En spillra av en människa

Heinziman har rätt - jag är fullkomligt inkapabel att ta hand om mig själv.

I morse så vaknade jag vid åtta. Bestämde mig för att somna om. Om man nu är barnlös så är man. Det är tyst på morgonen, ingen skall ha gröt och jag får sova om jag vill sova. Då skall jag sova.

Om inte Ellis vill annorlunda, och det vill han, emedan min tjocka buffliga dampkatt, som tycks hata min son, nu verkar förgås i hans frånvaro. Katten är dampigare än någonsin. Det kan ju i och för sig-- FAN NU KLÖSER HAN PÅ BARNVAGNEN, hang on-- det kan ju i och för sig vara Heinziman han saknar också, vad vet jag. Men han började vråla klockan åtta och hoppa på dörrhandtaget och bete sig så extremdampigt att jag var nära att strunta i att betala femhundra spänn till veterinären och göra processen kort alldeles själv. Som tur var var jag alltför trött för att göra någotdera. Jag blockade mig själv mentalt och försökte somna.

Lyckades jag? Nja.

Eftersom Ellis var psykotisk och Esther lika så och Emma inte fanns i mitt ansikte så började jag ana oråd. Hade Emma fått en hjärtattack och dött? Låg hon någonstans med huvudet fastklämt i en plastpåse och höll på att kvävas till döds - var det DÄRFÖR de andra två betedde sig illa? Egentligen vore det mer logiskt. Både Ellis och Esther hyser ju öppna antipatier för min son.

Masade mig upp och började leta efter min gamla honkatt. My pride and joy. Min bästa polare. Min favvohårboll. Klockan åtta söndagen den 6 juli skulle vara förevigt etsat i mitt sinne - det skulle vara tidpunkten då jag låtit min gullegumma försmäkta i en tvättmaskin som råkat stänga sig själv....

"EEEEEEEEEEMMA" ropade jag och gick mellan rummen. Ingen Pemma syntes till. Mitt hjärta bankade. Hon var borta. Hon var död. Och det var mitt fel.
"EEEEEEEEMMA" ropade jag. "Emmaemmaemmaemma, var ÄR du tjejan"
Ingen Emma kom fram. Hade jag sett henne igårkväll efter jag kom hem? Ja. Var alla fönster spärrade från insidan? Ja. Var dörren låst, så att det inte var så att Ellis öppnat dörren, gått på promenix tillsammans med Emma, tröttnat och gått hem och Emma hade inte hunnit in innan någon välmenande granne stängt dörren? Ja. Var hon i någon garderob? Nej. VAR ÄR PEMMA?

I Klantons säng. Djupt deprimerad.

Så jag lullade runt i lägenheten i nattlinne ackompanjerad av tre deppiga och neurotiska katter. Jag visste att jag var tvungen att ta mig i kragen. Brussla tansingarna. Få på mig kläder. Jag ställde mig på vågen innan jag skulle ta mig i kragen. Jag hade gått upp ett kilo.

Jag rasade ner i soffan och kollade på ytterligare ett avsnitt av någon dålig sitcom på trean. Jag skulle till lotten... Vid halv elva började det bli akut. Då drog jag av mig nattlinnet, tänkte att jag skiter i duschen eftersom jag ju ändå skulle jorda ner mig, borstade gaddarna och kände att jag var hungrig. Inte lite lätt hungrig. Jag var H.U.N.G.R.I.G.

Men skafferiet var tomt. Tog en kopp kaffe och kände mig gråtfärdig. Kaffet var dessutom alldeles för varmt.

Vid tolv satte jag mig i bilen. Den där cykelturen jag planerat - glöm den. HUNGRIG. Tänkte att jag kör in till Preem. Färdigmacka. Typ BLT. Och lite köpekaffe. Kunde vara nice att börja en hård odaldag med en juste och kaloririk brunch, tänkte jag.

Det fanns inga mackor på Preem så jag sket i kaffet också.

Uppe på lotten stod en man med blomsterkrans i håret. I ett partytält.
"hejhej" sade jag glatt och hastade förbi, och förbannade min otur. Jag hade planerat att få lite sol på min likbleka torso. Jag behöver lite sol på min likbleka torso. Det finns dock inte en chans att jag visar min likbleka torsos alla valkar för en jubilar och hans säkert tjugi gäster som partade tio meter ifrån min lott.

Jag var HUNGRIG så jag åt lite jordgubbar och ett par sugersnaps. Sugersnaps är, som du vet, ett mer fancyschmancy namn på sockerärtor. Det fanns ganska gott om sockerärtor.

