Problem med bilen

GAAAAAAAH.

Jag har hållit mig länge för jag vet att du tycker att det är jag som har felfelfel och alla andra har rätt. Jag har bitit mig i tungan, i handen, i kragen på min jacka. Jag har hållit käft.

Men nu är jag på Falling down-nivå.

Idag går det inte längre. För mycket har byggts upp, bara under dagen, och lagt sig som ett tjockt täcke på min redan alltför aktiva frustration. Så - håll i hatten!
(Och minns, kära du, att det ÄR JAG SOM HAR RÄTT OCH ALLA ANDRA SOM HAR FEL!!!)

VAD I HELVETE ÄR DET FÖR PAPPHJÄRNOR, JULNÖTTER, PUCKON som kör RUNT i den här förbannade stan? VA?

I morse, klockan kvart i åtta startade det. Jag skulle ut från parkeringen. Det är inte lätt att komma ut från parkeringen i rusningstrafik om inte någon snäll typ, som ÄNDÅ STÅR OCH VÄNTAR VID RÖDLJUSET låter en komma in.

Gör någon det?

NÄ. Ty det skulle ju innebära att de antingen hamnar BAKOM ytterligare en bil, ALTERNATIVT tvingas lossa på kopplingen och köra fram ett par meter. Nä, låt istället lilla mig som skall lämna barn på dagis innan klockan åtta stå och vänta, och vänta och vänta. Det är logiskt. FÖR UTVECKLINGSSTÖRDA.

Lämnar barnet på dagis och skall ta mig ut på E6. Det är i teorin ganska enkelt. Håll jämn hastighet, blinka snällt, växla fil. I ALLA FALL OM MAN KAN KÖRA BIL. Men ack och VE om man släpper in någon! I morse var det så fiffigt att en person skulle köra av vid Liseberg och ville byta till min fil. Jag ville byta till hans fil. Vi låg jämsides. Mitt biluppdrag var, förutom att byta fil, att komma UPP i hastighet. Hans uppdrag, förutom att byta fil var att gå NER i hastighet. Nu var det ju dock morgon, gudbevars, och död åt den som inte ställde sig på bromsen för att släppa in fanstyget i min fil. Det vill säga mig. SÅ JÄVLA KORKAT. I en split second var jag såååå nära i att skita i att vara mr NiceGuy och bara göra vad bilskolan skulle sagt åt mig om de sett situationen - hålla en jämn ökning av takten, INTE tokbromsa för att släppa in den dumdumjävla BMWn så att även han var tvungen att fortsätta mot Mölndal. Men, nä. Jag bromsade. För att få i princip starta bilen från stillastående.

Och jag vet. Det ÄR 70 på en del av sträckan. Det är därför helt ok att köra i 70. Därefter börjar 90-sträckan, om inte den röda skylten säger något annat. Men, om man nu MÅSTE köra i 70 resp. 90, vilket är heeeeelt ok, för det är lagligt och fint - KAN MAN INTE GÖRA DET I LÅNGSAMTKÖRARFILEN?

Vad, jag frågar VAD är det som gör att man känner en brännande längtan att man MÅSTE köra om det framförliggande fordonet, som framförs i hastigheten 89,5 kilometer i timmen när man själv VÄGRAR att gå över nittigränsen? VA? I FUCKING RUSNINGSTRAFIK, DAMMIT!

Och, om man ser en polisbil, i detta fallet närmare bestämt en risig piketbil som uppenbarligen fraktat folk till eller från Sagåsen, vad, säg mig VAD i trafiklagstiftningen säger att man måste sänka hastigheten från de lagstadgade nittio kilometrarna i timmen, eller för den som kör i fortkörarfilen från de icke så lagstiftade hundratjugi kilometrarna i timmen TILL FUCKING 70? VA? Vad förväntar sig folk? Att de skall stannas av ordningsmakten som är ute på ett HEEEEELT annat uppdrag bara för att få guldstjärnor för varenda ynka kilometeritimmen de ligger UNDER hastighetsbegränsningen? Ett "Nejmen, hurvardethärdå? Jag kunde inte låta bli att undgå att märka att du körde som ett praktexemplar av en 153årig, blind pensionist. Som tack för visad hänsyn i trafiken önskar vi inom Rättsväsendet uttrycka vår fulla beundran".

