Separation!

Nu är det slut. Färdigt. Vi skall gå våra skilda vägar. Vi har alla vetat att det ligger på lur, sååå länge, ja, egentligen sedan nyårsafton när det stod klart att det bara var fråga om tid. (Det var ju då han flyttade in - "temporärt") Men nu... Hans har städat och fixat och flyttat hela dagen igår, och delar av dagen idag.

Anton har sitt eget sovrum.

Ja, han får ju även i fortsättningen dela det med en surfbräda, tre skateboards samt en tramporgel, men ändå. Det ekar redan tomt i mitt sovrum. Det enda som minner om den tid som flytt är hans vagg-täcke, som av någon outgrundlig anledning legat under spjälsängen. Och lite dammtussar som även de effektivt dolts av barnets säng.

Vi får väl se hur jag sover i natt.

Jag KAN inte slita mig från Lindas blogg. Den är för bra för att vara sann.

I övrigt inte något nytt, om man undantar massa Antonrelaterade ting, men de är lika trista för min omgivning som mitt katt-mässande. Han åt köttbullar idag. Som jag hade gjort. Han petade i sig alla köttbullarna rakt av, struntade högeligen i ärtorna, bönorna, morötterna och blomkålen och potatismoset fram tills varenda liten smula köttbulle var slut på tallriken. Först då högg han in på - blomkålen. Märkligt val, och det varade inte så länge. Jag förmodar att han lyckades dra i sig 75 g kött, en liiiiiiten potatis och två, tre matskedar grönsaker. Plus en deciliter persikopuré och fyra majskrokar och en munfull med Oatly.

Sade jag hur det gick hos BVC häromsistens? Istället för den vanliga BIV:en och BIS:en så visade det sig att sonen gått upp 50 gram på två månader. Femti gram. En kvarts chipspåse, alltså. Men han hade växt två centimeter. Det är i sanning ingen hulk vi har här hemma. Igår tog vi ett kort på honom när vi irrade runt på mässan. Felklippt, mager, men ack så glad. Och världens sötaste barn.

Så har han åkt rutchkana idag, borta vid näckrosdammen. Min son var såååå lycklig, det strålade fullkomligt om honom. Och så har han kollat påskliljor för första gången i sitt liv. Och så har han gungat en hel del. Och krupit i sanden, med vantar på. Han vägrade krypa i gräset utan vantar. Det var läskigt på något sätt. Spännande, som du hör.

Hellström?