Jag skulle ta en öl i fredags. Egentligen skulle HEINZ ta en öl med sina arbetskamrater, men han orkade inte och vips så kunde jag kila iväg och ta en öl.
Jag tog en öl.
Jag tog fler.
Vettefan hur många öl jag slaskade i mig. Därefter gick jag på Kaprinuchkan. (Ja - jag är medveten om att jag inte kan stava till det. Jag är däremot imponerad över att jag kunde uttala det)
När jag vinglade hemåt ett par timmar efter att jag skulle ha varit hemma om jag var en ansvarstagande moder, och därmed ytterligare ett par timmar efter det att jag lovat min make att jag skulle vara hemma (en öl tar ju max en timme...) så var min mage så tom, så tom.
Alltså kilade jag in på kebaben vid Avenyn. Där har man ju ugglat en del i sina dagar, får man ju säga... Men det var ju ett gäng år sedan.
DÖM om min förvåning när bruden bakom kassan var samma brud som stod bakom kassan för alla år sedan. Döm VIDARE om min förvåning NÄR HON KÄNDE IGEN MIG! I kid U not - det är minst två år sedan jag var där senast, och DÅ var hon inte där. Så, låt mig gissa att jag inte har sett bruden sedan fyra fem år tillbaks. Verdad.
"HEEEEEEJ" sade hon, som om vi vore gamla vänner.
"HEEEEEEJ" sade jag. Lite mer släpigt, I´m sure, men det berodde bara på Kaprinuchkan. Glad var jag.
"Det var länge sedan" sade hon.
"Jaaaaaa" sade jag.
Jag tog min Istanbul med feta och vinglade hem med min lilla påse över Heden. Helt klart kände jag mig förtappad. Hur ofta måste man bevista ett kebabhak på fyllan för att sätta sådana spår att man blir ihågkommen genom ett halvt decennium?
3 kommentarer:
Du och jag var ju där, för max ett och ett halvt år sen.
Ja, det var den gången som jag var där senast - så ok, då. Ett och ett halvt år sedan. Annars hade det ju varit tragiskt, mht att jag för två år sedan var på tjocken ganska rejält.
Men för TVÅ och ett halvt år sedan var vi på kebaben på Järntorget - fattar du att det är TVÅ och ett halvt år sedan?
Näääää. Inte är det TVÅ och ett halvt år sen??? Herregud.
Skicka en kommentar