... ingen har märkt att jag har varit borta och än färre märker att jag kommer tillbaks...
ÄÄÄÄÄnyho - en liten update...
Arbetet är hysteriskt. Hysteriskt I tell you! Om jag de senaste åren har gnällt och gnölat så är det beyond det. Lååååångt beyond. Det är så långt gånget att jag inte ens har tid att gnälla om det. Prio är att träffa min son några minuter per dygn och därefter sova. Typ.
MEN - nuskarufåhöraserru - Esther är parad! Vågar inte hoppas för mycket, men parad är hon. OM moder Natur är god mot mig, Gud anser att jag redan betalat för mina synder, lyckans fe ler mot mig, blablablabla,vf så får hon sina ungar första veckan på min semester. Lysande. Då stör hon ju inte omorganisationen och spetskompetens i arbete. Jag skall hålla mig iskall i två veckor, därefter maniskt vända Pester upp och ner och leta efter rosa tuttar i två veckor och därefter antingen fira medelst glada tankar eller sörja medelst ledsna tankar där jag sitter vid mitt dåligt inställda bord och jobbar på att få en irreparabel musarm. Sanna mina ord!
Jag blev så trött på mig själv idag. SÅ trött på mig själv. Jag förbannade mitt liv, mitt öde och mina tillkortakommanden och beslutade mig för att vara en god mor. Så när barnet placerats framför tvn och Teletubbies ställde jag mig (förutom att laga mat till honom - piskpinnar med klyftpotatis och färdigremme och gurkskivor, gulligt upplagt som blommor på tallriken - husmoder á la mode) så skalade jag rabarberna jag var uppe på lotten och plockade för precis en vecka sedan. Därefter gjorde jag en rabarber och jordgubbspaj som min son skulle få till efterlängtad och uppskattad efterrätt.
Trodde jag.
När jag serverade piskpinneblommetallriken så hade min son somnat framför Teletubbisarna. Han var trött idag, stackarn. Jag fick mata honom med Piskpinnar framför tvn. Gurkblomman ville han inte smaka på. Den erbjöd han Ellis. Potatisblomman ville han inte smaka på. Den erbjöd han mig. Gula såsen smakade han på och spottade ut med uppenbart äckel. Ett kronblad av Piskpinneblomman gav han till Ellis. Därefter blev han skitsur på att Ellis snodde en bit Piskpinneblomma som sonen tappade i soffan. Därefter kom fadern hem och innan pajen var klar så hade min son meddelat att han ville ha yougurt och gå och lägga sig. Till fadern som fick ulla och gulla med min son.
Så mycket för att vara en snäll husmor och en god mor. Funderar på att ta med mig pajhelvetet till jobbet i morgon för att visa för kollegorna att jag inte alls är en sopa till mor, kvinna och människa. Att jag har en annan dimension än den trötta gnälliga och stressade typ som förgiftar deras tillvaro. Å andra sidan finns ju hoppet om att sonen i morgon INTE kommer att spotta ut pajen i avsmak och beundra sin omnipotenta moder.
2 kommentarer:
Ha, du har fel! Jag har märkt att du varit borta och jag märker att du är tillbaka! Hurra.
Livet är underbart...
Skicka en kommentar