"När jag gick till Willys" sade Jenny när jag träffade henne, "så tänkte jag att vädret kunde varit bättre. Men så kom jag på att det kunde varit JÄVLIGT mycket sämre"
Så rätt så. En kristihimmelfärs som började lite molnigt och ostadigt och "kommer det verkligen vara en god idé att picknicka" slutade i... genuin solbränna.
Bränna, alltså.
Mitt anlete är rött. Mina armar är röda. Mina kritvita smalben (som ju inte är att beskriva såsom "smal-" i och för sig, men du vet vad jag menar) har antagit en rosa ton som inte ser såvärst hälsosam ut.
Men solen sken. Vi åt. En hel brietårtbit gick åt. Och sex ölkorvar. Utöver rostbiffen, salladen, pastramin och ett halvkilo p-sallad... Vi drack. Rödvin, gubevars, men vi var faktiskt på Majorna, och där är sådant beteende helt ok. Jag skulle vilja säga att det är nödvändigt för att inte bli ivägjagad. Det var så musigt, så musigt så.
Jenny hade naturligtvis med sig kameran.
1 kommentar:
Det var mae mae musigt. Jag har också bränt mig. det hade man aldrig kunnat tro när vi sågs vid Willys!
Skicka en kommentar