Om det är det folk förväntar sig, så NÄ. Det kommer inte att hända.

Det finns vissa regler man kan hålla sig till. Regler som är accepterade av den civiliserade delen av samhället:
1. Om du VÄGRAR att köra en endaste ynka meter för fort - se till att släppa förbi de som vill använda forkörarfilen till det den är byggd för - att köra fort. Hur fort skall du bara skita i.
2. Håll avstånd om du vill köra fortare än den som kör för fort i fortkörarfilen. Vi är familj. Vi tar hand om varandra. Vi går in i snigelfilen när vi kan. Tills dess - chilla!
3. Polisbilar som är ute och kör kanske, vid NÅGOT tillfälle är ute för att bötfälla de som syndar. Men oftast inte. Oavsett vilket så är det INGEN som bötfäller dig för att du kör i laglig hastighet. Jag lovar. Dessutom är det INGEN ambulans, brandbil, kustbevakningsbil eller annan bil med rätt att sätta på sirener som tar upp sin lilla radio och anropar insatsstyrkan om du råkar köra lite för fort. Eller ens lagligt. Jag LOVAR.

Så - jag kom in i stan. Jag vet inte vad det är för spännande event på stan idag, men parkeringar, det fanns det inga. Däremot fanns det massa pappskallar som inte bor i stan som ville parkera på Heden. De kan inte reglerna och de blir sura på de som kan reglerna för hur man väntar på parkering på Heden. (Detta vet jag tangerar ett ämne på en annan eminent blogg denna dag - men likväl) Detta innebär BLAND ANNAT att man, i sin urskiljningslösa paranoia att bli omträngd i jakten på parkering att man sonika STÄLLER SIG PÅ INFARTEN för att förhindra att någon annan kör in på parkeringen. Vilket gör att trafiken stannar helt. När någon vis person tillsist ställer sig på tutan möts den personen av ett vänligt finger. Detta var situationen när jag äntrade Engelbreksgatan idag.

Eftersom klockan var nästintill sex så tänkte jag att jag kunde ställa mig på gatan. Det är ok efter sex om man har boendekort. Problemet var bara att det inte fanns några parkeringar på gatan heller. Efter tio helt miljömotiverade varv (man kan ju inte omotiverat stanna...) runt byn så tänkte jag att jag får väl ställa mig där det är stoppförbud fram till sex, dårå. Inte skulle väl en lapplisa komma på idén att lappa någon med boendekort fem minuter i sex i en situation där det är helt uppenbart att det inte finns några andra tillgängliga parkeringar?

Jag parkerade. Det tog lite tid. Fickparkering och jag är inte bästa polare. Då såg jag en lapplisa som stod vid hörnet Engelbrektsgatan/Hedåsgatan. Jag tittade på klockan. 17.56. Fyra minuter. Hon lappar inte. Hon hinner inte ens FRAM till bilen på fyra minuter, tänkte jag.

Lapplisan försvann bakom skyltfönsterhörnet. Jag såg henne inte. Så jag packade ut mina grejjer och började gå mot mitt hem.

Du kommer inte att tro mig. Jag trodde inte mina ögon, goddammit. Det var det första jag sade när jag kom hem till min make och min dödsjuka son. Ty det var det SJUKASTE jag någonsin varit med om!

Tanten såg att jag lämnat bilen. Hon började SMÅSPRINGA mot den. Jag, som hade kommit några meter när jag insåg att det inte var en vanlig P-bot, utan en "Dustårdärdetärstoppförbudbot" slogs av tanken att här väntas det inte några mercyminuter, inte. Det är hardcore som gäller. Jag har stannat bilen och jag har lämnat bilen ett par minuter innan det är ok. Hon har full rätt att lappa mig.

Jag småsprang tillbaks till bilen. P-lisan knappade in. Jag var ju tvungen att nästan runda bilen för att kunna slänga mig in i förarsätet och starta bilen. Kärringhelvetet, som nog är yngre än mig, stannade förtretat i mitten av gatan. Tittar på mig. Och går tillbaks i den riktning hon kom ifrån.

