Kontraproduktivt

Min son stod på golvet under köksskåpen och grät så att tårarna sprutade.
"JOOOOOOOOOOOOOOS" vrålade han.

"Nämen, Anton" sade jag, lugnt och behärskat, "Du vet väl att du inte får juice bara sådär. Man dricker juice när något är fest och mys och inte varje dag" sade jag och kände mig som världens uslaste moder, då jag ämnar att trycka i mig en och en halv liter cola så fort jag kan och i smyg.

"SAAAAAAAAAAAAF" ändrade min son sig till. Han är inte dum. Funkar inte det ena, så kanske det andra.

"Lilla gubben" sade jag, pedagogiskt. "Vill du ha vatten"
"IIIIIIIIIINTE VATTEN" skrek min lidande son. Det skar i hjärtat på mig.
"Men Anton" lirkade jag, "Du DRACK ju faktiskt saft innan idag" (Kan detta ha något med den eviga strävan efter mer att göra?) "Och du får väl inte dricka saft och juice på dagis heller, gubben" (Jag försökte sålunda lägga en del av skulden på dagis. Fult av mig. Men jag kände det nödvändigt.)

"SAAAAAAAAAAAAF" vrålade barnet. Tårar trillade och han greppade efter en gul mugg i ren desperation.

"Vill du ha ett glas vatten" försökte jag och befriade honom från den smutsiga plastmuggen från diskmaskinen.

"IIIIIIIIIINTE VATTEN" upprepade min son.
"Är du törstig" frågade jag gulligullsigt.

"IIIIIIIINTE TÖSTIG" skrek barnet och tårarna sprutade som på Lille Skutt. Jag kunde inte hålla mig.

"Du" sade jag, "Jag arbetar dagligdags med utredningar, skall du veta. Det svaret du gav mig just nu var tämligen kontraproduktivt"

Barnet tittade på mig.

"IIIIIIIIINTE KONTAPODUKTIV" skrek han sedan.

So sorry. Jag tyckte det var skitkul. Egentligen roligt nog att belönas med ett stort glas saft, men eftersom jag är mamman från helvetet som förvägrar min son något roligt i denna värld så fick han ingen.