Köttskallar

Mat. Jag lovar.

Jag äter kött. Jag är karneval. Jag är tammefan ett stort jävla tivoli.

För något år sedan stod jag i kön på Konsum Avenyn, det var innan de byggde om och fortfarande var något annat än en svindyr kommunistbutik a la Moskva 1982, det vill säga de hade mer än ett varumärke att välja på i varje produktgrupp och innan de satte upp sina apskitdåligtkassa självbetjäningskassor som genom att kräva godkännande av personal som aldrig är närvarande när man skall köpa folkbärs gör att man stå och vänta i en rysk kö från -82. Nåväl, detta var på den gamla goda tiden och jag stod i en kö.

Bakom mig stod en stressad far med sin lilla typ femåriga dotter. Pappa skulle köpa stek till middag. En stor klump med misstänkt fransyska hade han lagt för sig i sin korg. Dottern klåfingrade naturligtvis i korgen och fann denna klump av kött.

"Det är BLOOOOOOOOOOD" vrålade hon.
"Mmmm" sade fadern förstrött.
"DET ÄR ÄCKLIGT" vrålade ungen.
"Nä" sade pappan, "du gillar ju kött"
"Inte med BLOOOOOOD i" vrålade dottern aggressivt.

Det är ok när man är fem år gammal och inte har sett en ko att man inte riktigt har klart för sig att en ko inte bara käkar gräs och mjölkas. Den är även en sak med blodådror och organ som man styckar upp lite hafsigt och slafsigt och så kommer det just BLOOOOOD. Och BLOOOD finns i ådror. Av mindre och större sort.

Det är ok när man är fem år gammal att man inte riktigt har kläm på det där med att blodfritt kött blir ganska torrt och tråkigt, för att inte säga grått. Fine.

Det är inte heller förvånande att folk orkar gnälla på skolmaten. Detta är lika naturligt som att solen går upp på morgonen. Två saker är alltid konstanta - det höga skattetrycket (hos vuxna) och den dåliga skolmaten (hos de som går i skolan. Särskilt de som går på gymnasiet).

De puckade köttskallarna som fått mig att härskna till som en gammal biff i sommarsol finns här.

Det finns två omständigheter som förvånar mig det yttersta.

1. Att gymnasieelever i detta ack så upplysta land fortfarande inte har lärt sig det där med att en ko inte bara är ett fyrbent djur som glatt mumsar gräs medans hon mjölkas av Heidi och skrattande fryntliga bönder med mjölkmusche utan de även är leveratörer av det vi kallar kött. Kött utgör alltså en del av den där kon. I kon finns det en massa saker, förutom muskelfibrer. Typ senor. Typ ådror. Brosk. När man har hackat upp kossan och sålt klumpen av fransyska och kotte och oxfilé till stressade pappor som har att förklara varför det är blod i klumpen för sina små femåriga döttrar återstår en del grejjer kvar av kon. Dessa görs det kebab av. Och korv. Och köttfärs. Och hamburgare. Och annat som köps av gymnasieungdomar. DESSUTOM så görs det grytbitar. Och strimlat kött. Grytbitar kanske inte svenska gymnasieungdomar har hört talas om, vad vet jag, men de är ganska användbara om man tillexempel skulle gå bananas och göra något annat än köttfärssås. Typ gryta.

Och - i dessa grytbitar finns det rester av kon. Inte bara muskelfibrer utan också andra ganska vitala delar av en levande ko. Ådror. Senor. Tillexempel. Inte så mycket. Men det förekommer.

Och - när skolkök skall köpa kött så köper de gärna grytkött. Ergo - det finns senor och ådror i köttet ibland.

Del av en ko. Jag lovar.

(De skulle ju kunna köpa färdigburgare och färdigkorv och köttfärs också. Och det klart - då skulle ingen slug gymnasieungdom kunna klura ut att det i lunchen fanns ådror och senor och brosk och BLOOOOOOD.)

Dessutom gnäller de små liven över att de får pröjsa sjutton spänn över sin måltid. Vänta bara, säger jag. Om en sisådär tio år när ni har genomfört hela er utbildning så får ni betala 75 spänn för motsvarande lunch. DÅ kan ni gnälla.

Detta vet uppenbarligen inte svenska gymnasieungdomar, och jag häpnar av förvåning.

Det andra som förvånar mig är att inte vår journalistkår har upptäckt det där sambandet mellan ko och ådror. För de rasar något så inihoppsan och sätter in det i sin tidning. Hu och fy. Har ni hört något så makabert? BLOOOOOD i KÖTT? Äckligt. ÄCKLIGT, I say.

VILL NI INTE HA BLOD OCH ÅDROR OCH SENOR I MUNNEN -ÄT INTE KÖTT DÅ, PUNDHUVUDEN! (Det är dessutom bättre för miljön.)


Andra saker i samma genre som jag STÖÖÖÖR mig på - alla dessa jävla människor som å ENA sidan är fantastiskt upprörda över att det förekommer BEKÄMPNINGSMEDEL på grönsaker och Å ANDRA sidan blir äcklade och ringer till tidningen så fort de hittar en itsy bitsy snigel på sin smaklösa isbergssallad.

Vilket för mig till dagens recepttips - jajamensan, Anna har gone veggo igen!
Dela en aubergine i två halvor. (Det är väl det som kallas dela...) Salta. Hyss in i ugnen- köttsida upp - rosta rosta. Samtidigt hyssar du in en hel vitlök med det värsta skalet avplockat och där du har skurit av toppen så att klyftorna "öppnats". Rosta rosta.

Efter en sisådär en kvart så hystar du in en ask med cocktailtomater som du har sprinklat olivolja och lite salt över (inte i plastlådan, naturligtvis, i en liten form för sig själva, men de skall inte ligga på varandra.) Rosta rosta.

När auberginen har sjunkit i hop är den klar. Plocka ut ur ugnen och släng ut på balkongen eller in i kylskåpet så att den svalnar tillräckligt för att du skall kunna hantera den. Ta ut vitlöken samtidigt. När du har fått ur de här grejjerna ur ugnen sätter du på pastavattnet och börjar skala auberginen. Hacka grovt i en stor skål. Ta ut tomaterna ur ugnen och häll i skålen.

Ta fram din gamla potatisstöt. Jo, du har säkert en. Annars rekommenderar jag att du kilar iväg och köper en, de är vansinnigt handy att ha. Stöt tomat och aubergine och ta samtidigt en del pastavatten ur grytan och red med. SE FÖRIHELVETE till att inte tomaten skvätter upp över dig när du stöter. Det är lätt till och det är VARMT. Förkläde rekommenderas.

Krama ur vitlöken i skålen. Det är jättelätt. Du tar den bara i handen och kramar med skärsidan nedåt, ungefär som en citron. (Kan vara varmt, dock) Ur rinner en härligt mumsig cremé av rostad vitlök. Rör, rör, i geggan.

Två minuter innan pastan egentligen skall vara klar häller du av vattnet och rör ner i skålen med aubergine och tomat och vitlök. Rör runt. På bänken brevid dig har du nu en rumstempererad mozzarella. En god sådan. Riv den. Mycket bättre än att skiva. Kleta ner mozzarellan i pastan och låt stå. Hacka över lite basilika. Yummie. På riktigt. Fast det är veggo.