Jag har ta mig tusan ingen bebis längre. Anton går sex steg i stöten OCH han blir förbannad när man säger till honom att inte gegga i blöjhinken.
Han kom och hälsade på mig idag när jag grävde och grävde och grävde (och räfsade) och brände mig i solen. Anton gillade livet på landet, skarpt.
Jag är röd, men har en välansad odlingslott. Jag har köpt blå kongo och mina kronärtskockor lever fortfarande - i alla fall fem styck. Mycket väsen för liten ull...
Linda... Du måste läsa Linda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar