Nu är det igång igen. Ett år sedan sist.
De far runt på sina flak och vrålar att de är fan så bra. Fan vad de är bra. För de har tagit studenten - TJOHOOOOOOOO.
Och klänningarna är vita och banderollerna på flaken är lika fantasilösa som de var på min tid och skumpan den flödar och discomusiken dånar och allt är som på min tid.
Och man tänker - inte av grinig bitterhet och avundsjuka även om det naturligtvis är en komponent - att jaja, sjungom ni. Vänta tills i höst när ni ANTINGEN får sitta på Arbetsförmedlingen, jobba som barnflickor/husor i USA ELLER är tvugna att påbörja de resterande fyra åren av numera obligatorisk utbildning. Sjungom ni då. Då kommer jag att lyssna på hur fyfanvadbra ni är.
Förutom - om det inte är så att jag har blivit gammal och tappat minnet -
DET TUTAS!
Det tutas satan.
Det tutas så att tutorna överröstar det allt hesare vrålen redan vid niotiden. På morgonen.
Vad - tell me - VAD är det som gör att det är nödvändigt att använda signalhornet på fordonet, det som är till för att larma om fara (och i vissa fall markera ett oönskat beteende från idiotjäveln framför dig som inte kan köra bil) som någon slags partyflärp?
I vissa delar av världen tar man fram sina bössor när man vill fira och skjuter rakt upp i luften. Detta torde vara den skandinaviska motsvarigheten. Men då hade man i vart fall kunnat hoppas på att den där förflugna kulan rasade rakt ner i huvudet på sin avfyrare som någon slags gudomlig hämnd. Vad kan man hoppas på här? Att den stolte fadern fastnar med slipsen i tutknappen och kvävs?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar