Pasta +

Idag var det middagsdags!

Pappa var här, hans sambo var här, min syrras yngsta barn var här. Min bror och hans fästmö var med. Heinz var med. Min son var med. Och vi gick alla till Pasta +. Anledningen till att det blev Pasta + var att jag fick i uppdrag att välja ställe och jag försökte erinra mig något som låg nära och som jag gillade. Jag kom plötsligt ihåg Pasta +.

Pasta + är faktiskt ett av mina favorithak i stada. Jag vet inte VARFÖR jag aldrig går till Pasta +... Men idag gick vi dit. Jag och min familj. Med min 20-månader gamla son. Som för första gången skulle få en egen beställning. (Nåja - han har fått en egen låda på den skottske resturangen några gånger, men det RÄKNAS inte. Särskilt inte som jag lägger mina små korvfingrar på de kuliga små presangerna man får med där...)

På Pasta + kommer de med en brödkorg med såväl grovt bröd som grissinis i. Och stooora oliver som man kan käka som plommon. Döm om min förvåning när sonen visade sig torska helt på oliverna! Han tryckte i sig tre stycken! (Varav en som han lyckades sno åt sig utan att vi märkte det. Lite halvpaniskt vevade jag runt med fingrarna i hans mun för att försöka få ut kärnan...) (Han gillade grissinisarna också. Äta pinne, det är kul!) (Och brödet, naturligtvis. Men det heter ju inte "bröd". Det heter ju "bulle")

Det fanns söndagsmiddagserbjudande. Detta hakade jag, min bror, min make och min far på. En av förrätterna var en fiskcarpaccio. Den var sååå god! Även om jag misstänker att det fanns inslag av Crabstick i själva skivorna. Men det spelade inte så stor roll! En tallrik fylld av tunna, tunna fiskpatéskivor med rikligt med olivolja över. Därefter ett något för fylligt lager av ruccola. Därefter en mumsig, delad havskräfta och lite citron att pressa över.

Den andra förrätten var en svampravioli med bacon. Även den mumma, tyckte maken, tyckte jag (som tjuvsmakade) och vår son (som ännu inte fått sin mat och ville ha något, utöver oliverna, att tugga på). Jag kände att jag dragit vinstlotten.

Min son valde helt själv - via tankeöverföring till mig - en spagetti bolognese. Den var STOOOOR för att vara barnportion. Det var en vuxenportion, helt enkelt. 65 spänn var ett klipp, om man räknar kilopris. Nu åt han ju inte såvidare värst mycket i alla fall. Eller - han åt väl hälften... Det andra barnet åt den genuint italienska delikatessen "pomfritt med köttbullar och ketchup" - vilket var ett nerköp. Det såg ut som mamma Scan med lite för hastigt tillagade Felixfrittar.

Till huvudrätt åt jag en mixad fiskgrill. Och det var MYCKET! En ganska rejäl kotlett med tonfisk. Någon odefinierbar vitfisk. En havskräfta. En jätteräka. En laxfjäril. Och massa grönsallad. Och en rejäl mängd aioli. Mycket gott. Grillat gott.

Helt klart var den där söndagsmiddagen värd sina tvåhundranågonting... Tvåhundratio ungefär.

Maken åt en saltimbocca (?) som han erkände efteråt var... sådär. God men inte mer. Jag vann alltså söndagsmiddageracet. Moahahaha.

Blivande svägerskan åt en pasta med musslor. Den SÅG god ut i alla fall. Riktigt generöst med blåmusslor och en doft av vitlök. Pappas sambo käkade ravioli som såg mae mumsig ut. Systerdottern fick ett långtradarlass lasagne. Hon verkade nöjd, den kom med en tomatsås som luktade tomatsås och det fanns gott om bechamell som kladdade runt. Den var varm. De hade ju inte fläskat till med söndagsmiddagen, de. En vanlig varmrätt ligger på mellan 130 och 200 spänn - och det tycker jag väl är rimligt?

Min son avslutade med en glass. Tre kulor, jordgubb, choklad och någon sorbé. Frostade jordgubbar. Druvor. Vaniljrån. Jag blev avis.

Måltidsdryck? Jag var på Pasta +. Det finns bara ett alternativ. (När man är lite lätt bakis, för det första, det bara är sen eftermiddag, för det andra, och man sitter och skall vara seriös och familjig för det tredje...) Pellegrino. 34 spänn för en flaska - men det får det vällan vara värt. Med tanke på att de tar tio spänn för ett glas kranvatten så är det ju inget att gnälla om.

Jag var så imponerad av min son! Han var nästintill exemplarisk. Eller, man får väl uttrycka det såhär, han var så exemplarisk som en 20-månaders kan vara på en resturang. Han spillde lite. Han gnällde någon gång. Men han var vid gott mod och social och skämde inte ut sin mor. Tvärtom gjorde han sin mor stolt där han satt, utan att protestera allt för mycket, i en barnstol (det vägrar han ju göra här hemma) och petade i sig mängder av pasta med ett relativt gott bordsskick. Och - han satt så att han såg SPÅ-AGN i princip hela tiden. Och BUSCH. Och en och annan Loco Lycka!

Såklart blir det ganska trist för en liten kille att sitta still i över en timme, och såklart blev han lite halvkinkig mot slutet, men han avslutade sitt resturangbesök med ett leende och innan han förvandlats till en sådan där gapig och skrikig unge som man vill slänga hårda och tunga vaser på när de sitter vid bordet brevid och man själv vill käka lite gott och prata med sitt sällskap.

Nöjd, är väl mitt omdöme av dagens krogbesök. Nöjd. Och jag skall inte glömma bort att Pasta + finns någon mer gång.