BUSCH.
Jag har försökt avleda och visa tåg, spårvagnar, grävskopor, grävmaskiner men icke. Bara BUSCH räknades. Bilderna på, företrädesvis, SLs röda bussar får barnets ansikte att lysa som en sol.
BUSCH....
Helt ärligt. Det MÅSTE vara Erik som är far till mitt barn. Jag har inget som helst minne av hur det gått till, men om man tänker efter... På avslutningspartyt på Rumpan Bar blev jag ju ganska på sniskan, om du kommer ihåg. Det SKULLE ju kunnat skett då... Om det inte vore för att jag har bestämda minnesbilder från kebaben på Järntorget tillsammans med dig, Jenny. Och att jag därefter kom hem.
Kan han ha droppat rohypnol i min drink, Jenny? Kan det vara så jävligt? Ty min son har ett fanatiskt intresse för allt med motorer. Och just nu, särskilt, BUSCH.
Jag försökte avleda honom med bilder på det käraste han har - COCA!
Barnet log som en soooool när han såg bilderna på de söta små koalorna.
"COCA" sade han hänfört och tittade upp på mig med sitt snoriga lilla anlete och sade därefter:
"Arton"
Så då letade jag ju naturligtvis upp lite Antonfilmer. Jag har inte sett dem på såååå länge.
Det är bara några sekunder sedan jag hade den här lille saken i mitt vardagsrum! Känns det som...
Edit 090102: Äh, filmen var tydligen för stor. Slumpvis vald bild klistras in i stället. Spelar ju liksom inte någon roll VILKEN bild man tar på min lilla smörklick - han är ju likväl världens sötaste onge. Var. Är. Kommer att förbli.
Men det STÖR mig en hel del att jag inte kunde delge Antons krypningar i jakt på den älskade Cocan....
Esther har idag börjat jama hjärtskärande. Jag hoppas att det betyder att hon under morgondagen önskar sig skära tuttar. Och att unge herr Zorro hittar rätt denna gången.
Vilket leder mig till en ytterligare punkt på min "Att- göralista år 2009" - om det blir några rosa tuttar så blir det en sådan där spännande bebisblogg. Ty jag vill ju inte blanda nytta med nöje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar