Billigt grus...

En liten varning utfärdas till dig som jag vet är i kattköpartagen... Eller kanske inte. Men det är aldrig FEL med lite nyvunnen kunskap.

Keep så jääääävla långt away från billig kattsand som du bara kan!

Nu kanske du tycker att detta låter som ett vansinnigt LITET I-landsproblem, men jag vill verkligen, verkligen VERKLIGEN förmå dig att förstå vidden av problemet. ALLA som har katt har vid någon tidpunkt köpt billig jävla kattsand bara för att antingen testa skiten eller för att det inte finns något annat att tillgå på den nattöppna jourbutiken eller semesterkiosken.

Billig kattsand är sämre än billiga blöjor. Sämre än chokladen i billiga adventskalendrar. Sämre än billigt vin i Puttgarten. Sämre än Linda Rosing, ta mig tusan.

Billig sand är straffet för att du inte tar dina katters välmående på allvar.

Billig sand är en skymf, inte bara mot dina fyrfota vänner utan även mot dig som människa. Det är en skymf för ditt luktsinne och det är en skymf för allt vad ett ärligt och hårt arbetande paket med kattsand i till och med medelprisklass kämpar för - att bilda klumpar som inte luktar och som katterna gillar att gå till.

Billig kattsand. Varför FINNS det?

Varför, frågar du dig, varför har jag KÖPT billig kattsand? (För jag förmodar att du genomskådat att jag gjort ytterligare ett felköp i mitt liv...)

Jo, serru. Netto har öppnat runt hörnet. Jag gick dit. En felmanöver som jag tvivlar på kommer att upprepas. Visserligen GILLAR jag Netto big time - endast Lidl kan mäta sig med detta paradis av Akzofärger och konserveringsmedel och roliga etiketter (Och naturligtvis alla azraazrabutiker - men de är liksom en klass för sig. Och dessutom ett utdöende släkte efter rivningen av Gazaremsan. Jovisst finns Orienthuset, men det ÄR inte lika roligt. Lite för civiliserat om du förstår vad jag menar...) men nu är detta cityNettot liksom ett Netto i miniatyr. Alla roliga pryttlar får liksom inte plats. Anyway, när jag konstaterat detta så konstaterade jag att jag inte orkade gå tillbaks till Willys (som iofs OCKSÅ är en skitbutik, men de har i alla fall riktig kattsand) utan jag fick köpa den enda kattsanden som fanns på Netto.

Fem kilo för - 18.50.

Varför har jag fetmarkerat undrar du som inte äger katt. Jo, serru. En femkilos påse med Pussi kattsand (JAAAA, det är ett pervo namn. Men det är knappast JAG som har kommit på det) kostar 54. Och Pussi är ett medelprisalternativ. Ett mycket BRA medelprisalternativ, måste jag säga. Nästintill lika bra som Everclean, som är ett utomordentligt alternativ, dock tre gånger så dyrt.

Så jag visste vad jag köpte. Jag köpte inte grisen i säcken. Jag visste att det var en jävla dålig kattsand, men samtidigt - om Netto, som ju är ett ställe som torde dra åt sig alla galna kattanter med sjukpension, bara har EN sorts kattsand, så tycker man ju att den åtminstone borde vara lite mindre dålig än de allra dåligaste kattsand...erna? arna? Jag hade fel. Det var den värsta jävla smörja jag lagt i mina katters låda. Någonsin. Och då har jag varit i nattöppna jourbutiker och campingkiosker. Och handlat skitdålig kattsand för priset av ett paket Everclean. Sådetså.

Klumpar - my ass. Geggigt och jävligt. Luktar fan. Är svart, vilket gör att det ser extremt mycket mer osmakligt ut än små, runda, luktfria klumpar som kan misstagas för att vara grå snöbollar.

Men - säger du som inte bara hatar katter och underskattar dessa underbara djurs behov av intimhygien (tänk dig själv att få torka rumpan med smörgåspapper! En realitet på vissa offentliga toaletter i vissa underutvecklade länder - typ England) utan även är miljömupp - är det inte så att just de klumpbildande kattsand...erna? arna... är elaka mot miljön? Är det inte så, min vän, argumenterar du, att samma sorts lera används vid tunneltätning? VA?

Må så vara, säger jag. Må så vara. Jag hoppas i alla fall, särskilt av de skälen, att producenten av billig "klumpbildande" kattsand måste äta klumpbildande kattsand av mellanpriskvalitét till både frukost, lunch och middag i en hel vecka. Världen är mycket vackrare, mer välluktande och mindre enerverande utan billig kattsand.

4 real.

Och - trots idogt letande hittar jag inga rosa tuttar.

Jag har ingen bebis längre!

På gränsande till panikångest konstaterar jag detta faktum. Ingen bebis. En ung man, tammefan.

Hans ilskna NEEEEEEEEEEJn som ljuder i lägenheten som svar på alla frågor utom "Vill du ha en pepparkaka" och hans raseriutbrott över alla skändliga handlingar man påtvingar honom (såsom att byta blöja, ta på sig byxor eller inte läsa Bussboken för sextionionde gången på fem minuter) skulle kunna förklaras bort med dagisabstinens och inte alls trots.

Hans fixering vid lyftkranar, bilar, lastbilar, traktorer (nu fick jag avbryta min skrivsession för att bildgoogla "buss" och "bil" för att slippa laga mina trumhinnor med Karlssons Klister...) skulle kunna förklaras av att jag indoktrinerat honom i genusstereotyper, inte av att barnet har en egen vilja.

Men dessvärre. Dagens inköp gjorde det så tydligt för mig. Alltför tydligt. Jag har ingen bebis längre. Min bebis är borta. Weck. Hans barnvagn skall förpassas till källarförrådet. Nästa anhalt är Apoteket där jag måste köpa Absolut Torr och Clearasil till honom för att han skall kunna dra hem någon blond fjortis.

Ein Stück Brio Sitty mit sufflett, meinen Damen und Herren. Ein Stück Brio Sitty. En vagn för de stora grabbarna som man inte ens MISSTÄNKER skall behöva ha fullt liggläge.

Liket har varit vaket hela tiden...

Asch... Vad kan jag säga?

Kill your darlings... Kill`em well... I höst har mina prioriteringar tvingats till följande:

1. Jobb
2. Son
3. Katt
4. Uppdrag
5. Mat
6. Hygien
7. Städning
8. Tv
9. Äktenskap

Jag är en dålig mor. En dålig hustru. Och framför allt - en jäääääävligt dålig kattavlare. Inga rosa tuttar här, inte. Jag vänder på Pester tio gånger om dagen för att se om hennes tuttar blivit rosa, men inte fan. Nu får jag alltså vänta till att hon börjar löpa igen och så får jag hoppas att min lånade katt 1) hittar rätt den här gången, 2) inte krävs hem av sina ägare.

Och why, oh why, frågar du, WHY har jobbet varit #1 när alla vet att det enda man inte ångrar när man ligger på dödsbädden är att man har jobbat för lite? Det säger alla kloka människor i alla fall. Tja, säger jag, det är vällan en fråga om... Äh... vi har varit tvugna. Helt enkelt. Och man har liksom inte tid att reflektera heller när man jobbar i trehundrafemtiknyck.

Tomten har varit här. Och gjort inbrott, tror jag, ty det ligger leksaker utspridda i hela lägenheten. Jag måste åtgärda.

Innan jag börjar prioritera min make litegrann. Kvällens priolista:
1. Hänga upp tvätt
2. Vända på Pester för att kolla tuttstatus
3. Plocka ihop alla leksaker
4. Leta undangömda torkade brödskivor
5. Vända på Pester för att kolla tuttstatus
6. Dra i mig ett par glas rödtjut
7. Fixa hemmapizza
8. Vända på Pester för att kolla tuttstatus
9. Dra i mig ytterligare några glas rödtjut (Jag var faktiskt HELT nykter på jul, sådetså. Om man inte räknar ett glas öl till sillen och en liiiiiiten snaps till kvällens jansson. Så jag är VÄRD lite lördagstjosan!)
10. Vända på Pester för att kolla tuttstatus
11. Pussa min make på höger kind.
12. Lite lätt slirigt förklara för min make att jag är upprörd över att Pesters tuttar inte är rosa
13. Vända på Pester för att kolla tuttstatus
14. Två glas rödtjut och en koll i cd-skåpet efter lite trevlig nostalgimusik
15. Somna med min hand på makens sovande rygg

Lägg märke till att jag fått in lite amour!