Min son älskar sin moster. Och sin kusin. Och sin andra kusin. Och deras hund. Och villa.
Så - efter en dag på stranden drog jag och maken nytta av detta och gick ut och åt.
Första gången jag och maken kunde göra något med varandra var när Erjo gifte sig. Andra var när syrran tog sonen några timmar (påminde maken mig om idag), tredje gången var när brorsan gifte sig. Fjärde gången var idag. Då min syster ånyo gav oss några timmars frihet.
Jag har idag ätit sniglar. Och lax. Med hänsyn till sniglarna började jag och maken snurra in på andra sjuttiotalsfenomen. Planka. Och de där päronen gratinerade med after Eight. Vad hette det? Vår servitris hörde efter i köket - kocken där sade att det inte hade något särskilt namn. Men det hade det väl? Neeeeeej, inte Peach Melba. För det har med persikor att göra...
Nåväl. Bratt i Falkenberg är alltid Bratt i Falkenberg. Jag är emellertid imponerad över storleken på portionerna och fräschören på pryttlarna i maten... Vi snackar ärtskidor som INTE var köpta på ICA och MASSOR med sparris. Det var svingott! Dessutom, som extra liten +-grej.. Vi beställde varsin Gröna Hissen. För att vi beställer Gröna Hissen. Så enkelt är det. Där Anna och Heinziman går - där beställs det Gröna Hissen. Men på Bratt så tar de beställningen. Därefter kommer de på att de saknar alla ingredienser. Typ Pommac. Eller snarare, just Pommac. Då går de och frågar om det går bra med Ginger Ale istället, och man säger jaaaa, det gör det ju. (För när man beställer Gröna Hissen blir man förvånad när man inte bara får något grönt framslängt till sig med smak av hallon eller citron). När sedan notan kom in så var det avdrag på drinknotan... All heder till Bratt. Gammal är äldst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar