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)