En actionspäckad dag

Jojomensan. Här händer det grejjer.

Igår fick jag ju inte sonen till Liseberg. Maken fick inte komma till Stenkullen heller. Imorse väcktes jag av det muntra tillkännagivandet att min make skulle åka skateboard och att jag skulle vara ensam med sonen.

Sonen kollade tv. Jag stapplade ut i köket och drack en liter kaffe. Jag frågade sonen en gång. Jag frågade honom två gånger. Jag frågade honom TRE gånger om han ville stänga av tvn och hitta på något kul.

Nä. Det ville han inte. Jag blev trumpen.

Jag lade mig i sängen och smsade ERJO en stund. ERJO är rolig. ERJO satte igång mina livsandar. Resolut stampade jag in i vardagsrummet och stängde av tvn. Sonen blev inte glad. Jag satte på barnet tröjan med Musse-flyger-flygplan-broderiet och hans trekvartsshorts. För det var vad han kunde acceptera att bära. Jag frågade om vilka strumpor han skulle ha.

"Strumpor med flygplan på" svarade sonen.
"Det blir lite svårt, gubben" sade jag. "För du har inga sådana strumpor" Min son var inte nöjd med det svaret utan var av diametralt motsatt åsikt och började böla och ville inte ha några strumpor alls. Men jag hade bestämt mig. Inget kunde stoppa mig.

Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna.
"Skall du följa med" frågade jag. Retoriskt, för min son vill följa med. I vanliga fall. Inte idag.
"Amen, gubben, kom igen nurå, vi skall ju hälsa på KANIIIIIINEN" lockade jag.
Sonen meddelade att han ville kolla på Mammut. Inte filmen av von Trier, om det var han som gjorde den, jag är lite osäker, utan på Ice Age. Sonen hade kollat på Ice Age i alla fall en gång den här morgonen och nu fick det satan i gatan vara nog kollat på Ice Age, hur kul den än är.
"Kom IGEEEEEEN" sade jag. Sonen ville inte.

Jag lyckades trycka på honom brandbilspjuksen och sätta honom i vagnen. Han var motsträvig.

Jag trodde att Liseberg öppnade klockan elva. Jag hade fel. Liseberg öppnar tolv. Och när de väl har öppnat så öppnar allt utom Farfars bilar och Karusellen halv ett eller ett. Och KANIIIIIINEN, som jag hade lockat med ligger tydligen bakfull fram tills ett han med. Ingen kanin. Men farfars bilar och karusell. Efter att ha gått runt och runt och runt i jakt på den där jävla kaninen så kunde vi ta en sväng i cykelflygplanen också. Det gillade sonen, men jag tyckte att det var lite väl högt.

Kaninen gick på sitt skift, och jag gick av mitt. Vi lämnade parken halv två. Jag rasade i säng och stensomnade och vaknade tio över tre när familjen Bra skulle gå och grilla hos en tysk skateboardkollega till maken. Vi fick slåss med hundratusen miljarders ganska fula människor som hade AC/DCtishor på. Grillade på en underbar innergård till ett av stans mer kända, men ändock undangömda hus, vars fasad jag varit begeistrad i sedan... Tja... jag såg den första gången.

Det började spöregna och familjen Bra gick genomvåta hem och slogs med hundratusen miljarders ganska fula människor i AC/DCtishor.

Actiondag för en trettiplussare.