Anna goes miljöpolitisk

Kompis

Snabbis innan jag sätter igång att fixa jullunch till mödrar med barn.

Idag på nyheterna sades att det inte finns ett enda ynka litet torskyngel i hela Kattegatt. Det gör mig ledsen. Och upprörd.

När jag var liten så var lax min farmors paradhelgmåltid. Torsk var vardagsmat, och lite styvmoderligt behandlad. Torsk är tydligen svår att odla. Nu tycker alla att lax är B-mat.

Jag gillar lax, det gör jag verkligen. Jag tycker det är en förnämlig matfisk. Och man kan ha lax till ALLT. Mumma, det är lax det.

MEN: tänk en bit halstrad torskrygg med vitvinssås! Tänk en bit panerad torskfilé med skirat dillsmör! Tänk en smörgås med färskrökt torskrom! (När jag var liten och fann en klump torskrom i kylen var jag inte direkt lycklig, men TÄNK! MUMMA!)

Så, vad göra?

Mitt ex köpte på sin backpacktur en uppstoppad havssköldpadda. När vi skulle flytta ihop var jag minst sagt upprörd emedan havsköldpaddor var utrotningshotade. (Undrar om de finns kvar?) Mitt ex förklarade då nöjsamt att OM havsköldpaddorna blev utrotade så hade han ju i alla fall en att titta på, OCH dessutom var ju paddan redan död när han köpte den. Jag köpte det argumentet och sköldpaddan, som fick namnet Henrik eftersom han var lik exets kompis stod och vaktade våra blommor.

Till vårt försvar kan sägas att han var arton-nitton när han luffade i Asien. Och jag var arton när vi flyttade ihop... Var Henrik finns idag vet jag inte, men förmodligen på en vägg i Bohus. (Vi lät Henrik krypa runt på golven och smällde i alla nya bekantingar att Henrik levde, men inte rörde sig så mycket. Men Henrik hade upphängningsanordningar och exet har ett barn som nog skulle vilja rida på Henrik om Henrik fanns i golvhöjd.)

Varför börjar jag babbla om Henrik?

Jo, naturligtvis så FATTAR jag att jag inte skall äta torsk. Det må vara hur jävla nyttigt som helst att äta fisk, men let´s face it - för 25 år sedan skrämdes lilla pyttelilla Anna av de bottentrålande elaka norrmännen. Och tydligen har ingenting stoppat dessa pirater. Eller GG49 eller någon annan båt heller, för den delen. Och nu finns det inte någon torsk kvar. Och de som finns är alla under två år, i alla fall de i Kattegatt. Men, om nu torsken utrotas - skall jag då inte passa på att vara en av de priviligerade som faktiskt ÄTIT torsk?

Nope. Till och med MIN moral är högre. Nu blir det ingen torsk. Eller någon annan vitfisk som inte är odlad, för visst kan man kanske byta torsken mot någon b-pollock som fångats någon annanstans, men är det vettigt att fiska ut någon annanstans för att jag skall få mat som ändå är ett dåligt substitut för vad jag vill ha?

Nä. Ingen mer vitfisk för mig. FAN OCKSÅ! Inte bara en förlust för mina smaklökar, utan även en prestigeförlust. Jag tänker och agerar som en jävla miljöpartist...