Ja. Jag VET. Jag hade stannat bilen där det är stoppförbud för annat än lossning och lastning. Jag hade fel. Hon hade rätt. Men det var ju knappast så att det stod 28 lastbilar bakom mig för att lossa och lasta massa grejjor på de, nu mindre än, fyra minuter som återstod innan jag kunde stå på platsen helt legitimt...

Nä. Lapploellan ansåg att det var en bra idé att min bil framfördes ytterligare ett varv runt kvarteret. Så jag körde ytterligare ett varv runt kvarteret. När jag kom tillbaks till samma ställe så var klockan 18.01, men en annan bil var ifärd med att parkera på min tilltänkta plats.

Förra veckan ösregnade det när jag kom åkandes. Bilar stod på kö på Heden så det var gatan som gällde då också. Men, tänkte jag, jag hade TUR. För där fanns en plats ledig! Tjoho!

Några lapplisor höll som bäst på att gå ronden. Jag såg dem och jag började parkera. En lapplisa ställde sig vid framdelen av min bil och blängde. Jag log mot henne, för mot bättre vetande inbillade jag mig i två sekunder att hon tänkte hjälpa mig med parkeringen, typ. Önska mig en bra dag, typ. Så fort jag vridit om startnyckeln så flög hon emellertid fram med en ilsken min.

"HAR DU HANDIKAPPKORT" fräsvrålade hon. Otrevligt som satan.
"Eh" sade jag, helt frågande, "Nä"
"DU KAN INTE STÅ HÄR" fräsvrålade hon vidare och ögonen höll på att poppa ur huvudet på henne av felparkerarilska.
Jag var helt ställd. Jag har stått där MASSOR av gånger utan att få lapp.
"Jasså" sade jag bara.
"SER DU INTE SKYLTEN" fräsvrålpekade kärringen och pekade mot min bakre kofångare. Jag fnissade till.
"Nä" sade jag. "Den är vänd åt fel håll". Ja, jag vet. Men vad fan skulle jag SÄGA? Klart att jag såg en skylt. Men inte vad som stod på den.
"Det här är en HANDIKAPPARKERING" tjöt p-lisegestapovakten.
"Oj" sade jag. Vänligt. Jag var vänlig hela tiden. För det finns inte så mycket anledning att inte vara det när man talar med en person som har makten att lappa ens bil, på rätta eller felaktiga grunder.
"Men det har det inte varit länge, va" frågade jag. Intresserat. För, jag lovar, jag har stått där massor av gånger.
"JO" vrålade kärringen. "900 kronor" sade hon därefter.
"Men...." sade jag, "Den måste vara relativt ny" sade jag. "Jag har stått här MASSOR av gånger och inte fått någon lapp"
"SEDAN MITTEN AV FEBRUARI I ALLA FALL" fräste kommunens lilla charmtroll. Det var väl förmodligen då hon fick sin runda. Alternativt då skylten kom upp. "900 KRONOR" fräste hon vidare. "SÅ JAG FÖRESLÅR ATT DU FLYTTAR PÅ DIG NU"

"Det låter som en god idé" sade jag klämkäckt och tänkte att good relations, det är viktigt det, så jag avslutade samtalet genom att säga "Tack så JÄTTEMYCKET att du sade till istället för att bara lappa mig". För det menade jag. Det var ju skithyggligt, särskilt i perspektiv till det som hände idag. Kärringen svarade mig dock inte. Hon bara gick.

Så förbannat onödigt otrevligt. Tanten gjorde mig en tjänst. Hon sparade mig 900 spänn. Hon var snäll. Jag hade varit på såååååå gott humör om hon inte hade varit så vansinnigt otrevlig och fräsig. Jag hade varit sprudlande glad och positivt inställd till dessa gatans riddare, dessa sanna upprätthållare av god ordning. Nu, och särskilt efter incidenten idag, så undrar jag om de har NÅGRA vänner överhuvudtaget. Och om de förtjänar dem.