Baby och Barn och Ballong

Min plan var att gå ensam på Baby- och Barnmässan i lördags förmiddag. På grund av helt oförutsedda händelser (ett överintag av alkohol under fredagsnatt samt ett behov av städning inför moderns och hennes make, samt naturligtvis VALPEN) så blev det inte så


Hela familjen Lycklig gick dit tillsammans idag istället.


Och det var såååå kass. Helt kass. Eller i alla fall nästan. Hade jag gått ensam så hade jag tågat ut till entrén och krävt mina penningar åter. För det var bara hemförsäljarföretag och några få försäkringsbolag och Fisher Price där, ungefär. Men ANTON hade kul. För det fanns bollbad. Och trampbilar (jättefina iofs, men nu har han sin Bobbycar och vi har en lägenhet som inte är lämpad för en jättetrampbil). Och Radioapan - som flirtade med just MIN son. Och en banan i Pyjamas. Och lite andra stora nalledjur som sprang runt. Och så...


BALLONGEN.


En silvrig ballong som min son blev överlycklig över.


Hur mycket älskar han sin ballong?

Så här mycket.

Han var inte fullt lika nöjd fem minuter senare när jag påtalade säkerhetsrisken att sova med en ballong med snöre. Dessutom påtalade jag att om man kramar en ballong tillräckligt mycket och biter i den lite för ofta så är det inte så mycket ballong kvar. Därefter tog jag mitt föräldraansvar och befriade hans lilla fängelse från ballongen. Då blev han putt på mig. Mycket putt på mig.


Därefter låg han glatt och babblade i sin säng, jag hörde honom så sent som fem minuter sedan. Han babblade om sig bA - lång. Jag blev lycklig, ty han är lycklig.


Hoppas det finns någon gas kvar i ballonghelvetet i morgon när han vaknar. Och i morgon när han kommer från dagis.