Jag är ansvarsfull. Tjoho, I AM. På riktigt, alltså.
När sonen vaccinerades innan idag så satt han i mitt knä. Jag skakade inte. Jag grät inte. Jag pussade honom på kinden när han illvrålade av smärta och så sade jag att det inte var någon fara alls. Jag tog inte bara ansvar, jag ljög också. Jag kräktes inte. Jag ryckte inte undan honom.
Allt det där sparade jag tills han låg i vagnen igen. Då började jag skaka, må illa och fick tårar i ögonen, men det spelade ingen roll. Han sov. Guldstjärna till mig!
(Den lille mesen grät som en brud! Töntigt.)
När jag höll på att ta på honom kläderna kom en fresh fish in med sina nya päron. Liten, liten, liten och i ärlighetens namn ganska ful. Men han/hon (oklart vilket kön) vägde lika mycket som Anton vid hans första besök. Så liiiiiiten! (Här skulle jag kunna förirra mig in i nostalgi igen, men nä.)
Idag i Aftonbladet är det synd om en kille som har tatuerat en drake på ryggen. Ojojoj, det är synd om honom! Det tycker hans ömma moder också.
Mental note: När Anton vid 17 års ålder kommer hem med en megadrake på ryggen skall jag OCKSÅ kontakta Aftonbladet. Så han får skämmas rejält. Dessutom skall jag börja ta betalt av den lille jäkeln för kost och logi. Kan han lägga tvååfem på att märka sig med en drake på ryggen kan han minsann bekosta maten han äter.
Vad är det MED folk, på riktigt? Är man 17 år borde man väl ha fattat att tatueringar inte går bort med tvål och vatten? Och om mamma är sur, varför lackar hon på tatueraren? Sonen är ju inte förståndshandikappad! Om han vore det är det synnerligen konstigt att han har 2500 kronor att lägga ut efter ett spontanbesök hos en tatuerare. För han kan ju inte ha ett jobb och om han är förståndshandikappad borde mamsen kanske inte låta honom sköta sina inköp själv...
Jag ruskade på huvudet och fortsatte läsa. Ser då att plastikkirurgvåldtäktsmannen nu ligger i skilsmässa och alltså passar på att ta bladet från munnen.
Det var frivilligt sex. Men han ville inte berätta det för frugan, för hon kanske skulle bli sur då.
Jag är helt säker på att sexet var frivilligt, från hans sida.
Samtidigt vidhåller han vad han tidigare sagt, han hade tajat innan på dagen och det var förmodligen den sperman som råkade slinka in i bruden som ville ha en billig bikiniwax. Vilket för mig till vad som äcklar mig mest i hela storyn.
Han tycker alltså att det är ok att inte tvätta händerna innan behandlingar. YÄCK. Och att inte använda handskar.
Vidare litar han inte mer på sitt eget yrkeskunnande än att han måste söva en person för ett ingrepp som i vanliga fall sker med bedövande kräm. Hua.
Vidare har det framkommit att en fransk läkare som har haft kontakt med plastikkirurgvåldtäktsmannen har anlitat en kille som har haft som uppdrag att se till att våldtäktsoffret framstår som en slampa.
Plastikkirurgsvåldtäktsmannen säger att HAN minsann inte har med den saken att göra. Han har haft kontakt med den franske läkaren för att de skall samarbeta någon gång i framtiden. Därför har de haft kontakt. När plastikkirurgvåldtäktsmannen satt på häktet. Den franske läkaren har väl bara, tja, vad vet jag, kommit på att det kanske är kul att anlita en kille som ser till att en slumpmässigt vald brud, vilken som helst egentligen, (men TÄNK vilken lustig slump att det råkar vara den svenske kollegans våldtäktsoffer! Eller jag kanske skulle säga "misstänkta offer" för skuldfrågan var ju vid den tidpunkten inte avgjord....) framstår som en slampa.
Så, om helvetet är fruset till is och bruden ifråga faktiskt hade frivilligt sex med plastikkirurgisåfallintevåldtäktsmannen, sperman kom från plastikkirurgisåfallintevåldtäktsmannens otvättade små fingrar och tjejen bara ville ha en gratis epilering så tycker jag ändå att plastikkirurgisåfallintevåldtäktsmannen borde se över sin bekantskapskrets. Och kanske gå en uppfräschningskurs i basal medicin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar