När jag tittade lite närmare på den ärrade 17-åringen upptäckte jag till min fasa två ytterligare omständigheter;
1) Pojken har ytterligare en tatuering. Ett kinesiskt tecken på axeln. Är det den ömma modern som gjort denna själv med kroppsfärg eftersom den inte ansetts ärra sonen?
2) Pojken har Elvis på väggen. I rest my case. Killen har gjort bort sig.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1199869.ab
2 kommentarer:
det är inget fel på elvis!
Jo, det är fel på Elvis. Därför döpte jag om Ellis. Ingen Elvis i min lägenhet. Aldrig. ALDRIG.
Om min mamma hade haft den dåliga smaken att gilla Elvis hade jag inte tillåtit att hon satte upp en bild på honom. Jag hade kunnat acceptera hennes taskiga taste, men där går i sanning gränsen.
Skicka en kommentar