Björnbär i fronten. Där bakom syns smultronen blomma. Bakom dem bondbönor och ärtor, och de där benen som jobbar så hårt - det är svärfar det. Det var ett nyttigt trädgårdsredskap, vid min ära, som gärna används igen.
Rabarberna har tagit sig efter senaste skörden. Ogräset likaså.
Här ser du min spirande baltiska röda grönkål sida vid sida med den asiatiska Mizunakålen som såddes två veckor senare. Men asiater är ju snabbare än balter, det vet vi ju alla.
Bondbönor. Mitt i mitt bondbönsland hade de äckliga och övervuxna lanthönsen från djurgårdarna varit och sprätt. Hur vet jag det? De hade lagt ägg... Gigantiska fåglar som utöver att gräva upp mina bönland även knipsar av toppskotten på de vanliga bönorna. Coq au vin (stavas det så?) är snart ett faktum.
Delar av min amerikanska salladsdröm. I mitten står mina silverlökar och väntar på att även de få joina hamburgerbrödet.
Grannarnas eländiga och vanskötta komposter i bakgrunden. Ett av de sämre salladshuvudskorten jag tog. Vilket innebär att jag förmodligen raderade ett av de bättre. Nyss. Av misstag. Scheisse.
Ett coss-salladshuvud. Du anar inte hur SNYGGT det är i verkligheten. Och där stannar jag för den här gången. Tvn är avständ. Tydligt tecken på att svärisarna vill få ut mig ur det sovrum som för närvarande kallas deras.
Tjing.
3 kommentarer:
Wow! Jag säger bara WOW! Du är ju för fan självförsörjande! Om ni skulle få för er att komma ner och hälsa på så kan du få betala lite hyra med ett salladshuvud.
Jag ser fram emot grillning a´la lott.
LC: Ja. Man måste ju vara förberedd när tredje världskriget bryter ut eller svininfluensan härjar. När så sker är du välkommen att plocka ett huvud. Du kan få ett huvud av mig när jag kommer ner. Om jag kommer ner.
Jenny: Grill - säg bara dagen! (Så är jag upptagen...) Nej, allvarligt - säg bara dagen! Fast lökarna blir nog inte färdiga än på ett par tre veckor. Eller mer.
Skicka en kommentar