Igår efter att ha varit på ett möte med mingel på min arbetsplats centralt belägna avdelning körde vi en gemensam AW på ett schapp. Jag säger schapp, för det VAR ett schapp. Det var vi och fyra alkisar i sextioårsåldern som satt på det lilla haket. Ölen kostade förtio kronor styck, men då ingick jordnötter en masse. Vi kom dit vid halv fem. Schappet stängde åtta. Bara en sådan sak!!!
Hur som helst. Vid halv sju stod jag och en kollega på den minimala uteserveringen, säkert lite lätt glansiga i ögonen. Jag hade en cigarett i handen. Vem kommer då ut från porten brevid den minimala uteserveringen? Jo. En av de sötaste ungarna på Antons dagis.
Vad gör jag, när jag står på en minimal uteservering till ett riktigt schapp, med lätt glansiga ögon klockan halv sju på en eftermiddag och med en cigg i näven?
Jag hejdar mig inte, kan jag informera om. Närå. Först när jag tjoat "HEEEEEEEJ A" och således ådragit mig flickans propra moders uppmärksamhet inser jag att jag står på en minimal uteservering med en cigg i näven mitt på blanka eftermiddagen och att det är ett ställe som frekventeras av samhällets olycksbarn. I den propra moderns ögon inte "samhällets olycksbarn OCH JAG" som meningen låter i MITT huvud, utan bara "samhällets olycksbarn". Med en giftpinne i handen. Jag är avslöjad. Jag kan ALDRIG mer lämna min son på dagis. Jag vill dö av skammen.
Vi hade i vart fall riktigt trevligt, där på schappet. Vi var väl en femton pers. Vi började tala om flyktplanen. Jag berättade att jag minsann skulle starta en handelsträdgård, ha tio får och fem bufflar och framställa mozzarella och feta, driva ett pensionat med ett kök som var tämligen självförsörjande. En kollega berättade att hon skulle bli författare. Hon skulle skriva en filosofisk roman i världsklass. En annan kollega berättade att hon skulle bli journalist. Sportjournalist. En tredje att han skulle bli golfproffs. En fjärde... håll i dig.. hade flyktplanen att.... Det här är så bra!
Jobba på Försäkringskassan.
Jag förringar VERKLIGEN inte arbete på Försäkringskassan, det vet du. Men det kändes så... jag vet inte... MÄRKLIGT att när man får välja PRECIIIIIIS vad man vill som flyktplan - man kan bli astronaut eller polis eller grönsaksodlare - så väljer man just att arbeta på Försäkringskassan...
När klockan slagit åtta och stället stängt tog vi vårt pick och pack och åkte taxi till Ritz. Då hade jag redan planerat att vara hemma, ty jag skulle jobba i Borås i morse. Jag var inte hemma. Närå. För av någon anledning tyckte jag att det var en god idé att bara ta EN öl till. Och sedan kom jag på att det var LÄÄÄÄÄÄNGE sedan jag drack en GT. På krogen. Och det var lika LÄÄÄÄÄÄNGE sedan jag drack två GT. På krogen.
Så i morse när klockan ringde kvart över sex hjälpte det inte att jag var hemma klockan elva igår. Jag var trött. Och jag har fortsatt vara trött hela dagen. Tror till och med att jag gjorde ett tämligen mediokert arbete. Jag har nog framstått som mer alert i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar