Idag var vi på Lilla Bommens konferenscenter. Jag parkerade vid kajen och gick till Lilla Bommen. Solen sken i mitt trötta anlete där jag promenixade längs drömmarnas kaj och jag tänkte att fan, Göteborg är allt vackert. Jag är glad att jag bor här. Här trivs jag.
Juggebåten som sålde cevapci eller vad det heter förut säljer inte längre cevapci eller vad det heter längre. Någon har satt upp en ny skylt. The Jade Boat står med sneda bokstäver på en plywoodskiva. Borgar för kvalitet. Livet vid kajen är föränderligt. Istället för att riskera salmonella från taskigt avsköljda grönsaker som ligger brevid taskigt friterade frittar och köttfärsrullar riskerar man nu att få salmonella av förmodat sjaskig sushi och thaihybridkäk. (För det var det den dåligt textade gatuprataren ville att man skulle köpa.)
Gick upp till Lilla Bommen.
Jeischus.
Varje gång jag går där får jag samma chockartade förvåningspanikångest.
Kärnvapenkriget har kommit och raderat ut mänskligheten. Inget är kvar mer än vindpinade gator som går linjerakt mellan öststatsarkitektur. Scary. Scary, I say.
Sätter min skalle på att Tjernobyl är mer idylliskt och pittoreskt än Lilla Bommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar