Linda Skugge. Vad fan är det MED människan?
Jag vet att jag upprepar mig. Jag vet att jag tjatar, men fanstyget GER sig aldrig!
Hur kan en person vara så in i märgen AVUNDSJUK, GRINIG, BITTER och TRÅÅÅÅÅÅKIG? Och förutsägbar?
Det började redan på Norrmantiden. Hua, vad alla människor med barn var VIIIIIIIDRIGA. Äckliga. Deras ungar sprang runt och skrek hela dagarna. Så gifte sig Lindapinda och skaffade 28 ungar på ett halvår. Hon övergick till att HAAAAAATA alla som inte hade barn. Och som yrkesarbetade. Och som hade någon form av liv. Hon hatade vidare alla andras ungar för de var snoriga och riskerade att smitta hennes Virconimpregnerade ungar med massa virus. Och Linda var den enda hårt arbetande mamman någonsin.
Sedan ville Lindas man inte ha henne längre. (Undrar varför?) Linda blev singel. Så nu hatar Linda alla med parförhållanden. Parförhållanden och välartade barn. Samt, naturligtvis, alla som är yngre än hon. Och äldre. Särskilt de som lyckas ha kul någon gång ibland. En ensamstående trebarnsmor kan inte ha roligt. De jobbar ihjäl sig. Och om de jobbar ihjäl sig (med att skriva krönikor i Stockholmsförort, eller som hon exemplifierar, som städare i Borås spelar inte så stor roll - just nu är det bara ensamstående trebarnsmödrar som är ok.) så är det mycket värre för dem än för alla andra som jobbar ihjäl sig. Så, för att exemplifiera detta så hoppar hon på den enda som hon vågar ge sig på - den enda som är lätt att slå ner. En ullig gullig harmlös bimbokanin med bedjande ögon och fluffig päls.
Ebba.
Ebba biter emellertid ifrån, det trodde man ju AAAAALDRIG. Möjligen slå någon verbalt med att skylla personen att inneha en Hennesväska av förra årets modell. Men nej, då. Hon konstaterar krasst att världen skiter fullkomligt i Bitterlinda och hennes tre ungar och förlupne make. Eller, det säger hon kanske inte. Men hon säger att det visst är jättestressigt att slurpa bubbel på Stureplan, fast man egentligen borde varit hemma och kollat kläder på nätet eller umgåtts med vänner och familj. Eller provat nya pjuks. Hon säger det inte särskilt vältaligt heller, men hon SÄGER det. Vilket förmodligen fullkomligt däckar Linda som inte hade förväntat sig någonting alls.
Det SKULLE i och för sig kunna vara två föredettingar som har kommit överens om att ha en offentlig beef för att ge sina bloggar en skjuts. Men det skulle ju betyda att Linda hade någon form av humor. Och det tror jag inte att hon har.
Ärligt talat - det där med barn och stress - är jag den ENDA som tycker att livet förvisso inte längre har tre minuter över till en själv, men att man för första gången i hela sitt liv får känna sig LUGN? Min son är bättre än Prozac. Han är tammefan bättre än Valium!
1 kommentar:
Hear, hear.
Skicka en kommentar