Jag har just lyckats åter igen.
Jag gjorde en gryta till kvällsvard. Oh vilken gryta. Vi snackar gryta. Gryta med stort G. God gryta. En gryta att tråna efter. En gryta som generationer kommer att tala om. Eller skulle i vart fall ha gjort om det var fler än jag och Heinz som åt av den. Den var så god.
Vad är hemligheten, säger du. SÄG vad hemligheten är!
Jordärtskocka är ett svar. Naturligtvis blottlägger jag det faktum att jag icke är en kulinarisk expert, att jag icke behärskar de kunskaper som behövs för att utan jordärtskocka skapa mästerverk, men ändock. Jag är tvungen. Sanningen är mitt kall.
Och - det måste jag ändå understryka - bönorna jag hade i var egenodlade.
Men jäklar i min lilla låda. Det var en mae god gryta.
2 kommentarer:
Mmm, åt ugnsbakad jordärtskocka i helgen. Enkelt och muschigt. Och relativt billigt. Jag vet inte hur jag ska orka få till odlingarna i år, men man kanske skulle ha en tunna med skockor...
Jag fattar inte varför jordärtskockor inte äts som godis.
Om du skippar tunnan så kanske de kan konkurrera ut din kirskål? Se det som en positiv sak. Och som en garant för livslång tillgång till världens godaste rotknöl!
Skicka en kommentar