Jubilaren har hjälpt mig med att trimma min gång ett gäng gånger. Jubilaren är snäll. Jag funderade på hur jag, iklädd Haglöfsshorts och ett alltför litet linne, smutsigt hår i tofs och fullkomligt osminkad och lite lätt stinkande, skulle kunna framföra mina gratulationer till vad det nu vara månde. Det var ett olösligt problem så jag gick på mina ogräs med frenesi.

Då kom jubilaren och sade att han skulle känna sig hedrad om jag ville vara med och dela hans 75årsjubilarande. Jupp. Hedrad var ordet han använde. Hela min själ skrek "nejnejenejNJET4fucksake, NEJ", men mina läppar sade "JA", för hur kan man säga nej till någon som skulle känna sig HEDRAD av ens närvaro? och vips stod jag i ett partytält med massa folk som jag inte kände.

Jag tackar min odlande lottengranne. Min odlande lottengranne fyllde mig med soppa till förrätt där ingredienserna kom från egen odling. Därefter en fantastisk potatissallad med sugersnaps, rädisor och ärtor, allt utom den lilla gnutta wasabi som gjorde den extra fantastisk, var home made, dessutom en massa röror, getost, grillspett, och då snackar vi en sort med sataykyckling, en sort med kött och en sort med grönsaker samt grönsallad. Tomaterna och paprikan var köpta, erkände värdinnan lite generat. Därefter var det honungsmelon och röda vinbär. Sedan kom kaffet och tårtan. Till detta kunde jag, om jag hade velat, dricka ofantliga mängder alkohol, emedan det trugades och bjöds, men jag körde ju bil.

Jag tillfrågades om vart Klanton var och jag fick tillstå att jag sänt iväg honom med fadern. Tanterna suckade djupt av medlidande. Farbröderna såg på mig oförstående. De andra småbarnsmödrarna spärrade upp ögonen av avundsjuka. De andra småbarnsfäderna tog sig en snaps.

Jag ursäktade mig efter två timmar och började jobba frenetiskt, ty regnet var på väg trodde jag. Jag plockade jordgubbar, vinbär, krusbär, jag plockade sugersnaps, gräslök, ruccola och andra salladssorter. Jag rensade, jag sådde mer ruccola, dill och plocksallad. Solen kom fram och gassade så jag drog fram slangen och jag vattnade. Jag hittade två nyckelpigor som jag satte på mina kronärtskockor, och de tycktes låta sig väl smaka av de äckliga lössen. Efter en kvart såg jag dock inte till nyckelpigorna något mer så jag duschade kronärtskockorna så noga jag kunde. Visserligen lär ju de där äckliga jävla lössen hitta upp igen, men med lite tur kanske någon av dem drunknade.

Kom hem och blev åter apatisk. Jag SKALL dock ikväll:
1. Göra fruktpaj. Med jordgubbar, röda och svarta vinbär samt krusbär. Ingen aning om hur en dylik paj smakar, och har heller ingen aning om vem som skall äta den. Jag får ta med den till jobbet i morgon. Mitt barn och min sambo är definitivt inte mottagare av denna delikatess. Men vad skall jag annars göra? Det är för små mängder att frysa in och jag orkar inte koka en liten burk med sylt... Ah, jag kanske framstår som en trevlig medarbetare med min lilla paj...

2. Göra en fantastisk wook med lammfärs, koriander, chili, vitlök, sugersnaps, gräslök och lök. Eventuellt fuskar jag lite och sätter i lite köpetomat också. Och limen har jag inte heller odlat själv. Ej heller risnudlarna. Men basen, stommen, i det hela kommer att vara egenproducerat. Jag hade tänkt att jag skulle göra en ljummen sallad med mina olika salladssorter, sockerärtorna och lammfärsen och en squash, men sqashen var inte riktigt, riktigt klar. Så min tanke var att jag skulle köpa en squash. Men jag glömde det.

3. Ge Pester en liten bit lammfärs med p-piller i. Det var ju hela anledningen till att jag överhuvudtaget kom på att jag skulle peta i mig någonting idag. Esther måste ha sitt piller.

4. Fylla i en anmälningsblankett till septemberutställningen för Pester. Jag har fått påminnelser. Inte en gång. Tusen.

Därefter måste jag sova, tidigt. Även om inte Heinziman är här och leder mig till sängs. Bilen står på gatan (thank U alla turister och Partillecupare) och måste flyttas innan klockan åtta i morgon.

Jag förmodar att jag kommer att ha energin till att... KANSKE ge Pester hennes piller. Vi får se. Jag skall NU gå och rensa bären. Tamejffan, jag skall klara alla tre punkter! Du skall få se! Jag behöver inte någon Heinziman eller något barn för att klara att föra ett drägligt liv! Närå. Watch me go!

(Och i morgon får en av mina väninnor barn. Med planerat snitt, därav att jag vet. Jag är lite förväntansfull.)