För alla och envar är det ju övertydligt att planteringen hyser en ormbunke och en lupin. Jag hävdar att det även finns röda vinbär (se till vänster). Min syster hävdar att jag har fel. Onekligen finns det hallon.
Se själva. Prima hallon - flera stycken har avnjutits. Kanske inte tillräckligt för att ställa sig på torget för att sälja sylt, men tillräckligt för att man skall oroa sig för att sonen skall stoppa en geting i munnen. Häcken till grannen är också ganska befolkad av hallonplantor. Häcken är för övrigt en sådan där vinbärswannabehäck, där bären är ätbara, men inte särskilt goda. Jag fattar inte logiken. Varför plantera något som ger bär som man inte vill äta? Det enda som händer är att GETINGARNA vill äta. Och getingar, det gillar inte jag. 
Bakom huset så finns det HUR MYCKET blåbär som helst. Här skulle jag, om jag vore lagd åt det hållet, kunna ställa mig och sälja sylt på torget för att försörja mig. Nästa år, kanske... Det är ganska gott med blåbär. Bakom huset finns också ett vildsmultronställe. Dessvärre var bären övermogna nu. Men NÄSTA år!!! (Tills vidare får sonen nöja sig med det nyss planterade, av min fader givna, smultronbeståndet som lär bära frukt om en vecka eller så)
Det är inte MÅNGA svarta vinbär på världens mest patetiska och ynkliga svartvinbärsbuske. Men några är det. .
Vidare finns det massor av rönn på tomten. Det kan man ju göra gelé av, har jag hört. Det kanske man skulle prova?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar