På gränsande till panikångest konstaterar jag detta faktum. Ingen bebis. En ung man, tammefan.
Hans ilskna NEEEEEEEEEEJn som ljuder i lägenheten som svar på alla frågor utom "Vill du ha en pepparkaka" och hans raseriutbrott över alla skändliga handlingar man påtvingar honom (såsom att byta blöja, ta på sig byxor eller inte läsa Bussboken för sextionionde gången på fem minuter) skulle kunna förklaras bort med dagisabstinens och inte alls trots.
Hans fixering vid lyftkranar, bilar, lastbilar, traktorer (nu fick jag avbryta min skrivsession för att bildgoogla "buss" och "bil" för att slippa laga mina trumhinnor med Karlssons Klister...) skulle kunna förklaras av att jag indoktrinerat honom i genusstereotyper, inte av att barnet har en egen vilja.
Men dessvärre. Dagens inköp gjorde det så tydligt för mig. Alltför tydligt. Jag har ingen bebis längre. Min bebis är borta. Weck. Hans barnvagn skall förpassas till källarförrådet. Nästa anhalt är Apoteket där jag måste köpa Absolut Torr och Clearasil till honom för att han skall kunna dra hem någon blond fjortis.
Ein Stück Brio Sitty mit sufflett, meinen Damen und Herren. Ein Stück Brio Sitty. En vagn för de stora grabbarna som man inte ens MISSTÄNKER skall behöva ha fullt liggläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar