Jag satt just med näven i dill- och gräslökschipsskålen och läste tidningen. (Till skillnad från dillchips, som näst efter surmjölkschips i alla varianter, är det äckligaste i världen så är dill- och gräslökschips hyfsat ok. I alla fall om man inte har några andra chips. Och man inte ätit frukost ännu...)
Mina ögon fastnade för något. Jag vill HA. Jag SKALL ha!
Ett träningskort. Om man binder upp sig i två år betalar man 349 spänn i månaden och då får man gruppträning, styrketräning, konditionsträning, bad, vattenmassage, massagefåtölj, träningsrådgivning, kostrådgivning, barnpassning, solarium och relax.
Life finns både på Odinsgatan (nära till dagiset - kan gå och träna efter att jag hämtat Klanton och slänga honom i lekrummet...), i Gårda (nära och bra), och på Åbybadet (vilket skulle kunnas svängas om på väg från jobbet).
Fast samtidigt...
Jag betalade i tre år ett träningskort på autogiro och gick och tränade summa tre gånger.
Gruppträningen - det kommer inte att finnas några tider som passar mig. Och om det finns det så kommer jag inte att kunna koordinera mig. Så då kommer jag att skämmas och inte våga gå dit.
Styrketräning, jovisst. Det MÅSTE jag ha konstaterade jag när jag blev ryggtant. Därefter har jag tränat min rygg summa.... noll gånger.
Konditionsträning lär väl betyda löpband. Löpband ger mig benhinneinflammation. På riktigt. Dessutom tycker jag att det är töntigt.
Bad... Dels klarar jag inte klor. Dels är jag en vitblek Jabba the Hut som inte vill visa mitt kejsarsnittärr in public. Som lök på laxen så tycker jag att 25 metersbassänger är helt meningslösa. Man gör inget annat än vänder...
Vattenmassage betyder förmodligen en solkig bubbelpool köpt secondhand av Vattenpalatset i Lerum. Vill jag få i mig e-coli så tar jag en gratis klunk vatten från fattighusån.
Massagefåtölj har vi på jobbet. Någonstans. Ingen tycks veta vart den har tagit vägen. Men den finns där.
Träningsrådgivning... Jag kan råda mig själv - TRÄNA någon gång förihelvete. Regelbundet. Och jag måste vara noga med ryggen.
Kostrådgivning: Ät inte dill- och gräslökschips.
Solarium... Inga kommentarer.
Relax. Det är det man har en soffa till.
Det enda jag får för 349 kronor i månaden är barnpassning. Och gudarna skall veta att jag behöver det. Jag kan slänga in Anton där så att jag får städa. Och handla. Och läsa en bok. Och äta en middag med min make. Eller något annat. Inte gå på bio. Jag hatar att gå på bio.
Men om man binder sig på två år konkar väl haket efter ett halvår medan konkursförvaltaren åberopar avtalet...
2 kommentarer:
Anna. Du är ju en envis jävel. Det är bara att göra det! (Om du vill vill säga men det är ju tveksamt)
Äh, va fan! Soffan är för jävla skön. Beach 2009 kan väl vara det också?
Om inte annat ger du ju MIG chansen att bli snyggast på Beachen, med VV och Wii (om du låter bli).
Puss
Skicka en kommentar