Bristande bevisning

Idag har varit ytterligare en spännande dag i mitt liv, vid min ära.

Mitt livs andra morsdag är avklarad. Säg, hur har jag uppvaktats? Jag har... tja... jag har...

Och så har jag tagit min sjuka son till Slottskogen. Det var inte bara mitt fel, utan det var även faderns. Men sonen är, objektivt och dessvärre, sjuk. Hemma i morgon - det är jag det. MEN i Slottskogen, vid säldammen närmare bestämt träffade jag på en liten liten bebis som vägde treåtvå, det vill säga ungefär vad Anton var nere i när han vägde som minst. Och hon var så liiiiiiten. Och så sööööööt. Och hennes små tår var så guuuuuulliga, fast de var anmärkningsvärt långa. Det var nog det som gjorde dem extra gulliga.

Så tittade man ner i Briovagnen där min sjuka son satt. Min lille son. Min bebis. No more. Han var GIGANTISK! Jag har aldrig SETT ett så stort barn förut. Tittade tillbaks i barnvagnen. Så LIIIIIITEN, så SÖÖÖÖÖT. Tittade tillbaks till Briovagnen. Jeizshus - VAD HÄNDE DÄR? HUR hände det? NÄR hände det? Javisst är han världens vackraste barn, rent objektivt sett, och han är så klok och duktig och blablabla - men någon BEBIS är det tameffan inte. Har han NÅGONSIN varit sådär liiiiiiten? Någon måste skämta mig aprillo.

Från Slottskogen promenerade familjen Bra, eller Mindre Bra, kanske, ty det sjuka barnet somnade i sin briovagn och istället för att gå hem med honom promenixade vi vidare, mot Röda Sten. Fadern för att ta Älvsnabben hem, jag för att ta apostlahästarna uppför backen till Norra Sjöbergen.

Här kommer det som jag inte kan bevisa för dig. Du får lita på mitt ord!

Mina salladshuvuden ser ut som i en amerikansk reklamfilm!!! De är så vackra och så fulländade att... ja, JAG hade inte mage att slita upp dem ur marken. FAN att jag inte hade med mig kameran!

Och NIO squashfröer har förvandlats till lika många squashplantor, som jag planterade om. Och Mizunan hade grott utavbara helvete. Och BROCCOLI kommer jag att kunna gödsla med. Bokstavligen, för jag har inte plats att plantera ut alla, typ, trehundra plantorna. (Ok, överdrift - säg femti. Vill du ha några så hör av dig) Och PALMKÅLEN - överskott av det. Och RÖDBETORNA var jag tvungen att gallra så jag försökte peta i de bortgallrade och fick på så sätt en rad till. Bondbönorna är högre, ärtorna likaså och jordgubbarna blommar, smultronen med.

Negativt då?

TOLV, läs TOLV av mina sådda 66 störbönor i det stora störbönlandet har kommit upp. Mina vanliga bönor har blivit uppätna av något elakt djur som har kapat toppen på dem. De lär inte överleva.

Sparrisärtorna... Sådde ett helt land. Sex har kommit upp. Scharlottenlöken har överhuvudtaget inte visat sig. Bara TRE av mina sådda gula lökar har kommit... Vitlöken har förtvinat.

Men från den GODA sidan kan man ju konstatera att jag har mer plats för min broccoli! Och jag har säkert bränt någon liten kalori på mina fyra timmars hårt kroppsarbete i brännande solsken. Utan att bränna mig själv, ty jag har lärt mig min läxa och blivit polare med mr Solkräm.