Klimatflykting

Igår började det regna. Det fortsatte idag.

Igår gick jag och sonen, som annars klättrar på väggarna i den lilla tvlösa stugan, på promenad. Han hittade världens största vinbärsbuske. Igen. Han har väl hittat den sisådär tusen gånger innan.

Jag hittade ett körsbärsträd. Det var uppenbarligen inte SÅ många som hittat det före mig.

Sonen hittade en vattenpöl. Den satt han i, länge och väl.

Idag spöregnade det. Det ÖSTE ner. Det regnade så jäkligt att katterna inte ens ville ta en morgonpromenad på den av tak täckta uteplatsen.

Maken beslöt att vi skulle ta en bilutflykt. Han tror inte att jag fattade att han ville ta en utflykt ner till Apelviken för att titta på vindsurfare och vågsurfare och vågor. Jag fattade. Han tror att jag gick på den lätta luringen att vi skulle åka och se om någon bonde vägannonserade efter matjord till mig. Jag vill inte krossa hans hjärta. Jag gick inte på den.

Nåväl. Vi kom fram till ett spöregnigt och vindpinat Apelviken där strandkrogen Solsidan öppnar först 14.00. Vi häpnade.

Jävligare väder har sällan skådats i Sverige i juli. Vi slet barnet ur bilen, för nu skulle det upplevas vågor och vind!

Barnet hade inga stövlar på sig, för de hade blivit våta på förmiddagen. Inte heller regnbyxor. Min regnjacka har en trasig dragkedja och går inte att stänga. Makens vindjacka är inte hundra vattentät. Vi stod och såg och blev våta. Jag blev supervåt. Maken blev supervåt. Sonen blev supervåt. Jag och maken var imponerade över vädret. Sonen var inte SUR men inte alltför positiv. Vi beslöt att gå till bilen.

Då dök en man med Hallands Nyheter-logga på sin insladdade bil upp. Han hade en vindjacka där det stod Hallands Nyheter på. Han hade en stor kamera med sig. Jag drog slutsatsen att han arbetade för Hallands Nyheter.

Han verkade inte alltför imponerad över vädret och förklarade skyndsamt att han skulle göra en regngrej och att han sett att vi tittade på vattnet. Så han frågade om han kunde ta en bild på familjen. Jag undanbad mig men skuffade fram maken och sonen. Min son har ju tidigare fotograferats i ett reportage där den betungande PLIKTEN skulle illustreras av ett barn som plumsade runt i isvakar och fadern får stå brevid och lida. Nu tyckte jag att det ju kunde vara en tanke att min son skall illustrera det bistra sommarvädret, svenskarnas eviga lidande...

När mannen med Hallands Nyheterjackan fotograferat färdigt bad han om namn på de förevigade. Maken svarade lydigt. Därefter fick han frågan om var han bodde.

Jag vet inte om du minns det - men min make underströk vikten för mig att INTE säga att stugan ligger i Kärradal, för då kommer the true locals att bli förnärmade. Men när han fick frågan så svarade han:

"Vi har stuga i Kärradal"

Det kanske var vågorna och vinden och hans självbedrägliga surfego som gav honom modet.

Jag måste hitta någon som kan köpa en Hallands Nyheter åt mig.

Nu skall jag sätta mig och sortera de bilder jag tagit på Buena Vista Social Club!