Under i alla fall två år nu har höger örongång varit såååå trång. Jag har fått ont när jag har simmat två tre meter under vattnet. Antar att det är den stora höjdskillnaden mellan markplan och här uppe på fjärde våning som fick mitt högra öra för en timme sedan att bara sluta sig.
Smärtan är ungefär 18 meter utan tryckutjämning. Även vänster öra jävlas med mig, men där är det mer modest.
Syndigast i världen om mig, som förmodligen kommer att kapa av mig huvudet i ren smärta under natten. Eller i vart fall punktera trumhinnan med vadhelst som är smalt nog att trycka in i örongången.
Men...
Innan Heinziman gick till sitt älskade skateboardberg så satt han och Anton på golvet. Lite dimmigt hörde jag Heinziman säga till min son:
"Vilken fin BUSS du har ritat"
Nu skulle jag röja lite på golvet och såg teckningen min son gjort. Det är faktiskt LIKT en buss. (Nej, ingenting annat.) Hans konstnärlighet har höjt sig åtskilliga nivåer sedan igår när det bara var cirkelliknande saker som skulle föreställa bilar och hundar och bussar. Jag är stolt.
Stolt men smärtfylld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar