Vredens druvor

Idag började dagen med att Heinziman gick för att åka skateboard. Jag och Anton följde efter. Det var lite svårt som ryggtant, eftersom Heinz hade bilnycklarna och jag trodde att Antons vagn var i bilen. Det var den inte. Den är i Falkenberg. Så kan man också göra.

I alla fall - ryggtanten stod och tjatade på sin son om att byta blöja (NEEEEEJ), sätta på sig tröja (NEEEEEEEEEEJ), sätta på sig byxor (NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ) men det gick utmärkt att själv ta på sig sandalerna. Det gick utmärkt att gå till Opalen. Sedan intet mer.

Ryggtanten fick bära.

Vi gick upp till parken och där var det några engelsmän som filmade sina bmx-tricks och så var det min make och hans lilla kamrat som åkte rullbräda i en pool. Sonen åkte också skateboard så att jag fick panik och höll för ögonen och höll på att börja gråta. Därefter gick vi hem och jag tittade på kattungarna och Heinziman utfodrade sonen med en hemmagjord hamburgare. Jag utfodrade Esther med köttfärs.

Tanken var att vi skulle åka och bada, men vädergudarna bestämde att just när vi bestämde det så skulle det regna lite smått och vara molnigt. Så istället bestämde sig familjen Bra för att ta sig till lotten och hämta jordgubbar till sonen. Och smultron och krusbär.

När vi kom till lotten var alla jordgubbarna, utom fyra fem stycken, ruttna. Klanton fick stoppa dem i mun omedelbums. Tillsammans med de tre fyra nävarna smultron som inte var övermogna, de fyra fem krusbären som var mogna, några förkrymta röda vinbär och ett stulet hallon. Dessutom plockade maken ett par deciliter svarta vinbär, och kom sedan på att de inte var tillräckligt mogna utan nog istället skulle plockas nästa vecka (denna officiella version tror jag inte alls på. Istället lyder nog hans påkomna tveksamhet inför plocket så här: Han tyckte det var skittråkigt). Sonen stampade samvetsgrant ner de svarta vinbären i min trädgårdsgång.

Jag kasserade fyra förvuxna salladshuvuden. Jag kasserade en hel rad blommande mizuna. Jag plockade sockerärter som förvuxit sig (som jag sedemera sprittade och förvällde.) Jag plockade med mig ett gigantiskt isbergssalladshuvud hem. Och ett gigantiskt huvudsalladshuvud. Och en skitstor Coss-sallad också. Fan vet vad jag skall göra med all sallad.

Jag gallrade morötter och satte de gallrade i två rader mellan mina broccoli.

Jag försökte gallra broccoli men hade ingenstans att ställa de gallrade broccolina, och eftersom jag inte kan mörda guds små skapelser så lät jag bli att gallra hårdare. Jag gallrade lite palmkål.

Jag gallrade coss-sallad och satte där isbergssalladen och huvudsalladen tidigare stod. Vad fan skall jag göra med all sallad?

Maken rensade ogräs. Barnet tultade runt och åt bär och rensade ogräs och trampade ner palmkål och allt var tomtebolycka.

Fram tills vi skulle åka hem.

"Det här var väl MYYYYYYYYYYYYSIGT" sade jag, glad och jordig och nöjd. Heinziman tittade på mig för att utröna om jag var ironisk.
"Ja, lika mysigt som att storstäda" sade han. Han var ironisk. Hans ogräsrensning, som var som gudasänd, var således inte ett utslag av mysfaktor och trädgårdsromantik. Det var bara för att vara snäll. Typ... en liten kärleksgest.

Han skall faniminlillalåda inte få smaka på min förvälda mizunakål. Inte förrän han lär sig uppskatta produktionen!