Back with a vengeance

Pellis är hemma!

När jag satt i väntrummet och hade dragit mitt visakort och bara skulle hämta lilla söta gulligullkatten ögnade jag igenom kostnadsspecen. Jag fastnade vid posterna "Dygnsavgift katt svår beh arvode 494,40", "Dygnsavgift katt svår beh förbrukningsmaterial 108,80" samt "Dygnsavgift katt svår beh avgift 28,80". Jag puttade på sambon och visade posterna och frågade om han uppfattade dem som jag gjorde. Hans såg lite besvärad ut.

"Ellis har alltså varit Ellis" sade Hans.
"Det MÅSTE ju vara något annat" sade jag. "Ellis är ju Ellis men Ellis är ju SNÄLL"

"Nu vill Elvis gå hem" hördes en röst från mottagningen. Jag och en man på andra sidan lokalen studsade upp.

"Hur i helvete kan folk ha så dålig smak att de döper sina djur till Elvis i parti och minut" muttrade jag till Hans när den lycklige mannen fått gå och hämta sin sköldpadda eller iller eller katt eller vad det nu var och satte mig ner. Hans tittade på mig som om jag vore dum i huvudet.

"Ellis heter inte Elvis längre" muttrade jag.
"Men han har gjort" upplyste Hans förnumstigt.
"Just det. Men inte så länge JAG har haft honom. Kallar man sitt djur för Elvis borde kommunen belägga en med djurförbud"

Vi väntade ytterligare en halvtimme. Under denna halvtimme hann en gubbe missta Anton för en hund. Detta sårade inte mina känslor det ringaste.

Vad som sårade mig och mitt mammahjärta var när det meddelades att katten Ellis ville gå hem. När jag glad som en liten lärka kom med min bur vad det första frau Sköterska upplyste mig om att Ellis är en mycket bestämd herre.

"Var det det "svår beh" betydde" frågade jag. Det var det.

"Oj" sade jag. "men han ÄR inte aggressiv" sade jag. "Han bara LÅTER mycket" fortsatte jag. Frau Sköterska tittade på mig med en sådan där mammablick som blott sköterskor på diverse sjukhus kan ha.
"De reagerar ju olika när de känner sig otrygga" sade hon och lät mig därmed veta att jag är en stolt ägare av ett monster.

Mitt mammahjärta BRAST. Ellis har alltså klassats som en krigare när han bara är en bebis som vill ha kärlek och förståelse och någon kärlek och förståelse har han inte fått eftersom han klassats som en krigare! Ingen har gullat med min bebis bara för att min bebis ser ut som ett monster och låter som tre, bara för att HAN har lite problem med de signaler han sänder ut...

"Vi har haft värre" sade sköterskan tröstande. TRO FAN ATT DE HAR HAFT VÄRRE!

"Men vi måste vara försiktiga" sade hon.
"Jag förstår" sade jag, och det GÖR jag. Jag skulle inte HELLER riskera liv och lem för att gulla med en barnätande mördarmaskin. Men nu är det ELLIS vi talar om. GullepluttEllis som varit mol allena med slangar i snoppen och slangar i benen och ensam och övergiven och STACKARS ELLIS!

Jag kom in i "pol 6"-rummet och där satt Ellispellis i en vit nätbur och kurade. Jag satte upp hans bur på britsen och öppnade trådburen.
"Eeeeeh" sade sköterskan och såg orolig ut. "Han är lite arg just nu"
"Moaaaaaaaw" vrålade Ellis och hoppade upp på britsen och sprang raskt in i sin bur. Jag stängde inte luckan för jag tänkte att han säkert ville hälsa på mig när han insåg att han var "hemma".

"MOOOOOOOAAAAAAAAW" vrålade Ellis och stack ut sitt huvud. Jag stack till honom MITT huvud, för här skulle det pussas. Sköterskan såg MYCKET nervös ut.
"Han är lite arg just nu" sade hon, "så det är nog bra om du är försiktig"

Arg? Ellispellis? Han var så glad över att se mig att han inte visste vart han skulle ta vägen! Han pussades och vrålade och vrålade och pussade och pussade igen. Han HOPPADE av glädje inne i buren. Vips var han ute på britsen med svansen i vädret och lade sig och rullade sig och kurrkurrkurrade och sköterskan insåg att Ellis inte alls var arg. Ellis var GLAD.

"Det är en HELT annan katt" sade sköterskan.

"Yeh, right", tänkte jag. Ellis är Ellis. Ellis vrålar. Ellis väser. Ellis är stor och stark och alla är rädda för Ellis. Ellis är snäll. Ellis är till och med snällast. Men det vet inte personalen på djursjukhuset.

"Han har druckit men inte ätit under tiden han har varit här" sade sköterskan. "Ha lite uppsikt så att han får i sig någon mat, det kan vara så att han har problem med att äta. Då får du komma tillbaks"

Älskade lilla Ellispellis har varit olycklig och då äter han inte!!!! Mammahjärtat skrek i mig. Ellis pussade vidare.
När han kom hem sprang han till matskålen och åt och åt och åt och åt som om han aldrig sett mat förr.

Min älskade lilla gullepluttgubbe har fyra rakade ben och om han hade haft kulorna kvar hade jag beskrivit hans rakade underliv som "porrpung" men nu vet jag inte riktigt vad jag skall säga... Porrpåse?

Nu skall Ellis ha medicin i en vecka. Därefter skall han blott få intaga blötmat. Men, påpekades det, Ellis är tjock och skall därför aktiveras för att förhindra övervikt. Hur aktiverar man Ellis ytterligare utan att han exploderar av överaktivitet?

Ellis har parkerat på mig så fort jag satt mig i soffan eller lagt mig i sängen eller varhelst jag har varit. Då har mamma Emma och Syster Yster Esther kommit och joinat sin tillfrisknande broder. Jag känner mig låst.

I natt har jag blivit väckt otaliga gånger av min vrålande hemmavarande katt. Han har hoppat på mig och han har krävt att få busa. Han har racat över parketten och han har hoppat på möblerna. Han har kloat på matstolarna så tussarna har rykt. Just nu hoppar han upp och ner på tangentbordet, springer till ytterdörren och vrålar och hoppar på handtaget. Allt är som vanligt. Vad skulle man göra utan sin älskade katt?

Att ha en femmånaders bebis är en dröm i jämförelse med att ha en 7-kilos damp-burma.

Men GUD vad jag är glad över att Ellis är hemma!