Klockan halv nio dagen efter känns livet ofta tungt. Även för en Superman. Midvinternattens skoj är svårt, Anton gnistra och glimma. Ingen sova på Engelbrektsgatan djupt i nattens timma...
Igår kan man tycka att Anton borde varit en slagen hjälte, tidigt. Kan man tycka.
Igår kan man tycka att Anton borde varit en slagen hjälte, tidigt. Kan man tycka.
.
Det blev ingen julklappsrunda igår av många olika rutiga skäl.
Istället reste vi till Kållered efter en megafrukost då min son satte i sig ofantliga mängder gröt. Utan att förmiddagsvila. Barnet ansåg att det var superkul att åka bil och babbelibabblade hela vägen.
Väl i Kållered tyckte han att det var superkul att umgås med folk. Han förtärde mat i personalmatsalen, en hel barnmatsburk samt en banan. Därefter följde han sin moder och morbror till den fyrstjärniga (ja, för hundar!) Resturang Tulebo där han förtärde tre hela mjuka brödskivor, undantaget kanterna. (Hans moder försökte pina i sig lite vegetarisk gryta, och, skam till sägandes, ungefär en matsked av en segkokt vitfisk. Min moral är hög, men inte så långvarig...) Efter lunchen följde ett samtal med el Chefe som meddelades min återgång i full kraft den 1 februari, barnet var glatt och närvarande.
DÄREFTER fick han leka med Eva ett tag. Sonen alltså. Först när vi kom hem vid tre lade han sig och fick en liten powernap. När han vaknat (vid halv fem) åt han ånyo. Rejält mycket.
Till kvällsmat, alldeles för sent, förtärdes rogivande havregrynsgröt med Nutramigen och äpple. Därefter påbörjades en busstund av sällan skådat slag.
Vid halv elva började jag och fadern aktivt försöka söva den lille. Nope.
Guggeligugg, sade barnet och ställde sig i spjälsängen. KAKA, sade han sedan. Och följde upp med ett pruttljud.
Eftersom barnet inte kunde sova lades han emellan sina föräldrar. Han kröp från den ena sidan till den andra. Han drog i mamsens hår. Han drog i mamsens näsa, ögon, kinder och öron medans modern försökte låtsassova.
Istället reste vi till Kållered efter en megafrukost då min son satte i sig ofantliga mängder gröt. Utan att förmiddagsvila. Barnet ansåg att det var superkul att åka bil och babbelibabblade hela vägen.
Väl i Kållered tyckte han att det var superkul att umgås med folk. Han förtärde mat i personalmatsalen, en hel barnmatsburk samt en banan. Därefter följde han sin moder och morbror till den fyrstjärniga (ja, för hundar!) Resturang Tulebo där han förtärde tre hela mjuka brödskivor, undantaget kanterna. (Hans moder försökte pina i sig lite vegetarisk gryta, och, skam till sägandes, ungefär en matsked av en segkokt vitfisk. Min moral är hög, men inte så långvarig...) Efter lunchen följde ett samtal med el Chefe som meddelades min återgång i full kraft den 1 februari, barnet var glatt och närvarande.
DÄREFTER fick han leka med Eva ett tag. Sonen alltså. Först när vi kom hem vid tre lade han sig och fick en liten powernap. När han vaknat (vid halv fem) åt han ånyo. Rejält mycket.
Till kvällsmat, alldeles för sent, förtärdes rogivande havregrynsgröt med Nutramigen och äpple. Därefter påbörjades en busstund av sällan skådat slag.
Vid halv elva började jag och fadern aktivt försöka söva den lille. Nope.
Guggeligugg, sade barnet och ställde sig i spjälsängen. KAKA, sade han sedan. Och följde upp med ett pruttljud.
Eftersom barnet inte kunde sova lades han emellan sina föräldrar. Han kröp från den ena sidan till den andra. Han drog i mamsens hår. Han drog i mamsens näsa, ögon, kinder och öron medans modern försökte låtsassova.
KA KA, gugglade sonen. Och gjorde pruttljud.
Han drog i faderns skägg och i faderns näsa. Han vände sig och vred, han kröp och han kravlade och hela tiden utstötte han sina KA KA och gjorde pruttljud. Jag och Hans låg och bet oss i kinderna för att inte börja tokskratta.
Hur som helst, jag tänker inte trötta dig med fler detaljer, vid halv två i natt började han äntligen med sina the most annoying sound in the world-ljud och han somnade.
I morse vaknade jag toktidigt, kollade julkalender och drack kaffe. Halv nio var det hämnden ljuva stund. Jag skuttade in i sovrummet, böjde mig över sängen och sade med min sötaste stämma:
"God MORGON mammas lille prins, har du sovit GOTT?"
Mammas lille prins visade med all tydlighet att han inte alls ansåg det vara en god morgon. Men HAHA, jag är större än honom och tio minuter senare satt han med sin grötskål och pladdrade. Trött, men vid gott mod.
Idag har han varit bra mosig, men har ändock följt med på julklappsinköp och har inte sovit markant mer än vanligt. I skrivande stund gör han the most annoying sound in the world i vardagsrummet.
Familjens julkort har gått ut till den breda allmänheten. Om du mot förmodan inte fått något får du betrakta nedanstående manliga babyversion av Courtney Love som min personliga julhälsning. Till just dig.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅROm vi inte hörs innan jul, alltså...
I morgon blir det glöggafton. Morgondagen kommer således spenderas med en mopp i näven och en unge på höften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar