Hektiskt

Jag fick tag på en trehjuling. Min son blev överlycklig. Idag har han stolt trampat runt kvarteret två varv, i ett rasande tempo. Tack Cykelringen för att ni finns!

I köpet av trehjulingen ingick även en olycksfallsförsäkring. För både sonen och trehjulingen. Bådar sådär gott. Jag och fadern diskuterade om hjälptvång gäller även på trehjulingar? Vi enades om att så inte var fallet.

Det är helt otroligt. Jag, JAG, har en son som CYKLAR!

Och en bror som är gift. Bröllop igår, lite stressigt sådär.

Klänningen var struken och påsatt, jag skulle bara mumsa lite smörgåstårta från svågerns examensfest, som han hade i förrgår. (Mycket nu...) Vi hade typ 15 minuter på oss innan vi var tvugna att ila allesammans.

"Jag står och äter" sade jag, av omsorg till min strukna klänning.
"FAAAAAN" vrålar svågern när han tappar colaflaskan.

Jag rycker till och hör ett RATCH från dragkedjan samtidigt som min rosa klänning fylls av colafläckar.

Byta klänning och försöka parera alla jävla goda råd som haglar. Humöret inte på topp. Inte på topp. Hittade en puderrosa klänning som jag hade på väninnan S:s bröllop för tio år sedan. Nope. Det var solklart att den var tio år för gammal. För lång, för genomskinlig och så hade den av okänd anledning krympt där den hängt i garderoben.

"FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN" vrålade jag. Jag hade verkligen ingenting att ta på mig!

"Den här då" frågade maken och pekade på än det ena än det andra i garderoben.
"NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ" vrålade jag och de goda råden haglade.

Hittade min gamla svarta klänning med cerisa rosor på. Du har sett den. Typ tusen gånger, tror jag. Den fick det bli.

De goda råden haglade så till den milda grad att jag aggressivt vrålade till folk att HÅLLA KÄFT och inte säga ETT ORD TILL OM KLÄDER, INTE ETT ENDA JÄVLA OOOOOOOORD till om kläder. Detta förhindrade dock inte lite goda råd och tips samt några glada tillrop om att jag faktist var mycket FIIIIIIINARE i den här klänningen än i den andra, vilket ju bara sade att jag hade rätt - jag såg ut som ett svårt överviktigt luder från Amsterdam.

Bröllopet var super. På riktigt. Min bror var stilig och bruden var vacker och allt var frid och fröjd. Vacker miljö, god mat och rikligt med dricka. Såpass rikligt med dricka att min käre make idag ropade på Ralph. Och jag har varit piggare.

(Och jag måste bara sticka in med att säga att jag på ett sätt är tacksam för att svågern tappade colaflaskan - för annars hade dragkedjan gått sönder på bröllopet istället för hemma och DÅ hade det varit katastrof på riktigt.)